Etikett: brädspel

I söndags var vi hos Linnéa och Björn och testade två spel:

Puerto Rico (Björn och Linnéas spel) är rankat som nummer 1 på BoardGameGeek och det är inte svårt att förstå varför. Det är lagom lätt att lära sig och att komma in i, men det finns massor av smarta strategier att klura ut. Man får mersmak!

Något förvånande, på ett positivt sätt, är att det är ett helt fredligt spel utan ett endaste krigsmoment. Man är plantageägare och producerar grödor som man sedan skeppar iväg eller säljer på lokala marknaden. Det finns en rad olika byggnader som ger bonusar av olika slag och man måste placera ut kolonister på fält och byggnader för att de ska bli aktiva. I en spelrunda väljer varje spelare bland olika roller, som avgör vad alla ska göra (t.ex. bygga hus, placera ut kolonister, producera varor eller skeppa varor), och varje roll kommer inte med varje gång. Det är roligt att alla spelare gör det som ska göras när en person har valt en roll, men att den som valt rollen får någon sorts bonus. Det tog lagom mycket tid att göra det man skulle, så alla fick agera ofta.

Spelet är tänkt för 3-5 spelare, men det finns en variant för 2 spelare. Det tycker jag verkar bra, det är alltid trevligt med spel man kan bara plocka fram om man plötsligt känner för att göra någonting en kväll och inte har tid att samla ihop folk.

Jag vill jättegärna spela Puerto Rico igen och jag är till och med sugen på att köpa det… men jag ska nog lugna mig lite. :)

Betrayal at House on the Hill fick ju Jonas i födelsedagspresent. Det är ett skräckspel där man, representerad av en mycket snygg spelfigur, går runt och upptäcker ett otäckt hus. Plötsligt vänder sig en av spelarna mot de andra, assisterad av otäcka monster, och en kamp på liv och död uppstår. Spelet består alltså av en upptäckarfas, då allt är ganska frid och fröjd, och en stridsfas. Det finns 40 olika “haunts”, berättelser om och regler för vad som händer när spelaren blir ond. I just vår omgång var det min karaktär som blev förledd av en madman och började släppa in riktigt otäcka monster i huset genom att springa runt och öppna fönster och dörrar för dem. Jag vann! :)

Det är roligt att man spelar tillsammans först och inte har en aning om vem som blir onding. Det var kul att vara onding eftersom man fick göra mycket – jag styrde alla monster! Men man kände sig förstås lite utanför när de andra gaddade ihop sig och smidde planer… Tråkigast hade man nog om man som vanlig spelare dog först. Då fick man nämligen inte göra något mer, annat än att ge moraliskt stöd till de kvarvarande spelarna förstås.

Spelet har en mycket lång errata, som vi hade skrivit ut och tagit med. Till spelets försvar får man väl säga att det inte bara var felaktigheter utan egentligen mest förtydliganden av sådant som blev luddigt på grund av specialfall och konflikterande regler.

Jag tyckte nog att det hade varit snyggt med lite mer story i spelet – kanske någon förklaring till vad man gjorde i huset från början och sedan lite mer stämningstexter om det aktuella scenariot. Men första intrycket var ändå bra. Vi ska spela igen på torsdag, denna gång med folk från Jonas jobb. Ska bli kul!