Anna, min älskade

Magnus Utvik har skrivit en bok som berör, en bok om hur svart livet blev när hans älskade drabbades av livmoderhalscancer. Dödligheten är en på tre och även om allt går bra kommer paret med största sannolikhet aldrig kunna få biologiska barn.

Förvisso handlar boken om Marcus och Anna, i stället för Magnus och Hanna, men jag gissar att skillnaden mellan bokens och verklighetens berättelser är ungefär lika stor som skillnaden mellan namnen.

Jag ”spoilade” berättelsen ungefär halvvägs in i boken genom att titta på Magnus Utviks hemsida, men det gjorde ingenting att jag visste ungefär hur det skulle gå. Det är inte den typ av bok man läser för att veta hur det går, utan snarare för att veta hur de hanterade situationen.

Marcus vill såklart vara ett bra stöd för Anna, men det är inte så lätt. Hon drar sig ofta undan och stänger honom ute. Marcus känner att han måste vara stark och trygg med henne, han får inte berätta att han är livrädd att hon ska dö. Samtidigt är han arg, ledsen, frustrerad och maktlös. Han har svårt att klara av det, ibland drömmer han till och med om att lämna henne och hitta en annan kvinna – men hur skulle han kunna göra det när det är Anna han älskar?

Jag läste snabbt ut boken, för den var väldigt fängslande. Det är en utlämnande och sorglig skildring av en sjukdom som förstör kropp och själ, men också en fin berättelse om kärlekens kraft. En mycket läsvärd bok!

BokinfoTitel: Anna, min älskade
Författare: Utvik, Magnus
ISBN: 9170013314

Och var vill du ha din cancer, lille vän?

Senaste tidens varningar fick mig att kolla upp hur mycket min egen mobiltelefon LG C3300 strålar. Jag hade mått bättre om jag inte gjort det.

Strålningen uttrycks alltså i ett SAR-värde som tolkas enligt följande:

<0.5 låg strålning
0.5-1.0 medel
>1.0 hög strålning

Min telefon har värdet 1,05. Min första tanke var att jag kanske skulle börja använda min gamla hederliga Nokia 3210 (som trots sina begränsade funktioner egentligen är trevligare än LG C3300) igen, men den tanken dog abrupt när jag upptäckte att SAR-värdet för den är 1,14. Jag har alltså gått runt och skickat hög strålning in i huvudet i sex år…

Ska man oroa sig? Man vet ju inte alls vad det innebär. Får man cancer? Händer det något annat otäckt?

Min första åtgärd var att packa upp handsfree-prylen som följde med telefonen. Jag har inte ens testat den innan, det känns så fånigt på något vis. Nu tycker jag det är rätt tufft att kunna ha fria händer, även om det tar lite längre tid att svara då det är krångligare att få ordning på sladd och hörsnäcka än att bara öppna telefonen. Men… visst kan jag förstå att cancer i huvudet är jätteilla, fast väljer man genom handsfree bara att flytta cancern lite då eller? Får man livmoderscancer om man har den i fickan? Var vill du ha din cancer? Usch… det är otäckt att inte veta om man borde oroa sig eller inte.

Hos mobilfakta kan man kolla upp SAR-värdet hos de flesta telefoner. Genom sarvalues.com hittade jag en telefon som verkar riktigt trevlig och bara har SAR 0,16, nämligen Sony Ericsson Z600. Men för en sån liten leksak får man punga ut cirkus 2500 spänn vad det verkar. Det är ganska exakt 2500 mer än vad jag gav för min nuvarande… och mobiltelefon är så lågprio det kan bli, särskilt när jag faktiskt har två fungerande telefoner.

Men jag vill ha den… den har snooze på alarmet, som jag verkligen saknar med C3300. Jag mailade och frågade. :) Och vad gäller låg strålning är den mycket svårmatchad, förutsatt att informationen är tillförlitlig.

Jobbigt. Givetvis fick jag ont i huvudet när jag läste om allt detta, både första gången och nu när jag skriver om det. Är det hjärntumören som spökar, eller bara lite vanlig hederlig hypokondri..?