Hoppa till innehåll

Månad: september 2006

Factotum

Jag tycker inte att människor på film alltid måste vara genomsympatiska, tvärt om blir det ofta mer realistiskt om de har både bättre och sämre sidor. Däremot har jag ibland svårt för människor som verkligen är helt genomruttna, som i fallet Factotums Henry Chinaski (baserad på Charles Bukowski). Jag ser inte ett uns av gott i honom och tycker inte om att se honom bära sig åt som ett svin – supa, slåss och vara allmänt dålig. Chinaski lyckas inte behålla något av sina ströjobb särskilt länge, han vill det väl inte heller. Han är egentligen författare, men med begränsad framgång. Det händer inte särskilt mycket mer i filmen än att Chinaski är otrevlig. Och vad vill filmen säga? Att man för att göra det man brinner för ska vara så svinig som möjligt? Jag tycker inte om det budskapet.

FilminfoIMDB: Factotum
Regissör: Bent Hamer
År: 2005
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Before Sunset

Fortsättningen på Before Sunrise! Jag blev förvånad när den kom och befarade det värsta, men faktum är att det här är en riktigt bra uppföljare som håller kvar stämningen från den första filmen och nästan känns ännu mer äkta.


Céline och Jesse i Paris.

Jesse och Céline träffades inte ett halvår senare som de bestämde i slutet av förra filmen. När denna film tar vid har det gått nio år och Jesse är i Paris för att promota sin bok. Där träffar han Céline, givetvis bara timmar innan hans plan lyfter mot USA. Deras liv har förändrats en del sedan sist, men de kan fortfarande prata med varandra och gör det på ungefär samma sätt som i första filmen. Det slutar mycket abrupt, men jag gillar slutet för att det inte blir sliskfällan jag befarade när jag hörde talas om uppföljaren. Jag hoppas att de slutar på topp och inte gör fler filmer nu.

FilminfoIMDB: Before Sunset
Regissör: Richard Linklater
År: 2004
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Before Sunrise

Jag såg den här filmen när den var ny, men eftersom det är tio år sedan (…och där kände jag mig gammal…) ville jag friska upp minnet innan jag såg uppföljaren. Jag minns att den var som en riktig romantisk dröm för en kärlekssuktande tonåring, men det speciella med den är att den gör det utan att bli överdrivet sliskig. Det handlar om Jesse (Ethan Hawke) och Céline (Julie Delpy) som träffas på ett tåg och börjar prata med varandra. Jesse ska till Wien för att flyga hem till USA morgonen därpå, Céline ska hem till Paris. Båda känner att det finns något mellan dem som är värt att utforska, men Wien dyker upp utanför tågfönstret alldeles för fort.  
Céline och Jesse

I en mycket klassisk romantisk-dröm-scen kommer Jesse tillbaka efter att ha klivit av tåget och ber henne göra honom sällskap under hans sista natt i Europa, vilket hon såklart gör. De fortsätter att prata. Faktiskt består filmen mest av dialog – Jesse och Céline är förvisso olika på många sätt, men har gemensamt att de gärna delar med sig av sina funderingar kring livet. Filmen är mysig för att den är enkel och för att det är en mysig fantasi att så enkelt upptäcka att man passar väldigt bra ihop med någon.

FilminfoIMDB: Before Sunrise
Regissör: Richard Linklater
År: 1995
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Den stora guiden till verkligheten


Verklighetsguide.
  Det här är en samling korta texter som bör avnjutas i lagom små doser. Jag har haft den liggandes på toaletten och läst något stycke då och då. Mer klarar man inte riktigt av, för författarna tar i så det knakar för att visa sig coola och med lagom nonchalant inställning till världen och människorna, vilket blir lite tröttsamt i längden.

Texterna är indelade i olika kapitel:

  • Kärlek & sex
  • Själ
  • Hälsa
  • Droger
  • Hemma
  • Yrke
  • Stil

Givetvis finns texter jag gillar mer och texter jag gillar mindre. Jag gillar försvarstalet till missionärsställningen och tycker att det myckna pratet om välgörande örter och liknande faktiskt är lite intressant. Jag blir irriterad på texterna som går ut på saker som att smita från dejter och allmänt vara dålig mot andra människor, smita från ansvar med mera.

Den passade som sagt riktigt bra som toalettbok!

BokinfoTitel: Den stora guiden till verkligheten
Författare: Unnes, Elin (redaktör)
ISBN: 9100100234
Lämna en kommentar

Superman Returns

Stålmannen för mig är Lois & Clark. Jag såg faktiskt riktigt många avsnitt av serien på den tiden då jag fortfarande tittade på tv, som tonåring hemma hos mamma och pappa i Nyköping. Mamma brukade också titta. Dean Cain är Stålmannen (jag vill minnas att jag inte tyckte han var helt ofördelaktig att se på heller), Teri Hatcher är Lois Lane (jättebisarrt när hon sedan började dyka upp i andra sammanhang). Visst har jag sett några gamla filmer också, ettan och tvåan tror jag åtminstone, men jag har bara ytterst fragmentariska minnen av dem. Serierna har jag aldrig läst.

Superman Returns är alltså någon sorts fortsättning på de tidigare historierna. Stålmannen lämnade jorden åt sitt öde för att leta efter sin hemplanet och nu kommer han tillbaka, fem år senare. Hans älskade Lois har blivit mamma och med i bilden finns givetvis också en pappa. Till råga på allt har hon vunnit Pulitzer-priset för en artikel om varför världen inte behöver Stålmannen. Ärkefienden Lex Luthor har sluppit ur fängelset för att Stålmannen inte dök upp som vittne i rätten och givetvis har han nya onda planer som ger vår trikåklädde hjälte sysselsättning även i denna film. Mycket tonvikt ligger dock på relationen till Lois och hur de båda reagerar på hjältens återkomst.

Jag hade inga höga förväntningar på filmen, men om inte annat så måste den ju ses. Den funkar absolut som underhållning även om den känns lite som ett utdraget avsnitt av Lois & Clark. Det är roligt att se Kevin Spacey som Lex Luthor och det är snyggt att Stålmannens dräkt fått nya, mattare färger. Det är ingen film som vinner på reflektion och diskussion, det är bättre att försöka glömma vissa detaljer. Man kan såklart inte riktigt tala om realism och trovärdighet i en film om en superstark kille som kan flyga och inte blir igenkänd om han sätter på sig ett par glasögon, men jag kan inte låta bli att tycka att de kunde ha försökt lite mer. Varför ser Lois och Clark så unga ut? Och hur snabbt bildade Lois sin lilla familj egentligen..? Som alltid verkar Stålmannens kryptonitallergi variera alltefter situation utan tydlig logik, men det hör väl nästan till.

Det är kul att ha sett filmen, men från mitt håll kommer varken hejdundrande jubel eller lovord. Den var okej, men jag längtar inte efter fler filmer.

FilminfoIMDB: Superman Returns
Regissör: Bryan Singer
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

The Constant Gardener

Justin Quayle (Ralph Fiennes) är en ganska torr brittisk diplomat i Kenya. Han är gift med den passionerade Tessa (Rachel Weisz) som brinner för att hjälpa människor i tredje världen. När Tessa hittas mördad får vi följa Quayles försök att reda ut vad som hänt, blandat med tillbakablickar från hur paret träffades och blev kära. Det visar sig vara en rejäl härva Quayle ger sig in i och han blir gång på gång uppmanad att att låta bli att rota.


Det är en bra film, men det stör mig att så mycket av dramatiken kommer av att Tessa helt enkelt inte pratade med sin man. Jag tycker att man ska berätta allt för varandra!

*** Spoilervarning ***
Både vi som publik och Quayle får dessutom anledning att misstänka att Tessa varit otrogen. Vi får se henne skoja med sin manlige kollega om att de ska ha sex, hon är ofta allmänt flirtig och värst av allt så erbjuder hon en man sex för att få se ett brev (för givetvis är ju det valutan en kvinna har att förhandla med…). Jag inser att filmen sedan ”rentvår” henne genom att det kommer fram att kompisen är homosexuell och att hon aldrig tänkte ha sex med mannen med brevet, men jag tycker fortfarande att det hon gör är fel. Trots att jag förstår att man ska se henne som rentvådd känns det inte så för mig.
*** Slut på spoilers ***

Om man bortser från detta, som ju faktiskt mest handlar mindre om filmen och mer om mina egna känslor, så är det en spännande historia med flera twistar och därtill en film som tar upp ett viktigt ämne som tål att tänkas på: hur stor makt har egentligen mastodontföretagen och vilka otäckheter är de villiga att göra för att tjäna ännu mer pengar?

Quayles karaktärsutveckling känns en smula för uppenbar också, men nu ska jag sluta klaga för jag tycker trots allt att filmen är sevärd. :)

FilminfoIMDB: The Constant Gardener
Regissör: Fernando Meirelles
År: 2005
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Toalettmannen

Hemköp har ju ett eget varumärke med foton av människor i alla åldrar på förpackningarna, en specifik person per produkt. En av de Hemköpsmänniskor jag oftast ser är killen på vår flaska citrondoftande WC-rent, eftersom den står i badrummet bredvid toaletten.

Jag kan inte låta bli att tycka att han är lite mindre lyckligt lottad än till exempel lasagneplattekillen, örttekvinnan eller mannagrynsmamman. WC-rent-killen! Toalettmannen!


Toalettmannen, bönkillen med flera.

Är detta vad han vill bli förknippad med? Kanske är det precis så – de kanske fick välja och killen tyckte att det var en kul och självironisk grej att välja en mindre prestigefylld produkt? Eller kanske fotograferades alla och deltog i ett förpackningslotteri – grattis, du blev toalettmannen, sucks to be you!

Vid en närmare granskning av flaskan ser man att killen heter Marcus – ”Marcus luktar gott”, står det på etiketten, intill en bild av en toalettborste. Jaha, luktar han… citron? Eller menar de att han luktar… nej, jag undviker den tankegången.


Godare än toalettborsten, förhoppningsvis.

Lite creepy är det allt att påtvingat förknippa dessa människor med slumpmässiga produkter. Om jag lärde känna Marcus, hur lång tid skulle det dröja innan jag slutade associera honom med toalettrengöring?

5 kommentarer

Blommande te

Jag kunde inte låta bli att köpa det blomstrande Snowing Osmanthus från Gröna Teimporten, fast det kostade en slant. För 104 kr + porto (totalt 133 kr) får man 12 bollar som bjuder på en spektakulär show när man häller på vatten:

Det lilla knytet öppnar sig och ut ”snöar” en ström ljusa små blommor som sedan följs av en större, orange blomma som vecklar ut sig.

Jag sitter fortfarande och dricker ur samma mugg, har fyllt på vatten tre gånger nu. Smaken är ganska diskret, som ett milt grönt te.


Akvarium i temuggen?

6 kommentarer

Hets

Ingmar Bergman skrev tidigt i sin karriär manus till denna film om en tyrannisk gymnasielärare som kallas Caligula. Vi får följa eleven Jan-Erik som pressas hårt av Caligulas pennalistiska metoder och föräldrarnas krav och oförståelse. Det blir för mycket för honom och han revolterar genom att tillbringa mer och mer tid med Bertha, en flicka han precis börjat träffa, när han egentligen borde plugga till examen. Bertha är inte helt lätt att ha att göra med – det kommer fram att hon är livrädd för en man i hennes närhet, men hon vill inte prata om det.


Jag tycker filmen är riktigt bra. Det är en allvarlig historia som samtidigt rymmer en hel del humor och kreativt, underhållande språkbruk. Rektorn säger i ett tal till studenterna att skolan har ”en ärlig, uppriktig vilja att dana er till goda, dugande, nyttiga samhällsvarelser”, och en lärare använder det underbara uttrycket ”jäklar i min lilla låda”. Därtill är fotot riktigt snyggt och för tankarna till film noir.

FilminfoIMDB: Hets
Regissör: Alf Sjöberg
År: 1944
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar