Veganbokprat #12: Expeditionen – Min kärlekshistoria av Bea Uusma

I måndags hade vi det tolfte veganbokpratet på Feca där vi åt god mat och pratade om Bea Uusmas fantastiska Expeditionen. Jag har ju redan läst den för två år sedan och tänkte inte läsa om den utan bara bläddra lite för att fräscha upp minnet… men jag blev åter uppslukad av den när jag öppnade den i lördags, så det blev lusläsning och googling för fördjupning, framför allt för att få se fler av Nils Strindbergs bilder. Jag gillar verkligen den här boken. Och det gjorde de andra veganbokpratarna också. Om vi varit lite närmare Gränna hade det varit coolt att åka till muséet med dem, där vi var i somras.

Mer om boken och vad jag tyckte finns i mitt förra inlägg: Expeditionen av Bea Uusma, precis så bra som jag hoppades

Läsutmaningen
Den här boken är redan med i läsutmaningen, så jag lägger inte in den där igen.

BokinfoTitel: Expeditionen - Min kärlekshistoria
Författare: Uusma, Bea

Expeditionen av Bea Uusma, precis så bra som jag hoppades

1897. Tre män ger sig av mot Nordpolen i en vätgasballong – Andrées polarexpedition. Ingen ser dem någonsin levande igen. Trettiotre år senare hittas deras kvarlevor på den otillgängliga glaciärön Vitön och man får veta en del om vad som hände. Att de bara efter några dagar landade på packisen sedan ballongen blivit oduglig och att de gick i tre månader på is för att ta sig till land. Men vad hände sen? De hade vad de behövde för att klara övervintring på ön, ändå dog de.

1990-tal. Bea Uusma är på en fest och drar ut en bok ur bokhyllan. Den handlar om Andrées polarexpedition. Hon blir så gripen av männens gåtfulla öde att hon läser allt som finns att läsa och besöker museer och arkiv i jakt på någonting som tidigare missats. Hon utbildar sig till läkare, vilket öppnar nya dörrar. Hon reser med isbrytare till trakterna där allting skedde. Besattheten pågår i många år. Hon skriver en bok.

Det här är den boken. Och Beas besatthet är smittsam. Vi följer omväxlande Andrée-expeditionen och Beas egna äventyr. Hon intresserar sig särskilt för expeditionsmedlemmen Nils Strindberg, som var nyförlovad när de gav sig av. Han skriver brev till sin älskade fästmö Anna, som väntar i trettiotre år på att få besked om vart han tog vägen.

Och faktum är att Bea faktiskt lyckas hitta nya uppgifter som hjälper henne att lägga fram en ny teori om hur Nils Strindberg dog. Jag blir övertygad. Hon får även fram detaljer om hur Andrée och Frænkel dog, som kullkastar tidigare teorier. Det finns ju ganska många teorier, nämligen, många som har skrivit och spekulerat.

Jag kan varmt rekommendera att välja den illustrerade utgåvan. Finns t.ex. hos Bokus, Adlibris, eller på biblioteket. Det är en rejäl bok – inget man bär med sig i handväskan – med många bilder och faktauppställningar. Och jag bara susar igenom den. Den är spännande som en deckare. Kanske blir jag tvungen att lyssna på P3 Dokumentär om Den dödsdömda polarexpeditionen, där Uusma medverkar, eller kanske hennes sommarprat från 2014, bara för att få lite mer.

Jag har använt Boktipset i flera år för att göra listor med böcker jag läser. Men jag har undvikit att sätta betyg på böcker, för jag tycker det är så svårt. Men jag tänkte att jag kanske skulle prova 2017 i alla fall. Den här boken fick 5/5.

Med denna bok bockar jag av i The Epic Reading Challenge:
7. En faktabok.
89. En bok du lånar på bibblan.

BokinfoTitel: Expeditionen - Min kärlekshistoria
Författare: Uusma, Bea

Snart Expeditionen och Björnstad

Om jag har flyt läser jag ut Hundra år av ensamhet ikväll. Jag har reserverat två böcker på biblioteket som jag ser mycket fram emot att börja läsa förhoppningsvis snart (dvs om de kommer till mitt bibliotek snart…):

Är sugen på Expeditionen för att alla som läst den verkar ha blivit så himla fängslade av den och för att jag känner till åtminstone lite grundläggande info om expeditionen i fråga (Andrées polarexpedition medelst vätgasballong 1897, gick mycket dåligt) och tänker att en djupdykning med en besatt person som försöker reda ut vad som hände borde bli intressant, och jag såg såklart noggrant till att välja den illustrerade utgåvan för att den verkar höja upplevelsen ytterligare ett snäpp.

Björnstad är jag sugen på för att allt jag läst av Fredrik Backman har varit väldigt bra, på ett lättillgängligt sätt med mycket driv, fast ändå med ett allvar som drabbar läsaren på ett sätt som lättillgänglig litteratur inte alltid gör, plus fyndiga formuleringar.

Oj, vad långa meningar jag råkade skriva idag…