La noche de los girasoles

Vårt första besök på Göteborgs Filmfestival blev riktigt, riktigt lyckat. Angosto, eller La noche de los girasoles, är en jättebra film!

Filmfestivalens beskrivning lyder:
De två grottexperterna Pedro och Esteban kommer till en avfolkningshotad spansk bergsby för att undersöka en nyupptäckt grotta och dess potentiella vetenskapliga och turistmässiga kraft. Ett våldtäktsförsök sätter händelserna i rullning. I sex karaktärsdrivna och intelligent konstruerade episoder utvecklar sig sedan denna starka, välspelade och psykologiska kriminalthriller där varken tjuriga gamla spökbybor, korrumperade poliser, eller moderna stadsbor går säkra. Debuterande Jorge Sánchez-Cabezudo ger oss en film noir från Kastilien, som lyckas behandla landsbygdens avfolkning, generationsväxlingen i samhället och frågor om heder och moral, samtidigt som den är oerhört spännande.

Det är alltså en film vars handling är uppstyckad i olika delar, som fokuserar på en person i taget, och först när man har sett allihop faller allt på plats. Den här filmen är kanske det bästa exemplet på denna typ av berättande jag någonsin sett. Ofta är det ganska komplicerade och flummiga filmer som byggs upp så här, men denna är rakt på sak och lätt att förstå samtidigt som berättandet är alternativt.

Jag vill egentligen inte säga så mycket mer om handlingen än det som står i texten ovan, för jag vill inte förstöra upplevelsen. Men jag måste säga att överfallet och våldtäktsförsöket på Gabi, spelad av Judith Diakhate är något av det mest otäcka jag sett på film. Både själva attacken och efteråt. Skräcken och paniken riktigt lyser ur hennes ögon, hon skakar i hela kroppen och jag tror inte att någon kan se detta oberörd. Det är alldeles för vanligt på film att attackerade kvinnor på något vis fortfarande i första hand är sexiga – ni vet, de skriker kvinnligt/våpigt/hjälplöst medan otäckingen drar av dem kläderna och blottar brösten, sminket sitter fortfarande perfekt och hälften av stönen kunde lika gärna vara orgasmiska. Så är det inte här. Diakhate levererar en otroligt stark scen som jag sent lär glömma. Jag kommer att hålla utkik efter henne i fler roller.

Dessutom lär jag hålla utkik efter fler filmer av regissören Jorge Sánchez-Cabezudo. Där finns såklart risken att bli besviken, men uppenbarligen har mannen känsla för att berätta en bra historia.

Miljön i filmen vill jag också nämna. Det ger en alldeles särskild stämning att den utspelar sig i små hålor, på landet och i en övergiven by där endast två envisa gubbar håller sig kvar. Det är en vacker film med en otäck berättelse, där människorna lever i en moralisk gråzon.

Jag tycker att den är väl värd en femma i betyg!

FilminfoIMDB: La noche de los girasoles
Regissör: Jorge Sánchez-Cabezudo
År: 2006
Omdöme (1-5): 5

It's All About Love

Jo, jag har sett It’s All About Love förut och gav den då en fyra i betyg – men den vägrade sälla sig till skaran sedda, halvt bortglömda filmer och fortsatte i stället att pocka på uppmärksamhet någonstans inifrån mig. Den är så otroligt speciell, märklig på ett bra sätt, att jag blev tvungen att se den igen. Och nu är det helt klart en femma. Jag kan inte låta bli att älska den, samtidigt som jag förstår att den kan vara lite för skum för den stora massan – den har inte fått odelat positiva kommentarer ute på nätet.

OBS! En del av charmen med filmen är de oväntade, skruvade saker man får se. Jag avslöjar inte allt, inte heller hur det går, men sluta läs här om du vill bli helt och hållet överraskad när du ser filmen.


John (Joaquin Phoenix) och Elena (Claire Danes).

Titeln sammanfattar filmens tema: det handlar om kärlek på det medmänskliga planet. Fast egentligen handlar det mest om brist på kärlek.

Året är 2021 och John (Joaquin Phoenix) mellanlandar i New York där det är tänkt att hans fru Elena (Claire Danes), en framgångsrik konståkerska, ska träffa honom och skriva på skilsmässopappren. I stället blir han upplockad av hennes livvakter och blir kvar i staden betydligt längre än han tänkt sig. Han upptäcker att Elena svävar i livsfara, eftersom hennes stora skara medhjälpare inte bryr sig ett dugg om hur hon mår utan bara om att tjäna pengar.

New York har förändrats sedan John senast var där. Här och var ligger döda människor på marken – och folk bara går förbi, kliver över dem om de måste, plundrar liken efter dyrgripar. Världen har blivit kall och hjärtan har börjat stanna, men ingen bryr sig.


Nyhetssändningarna rapporterar om gravitationsbekymmer i Uganda.

På nyhetssändningarna visas rapporter om flygande ugandier. “I don’t want to fly”, säger en drabbad man. “We are not angels, we are humans.” Tyngdkraften har övergivit delar av Afrika, men vem bryr sig egentligen om vad man ser på nyheterna? Svält, krig och flygande ugandier – allt är ju så avlägset och möts med samma slöa blick och fjärrkontrollzappande.

Dessutom snöar det, fast det är juli.

Claire Danes är en av mina absoluta favoritskådespelare, jag gillar hennes röst och hennes minspel. I den här filmen talar hon förvisso med polsk brytning, vilket gör att hon inte riktigt känns som sig själv, men det är alltid en fröjd att se filmer med henne.


Fyra isprinsessor i en oförglömlig scen.

Filmen ger oss en underbart skruvad inblick i en dyster framtidsvision, fotot är vackert och berättelsen smått svårgreppbar, men det funkar ändå som en drömsk saga. Att se den en andra gång gjorde att vi såg sånt vi tidigare missat. Jag blev förvånad över hur lite man fick se av de flygande ugandierna, som gjort oproportionerligt stort intryck på mig. Det är en oväntad film, helt skild från mainstreamslisket det görs så mycket av.

Jag tycker verkligen jättemycket om den!

FilminfoIMDB: It's All About Love
Regissör: Thomas Vinterberg
År: 2003
Omdöme (1-5): 5