Skäggmes i Hjälstaviken

Skäggmes, Hjälstaviken oktober 2020.

Idag gav jag mig av på skäggmesjakt. Ja, med kameran, förstås. Jag hade hört talas om att denna lustiga lilla fågel skulle gå att få syn på i vassen vid Hjälstaviken, både från en Facebook-bekant och på min fågelkurs som nu har haft sitt första tillfälle. Jag blev tvungen att åka dit och titta själv!

På skäggmesjakt i vassen

Jag blev inte besviken! Precis som jag fått berättat för mig lät det med jämna mellanrum ”ping-ping-ping” i vassen och så kom en flock skäggmesar och satte sig på spången en stund innan de flög iväg igen. Det hände ett par gånger, men tyvärr tajmade det även att folk skulle gå förbi, så det var svårt att hinna knäppa bilder innan ögonblicket var förlorat.

Så här kom de och satte sig på spången. Tänk om man fått lite mer tid! Men nej, självklart kom det folk och skulle gå förbi just då…

Fint så in i vassen :)

Vi var flera fågelskådare och fotografer på plats och jag fick sällskap av en trevlig gubbe som delade med sig av sin kunskap mellan varven när skäggmesarna lyste med sin frånvaro. Det är ju sådär både med fågelskådning och geocaching, att man kan börja prata med någon bara för att man är på samma plats av samma anledning och ofta är folk väldigt generösa och delar med sig av sin kunskap. Fint!

Den här hade kunnat bli fin om fågeln tittat åt rätt håll…

Jag satt även en stund i ett gömsle, där jag åt min medhavda lunch och drack te. Därifrån såg jag grågås, gräsänder och kricka. Krickan hade jag ingen bild eller medveten observation av sedan tidigare, så det var kul! Möjligen skulle ett mer tränat öga ha sett fler arter, men då hade jag tyvärr inte sällskap av någon mer senior fågelskådare.

Gömsle

Det blev en sväng upp på Kvarnberget också, för att beundra utsikten och logga en cache. Vid gömslet skulle det också finnas en cache, men det var fullt av barnfamiljer på utflykt där så jag letade inte så mycket efter den…

Det blev en fin utflykt, men jäklar så mycket tid det gick åt till att ta sig dit och hem! Hade gärna haft mer tid på plats i stället. Jag tunnlade till T-Centralen, tog pendeln till Bålsta och därifrån UL-bussen. I bästa fall hade det kunnat gå på 1,5 h, men givetvis blev det lite väntetid vid byten (pendeln gick varje halvtimme, bussen varje timme) OCH på ditvägen plingade jag vid Svannäs där jag skulle av, men chauffören stannade inte! Så jag klev av vid Ekolsunds gård i stället och därifrån var det en halvtimmes promenad tillbaka till Svannäs, längs landsvägen… trodde jag. Fast jag hittade en tidigare ingång till naturreservatet och testade den. Det visade sig dock vara ett inhägnat område som jag gick ett varv runt och summan av kardemumman var att jag var på plats vid Hjälstaviken en timme senare än om bussen släppt av mig rätt. Tack för den, liksom.

Hemvägen gick bättre, men det blev också lite jobbigt på grund av att jag tänkt gå till hållplatsen Lilla Segersta i stället, men när jag kom ut till stora vägen visade det sig att det inte fanns någon vägren åt det hållet! Så det blev att jag gick till Svannäs i stället och det gick lyckligtvis bra. Men ingen av hållplatserna var riktigt som gjord för att ta sig till naturreservatet. Trist att gå längs landsväg, även med ordentlig vägren. Jag får väl ta och styra upp mitt bilkörande…

Jag fick också tillfälle att heja på Stig-Helmer i Bålsta:

Stig-Helmer i Bålsta

Glad för två nya fåglar i alla fall: skäggmes och kricka. Två geocacher varav den andra blev 700-jubileum fick jag också!