Bröllopskläderna hämtade + axelbekymmer

Idag ägnade jag förmiddagen åt att tvätta och åkte sedan in till stan för att träffa Jonas till Järntorget och plocka upp våra bröllopskläder (som vi inte alls har någon bra plats för i lägenheten, vad gör man av dem egentligen?!). Jonas var såå snygg i sin frack! *slurp* Min klänning hade såklart kunnat vara bättre, men den hade verkligen kunnat vara oerhört mycket sämre också… med tanke på allt härj. Jag ångrar inte att jag stod på mig angående att vägra stoppa i skumgummimeloner.

Sen var det det där med axlarna… Det har blivit dundersommar, om det nu har undgått någon. Och jag ska alltså försöka att vistas ute i enbart antingen bara axlar eller långärmat, för att inte ha konstig solbränna till min axelbandslösa brudklänning. Det är inte så lätt! I fredags var jag ute på stan jättelänge i min enda tubtopp och brände såklart axlarna lite lagom röda och svidande. Mina försök att hitta ytterligare axelbandslösa klädesplagg resulterade endast i en klänning, som förvisso inte är riktigt bandlös men vars band nog går att stoppa ner i klänningen så länge och använda först efter bröllopet… Nåväl, det var en enkel lila (mer lila än bildens något blå färg…) klänning från H&M:

Så var jag ju tvungen att ha mina saker i någonting också. Ryggsäcken gick bort, av axelskälet. Alla mina andra väskor har axelremmar, så det funkade inte heller. Således packade jag mina pinaler i en skitig tygkasse med handikappinstitutets logga och tog det som en av mina shoppinguppgifter att hitta en väska man kan bära i handen eller på armen såväl som över axeln. Tadaa:

Det var ju inte det enklaste, precis. Hur kan det vara så dyrt med väskor? Jag skojar inte när jag säger att detta var den enda som uppfyllde mina krav och samtidigt kostade under 200 kronor. Gillar den, men den känns såklart mycket tyngre än en ryggsäck gör med motsvarande packning… och varje gång jag har annat än ryggsäck saknar jag verkligen det praktiska i att kunna handla på hemvägen och trolla bort mjölkpaketen från vikten genom att slänga upp dem på ryggen.

Solariepremiären

Brudklänningsnervositeten (bara-axlar-historia) lockade mig att prova någonting jag aldrig gjort förut: att sola solarium. Jag vill inte vara en blekfet brudblobb och tänkte att lite solbränna skulle sitta fint. Eftersom jag bedömde mina chanser att få snygg färg på axlarna på naturlig väg som obefintlig sökte jag mig till Paus, drop-in-solarium i Johanneberg, alldeles nära Chalmers och där har jag hunnit vara några gånger nu.

Resultatet? Jo, jag blir brun, fast på fel ställen. Mina bleka axlar har jag kvar, däremot är jag duktigt brun om mage och lår. Vad ska jag med den solbrännan till?

Därtill var första gången en otäck upplevelse. Jag var rädd för precis allt och tänkte många paranoida tankar:

  • Tänk om jag lägger i pengar till fel solarium och väntar förgäves i fel rum?
  • Hjälp, nu måste jag skynda mig så jag hinner klä av mig innan det startar!
  • Tänk om jag inte hinner få på mig skyddsglasögonen och blir blind?
  • Det blir inte tätt, jag ser allt att det kommer in ljus som ser GRÖNT ut!
  • Hjälp, ska det låta så mycket om solariet, håller det på att gå sönder?
  • Tänk om glaset går sönder och jag ramlar ner på rören och glassplittret?
  • Låste jag verkligen dörren? Lät det inte precis som att det kom in någon?
  • Om jag ser efter ifall någon kom in, då måste jag ju TITTA, steks mina ögon då?
  • Sitter det en övervakningskamera någonstans och filmar mig nu?
  • Hjälp! Ska det ta så här lång tid? Tänk om någon har lagt i MER mynt bara för att steka mig totalt?

Dessutom var jag jättesmart: ”Ta av alla smycken”, stod det. ”Jag har ju inga smycken”, tänkte jag och hoppade i med förlovningsringen.

Nu har jag vant mig vid spektaklet och tycker att det är riktigt skönt att värma sig en stund – om det inte är dundervarmt ute förstås, då blir det alldeles för svettigt. Jag har även provat Meddo på Folkungagatan, men det var dyrare och kändes som en porrskrubb – det ligger ju i såna kvarter också. Paus är ljust och fräscht och de lånar ut skyddsglasögonen (på Meddo får man köpa egna i en automat).

Kanske syns det lite skillnad på axlarna också, men det är tusan inte mycket. Jag får väl ge mig ut på promenad för kombinerad solning och skotillvänjning med tubtopp och brudskor på mig någon vacker dag framöver.