the straight story

Året är visserligen inte helt slut ännu, men jag får väl ändra i det här inlägget om jag skulle se något fantastiskt i helgen… nu ska jag i alla fall sammanfatta mitt filmtittande 2007!

Sedda filmer per år:
2005: 138 st
2006: 183 st
2007: 172 st

Jag gav fler 5:or – – än förra året – kanske mest för att jag börjat tillåta mig att ge både svagare och starkare femmor. 2006 blev det tre stycken, i år nio varav sex egentligen förtjänar att räknas, eftersom resterande tre var favoriter jag såg om.

5:or 2007:
La noche de los girasoles (Angosto) lyste starkast på filmfestivalen med sitt snygga episoduppdelade men ändå sammanhängande berättande och Judith Diakhate gjorde skakande bra ifrån sig.

Scener ur ett äktenskap är en härlig gammal pärla! Liv Ullmann och Erland Josephson är fantastiska som det problemtyngda paret vars relationsdrama filmen behandlar. Underbart och gripande!

Scener ur ett äktenskap

The Dead Girl var inte en film jag förväntade mig särskilt mycket av, men jag blev verkligen positivt överraskad! Det handlar om de människor som på olika sätt berörs av mordet på en ung kvinna och det är väldigt, väldigt bra.

The Straight Story är en riktigt charmig film om en gubbe som ger sig ut på långresa på sin åkgräsklippare. Det enda av David Lynch jag gillat, antagligen för att den är så “normal”.

The Straight Story

Stardust – väldigt mysig, stämningsfull och charmig sagofilm!

Babel innehåller nästan kvävande mycket dålighet i sammanflätade historier, men det funkar.

Och de omsedda:
Donnie Darko
The Shawshank Redemption
Twelve Monkeys

Hm, Le fabuleux destin d’Amélie Poulain borde stå här också, men eftersom jag inte skrev något nytt inlägg om den har den inte kommit med i statistiken.

Också rysligt bra:
I Gaslight blir Ingrid Bergmans karaktär mycket effektfullt psykiskt nedbruten av sin man. Krypande obehaglig!

Årets roligaste:
Vi ser verkligen inte särskilt mycket komedi…

Little Miss Sunshine behandlar ett så känsligt ämne som skönhetstävlingar för barn och hade kunnat bli väldigt fel, men är i stället väldigt charmig!

Årets skräck:
Skräck är alltid svårt. Jag vill jättegärna se bra skräck, men var finns den? Nästan alla skräckfilmer är dåliga.

Jag gillade faktiskt Population 436 trots att den är lite B. Den har en bra stämning och lyckades hålla mitt intresse.

Population 436

Hide and Seek tyckte jag också om.

Egentligen hör inte The Skeleton Key hit, men jag har sett om den (och uppdaterat min gamla recension) i år och gillat den ännu mer. Den börjar som en ordinär B-skräckis, men när den är slut har en mycket fascinerande historia uppdagat sig.

Årets snyft:
To Gillian on Her 37th Birthday känns lite tv, men inte var ögat torrt för det…

Årets besvikelser:
Med ordvalet “besvikelser” signalerar jag att det fanns en förväntning som inte uppfylldes. Jag har sett fler dåliga filmer än dessa, men detta är de största besvikelserna:

Inland Empire – det var visst ingen idé att ge Lynch en ny chans. Gäsp…

1408 – det blev bara för mycket…

Jade Warrior hade jag väldigt höga förväntningar på, men den är inte mer än medioker.

Resten…
Se alla filmer jag sett på filmsidan.

Relaterade inlägg:
» Bästa filmerna 2006
» Bästa filmerna 2005
» Årets [2004] kulturtoppar
» 2003s bästa filmer

1 kommentar

Jag var skeptisk till den här filmen, eftersom jag hittills aldrig gillat någonting jag sett av David Lynch. Men om The Straight Story hade jag hört att 1) den handlar om en gammal människa, och 2) den är ovanligt normal för att vara en Lynchfilm, och dessutom har jag funderat på om jag kanske borde ge Lynch en ny chans eftersom det trots allt gått några år sedan jag såg något av honom. Så idag när jag var ensam hemma (Jonas har redan sett filmen) slängde jag in en matlåda i micron, riggade filmen och avnjöt den till middagen och efterföljande tekoppar. Trots att jag kände mig rastlös i början när filmen rullade in i makligt tempo lyckades den verkligen charma mig!

Alvin Straight spelades av oscarsnominerade Richard Farnsworth

Filmen är baserad på en sann historia. Alvin Straight (1920-1996) var ovän med sin bror Lyle efter ett bråk för många år sedan då de helt bröt kontakten. Vid 73 års ålder fick Alvin veta att Lyle fått en stroke och han beslöt begrava stridsyxan och hälsa på sin bror. Fast besluten att ta sig till honom på egen hand, men med för dålig syn för att få köra bil, satte han sig på en åkgräsklippare och gav sig iväg på den 40 mil långa resan. Trots många motgångar framhärdade han i envis beslutsamhet.

40 mil på åkgräsklippare – sugen?

När jag såg Smultronstället för ett tag sedan tyckte jag det var väldigt mysigt med en gammal människa som huvudperson – det blir ju så tröttsamt när alla filmmänniskor är unga, vackra och perfekta hela tiden. Jag tycker verkligen om att The Straight Story handlar om vanliga människor och att en skruttig gubbe, en “långsam” kvinna och andra “operfekta” personer tas på allvar snarare än att vara komiska bifigurer. Visst har hela filmen en smått mys-komisk ton, men människorna är skildrade med värme och acceptans.

The Straight Story är stillsam och fin, en annorlunda road-movie och en riktigt bra feelgood-film.

FilminfoIMDB: The Straight Story
Regissör: David Lynch
År: 1999
Omdöme (1-5): 5

1 kommentar

Etikett: the straight story

Bästa filmerna 2007