The Straight Story

Jag var skeptisk till den här filmen, eftersom jag hittills aldrig gillat någonting jag sett av David Lynch. Men om The Straight Story hade jag hört att 1) den handlar om en gammal människa, och 2) den är ovanligt normal för att vara en Lynchfilm, och dessutom har jag funderat på om jag kanske borde ge Lynch en ny chans eftersom det trots allt gått några år sedan jag såg något av honom. Så idag när jag var ensam hemma (Jonas har redan sett filmen) slängde jag in en matlåda i micron, riggade filmen och avnjöt den till middagen och efterföljande tekoppar. Trots att jag kände mig rastlös i början när filmen rullade in i makligt tempo lyckades den verkligen charma mig!

Alvin Straight spelades av oscarsnominerade Richard Farnsworth

Filmen är baserad på en sann historia. Alvin Straight (1920-1996) var ovän med sin bror Lyle efter ett bråk för många år sedan då de helt bröt kontakten. Vid 73 års ålder fick Alvin veta att Lyle fått en stroke och han beslöt begrava stridsyxan och hälsa på sin bror. Fast besluten att ta sig till honom på egen hand, men med för dålig syn för att få köra bil, satte han sig på en åkgräsklippare och gav sig iväg på den 40 mil långa resan. Trots många motgångar framhärdade han i envis beslutsamhet.

40 mil på åkgräsklippare – sugen?

När jag såg Smultronstället för ett tag sedan tyckte jag det var väldigt mysigt med en gammal människa som huvudperson – det blir ju så tröttsamt när alla filmmänniskor är unga, vackra och perfekta hela tiden. Jag tycker verkligen om att The Straight Story handlar om vanliga människor och att en skruttig gubbe, en “långsam” kvinna och andra “operfekta” personer tas på allvar snarare än att vara komiska bifigurer. Visst har hela filmen en smått mys-komisk ton, men människorna är skildrade med värme och acceptans.

The Straight Story är stillsam och fin, en annorlunda road-movie och en riktigt bra feelgood-film.