Sörmlandsleden etapp 2-4 med Veroniqa

I helgen som var vandrade jag och Veroniqa på Sörmlandsleden:

  • Etapp 2: Skogshyddan-Alby friluftsgård, 6,5 km
  • Etapp 3: Alby friluftsgård-Tyresta by, 13 km
  • Etapp 4: Tyresta by-Handen (Rudans gård), 10 km

(ja, på ett ungefär i alla fall, vi gick lite extra när vi följde fel markeringar och vi fick ta någon alternativ väg pga avstängd bro och lite så)

Delar upp inlägget med lite rubriker:

Lördag: Skogshyddan – Alby friluftsgård – Årsjön
Söndag: Årsjön – Tyresta by – Handen/Rudan
Packningen
Maten
Mersmak

Lördag: Skogshyddan – Alby friluftsgård – Årsjön

Vi startade etapp 2 vid 10 och nådde lägerplatsen (ca 10 km in på etapp 3) ca 18:30.

På lördagen möttes vi på Gullmarsplan och jag lämnade över Trangiaköket, som Veroniqa skulle bära (en fördel med att vara två är ju att man kan dela på gemensam utrustning), samt madrassen hon skulle låna (med tillhörande pumppåse) och en extra gasoltub som hon också skulle bära. Sen tog vi buss 801 och några hållplatser innan Bäckalidsvägen, där vi skulle kliva av, kom en rejäl störtskur. Ojojoj. Väderleksrapporten hade växlat något enormt under veckan och vi var beredda på lite allt möjligt … men det senaste var ju ändå att åtminstone lördagen skulle bli fin om än kanske i varmaste laget. På med regnskyddet på väskan … men lyckligvis småregnade det bara en stund efter den där störtskuren, som ju kom när vi hade turen att sitta på bussen. Så när vi klivit av knatade vi mot etappstarten utan att bli alltför blöta.

Nu kööööör vi!

Anledningen att vi valde att börja på just etapp 2 var förresten att jag ju redan gått etapp 1 med familjen. Veroniqa har planerat att gå den snart, så vi får väl se om det här är början på att bocka av allihop..! (De är jäääättemånga!)

Etapp 2 är ganska kort (6,5 km) och civilisationsnära, så vi såg mer fram emot Etapp 3, som många angett som favorit på sormlandsleden.se. Men det var ändå rätt fint vid Öringesjön och vi hittade fina solrosor i mängder i civilisationen.

Regnet skvätte lite till, men överlag var det bra vandringsväder och varmt.

Vid etappmålet Alby friluftsgård fyllde vi på vatten på ett café. Redan här kunde man ana att jag dricker minst dubbelt så mycket som Veroniqa …

Obligatoriskt foto vid etapptavlan.

Sen fortsatte vi in på den efterlängtade etapp 3, som alltså skulle gå in i Tyresta nationalpark. Ganska snart efter det kom vi till Nyfors och började leta efter ett lämpligt lunchställe. Till slut slog vi oss ner på en klippa med fin utsikt över sjön Tyresö-Flaten.

Då vi började gå igen blev vi strax förvånade. Vi kom nämligen till … Nyfors. Igen. Hur ..? Vi hade ju följt orange markeringar! När vi till slut rett ut det hela förstod vi att vårt misstag åtminstone hade gett oss en fin lunchplats, som vi egentligen inte skulle ha passerat. Vi skulle inte ha svängt höger vid sjön, utan vänster. Det märkliga var ju att vi följde tydliga orange markeringar, som visserligen såg lite skruttigare ut, men de fanns där. Nåväl … som sagt fick vi i alla fall en fin lunchplats tack vare det misstaget.

Nästa spännande grej var källan ca 6 km in på etappen. Vi blev lite förvånade faktiskt, eftersom vi inte väntat oss stillastående vatten i ett rör … Ska inte vatten röra på sig för att man ska vilja dricka det? Vi kollade läget och kom fram till att vi skulle ta varsin flaska att ha till matlagningen, men att dricksvattnet vi hade skulle räcka till Tyresta by dit vi planerade anlända ganska tidigt nästa dag (pga planerad sovplats strax innan etappens slut).

Så knatade vi vidare i den vackra naturen. Vi försökte något så när hålla vårt rastschema med en kvartsrast varje timme, men lät leden bestämma – ibland får man ju gå lite längre för att hitta en trevlig rastplats och det gjorde vi hellre än att sätta oss mitt i ett snår. Inte för att det var så himla snårigt, leden var överlag fin och lättgången. Såklart stenar och rötter ibland, men mycket snällare än Ostkustleden kan vara … Vi upplevde ganska stor skillnad i ansträngning och komfort på olika delsträckor. Någon bit hade jag rätt ont i ryggen och det kändes tungt, men sen lättade det igen. Det hjälpte med raster och att stuva om packningen och såklart att dricka och äta upp en del av packningen.

Det tog sin lilla tid att komma fram. Vi hade tre övernattningsalternativ. I nationalparken får man inte tälta annat än vid vindskydd och grillplatser. Sådana finns vid Årsjön och Bylsjön. Sista alternativet var en tältäng i Tyresta by, men en sjö kändes klart mer lockande.

När vi närmade oss Årsjön kände vi röklukten på långt håll och förstod i alla fall så mycket som att det redan var folk på platsen. När vi kom fram (ca 18:30) insåg vi att jodå, det var ju massor av folk där. Lyckligtvis var det ett stort och tydligt markerat område där tältning tilläts. Tälten stod tätt och de bästa platserna vid sjön var såklart redan upptagna, men vi hittade som tur var också en bra plats. Så vi slog upp tältet och det gick bra – lite svårt att få i tältpinnarna, eftersom det bara var ett tunt jordlager på en klippa på platsen, men det gick tillräckligt bra (vi väntade ju ingen storm i alla fall). Jag lyckades klanta mig lite med att få ordning på min nya madrass, som alltså skulle premiäranvändas, men när jag fattade att man inte skulle öppna valvet när man fyllde den gick det bättre. :)

Sen var det dags att skölja av oss svetten, så vi tog ett dopp i Årsjön. Det var lite knepig botten, kanske inte bästa badplatsen just där vi slagit läger, men det var skönt! Badkläder och annat fick sen hänga i vår torkgran …

När vi till slut var ig¨ång med middagen närmade sig klockan 21 och mörkret föll snabbt. Vi lyckades få till maten, diska hjälpligt och göra oss iordning i nästintill beckmörker. Min lampa visade sig vara en besvikelse, den började bra men tappade sedan snabbt i lyskraft. Så jag fick lysa med mobilen när jag borstade tänder och uppsökte en kissgran. Veroniqa och väldigt många andra i lägret hade pannlampa, så nu vill jag också ha det. :)

Söndag: Årsjön – Tyresta by – Handen/Rudan

Vi startade vid 10 och nådde målet 15:40.

Vi sov riktigt gott i tältet! Vi fick bra plats båda två och det funkade att ha packningen i absiden – även om det skulle kunna vara lite läskigt i busväder, kanske … Enda nackdelen med vår tältplats var att den lutade lite (de platta och sjönära var ju redan tagna …), så det var lätt hänt att glida nedåt lite på halkiga liggunderlag.

Min nya madrass var fantastisk och inte ens Veroniqa frös på min gamla tunna, ratade madrass. Men det var verkligen en ljummen natt också, det var väl ca 18 grader när vi lade oss vid 22, har jag för mig.

Vi vaknade till en något sval och blåsig morgon och det var skönt att ta på sig fleecejackorna. Frukostbestyr och packning tog sin lilla stund och vi kom iväg vid 10-tiden igen (trots att vi gick upp halv åtta-ish).

Vi hade ca 3 km kvar till etappmålet Tyresta by. Där stannade vi en stund vid tältängen, där det fanns vattenkran och toalett – lyxigt (vid Årsjön fanns ett dass, men det var stängt)! I byn hittade vi veganglass i en lanthandel och fotade oss såklart vid etapptavlan.

Sen var det dags för sista etappen! Vi inledde med att gå lite fel … men hittade till slut leden igen.

Början av etappen bjöd på fin skogsfeeling, men ganska snart blev det mer civilisationsnära.

Det var inte helt lätt att hitta en lämplig lunchplats, men till slut kom vi till en bänk och slog till på den. Stigen var ett motionsspår och det kändes väl kanske en smula märkligt att sitta och laga lunch när folk joggade förbi eller promenerade med hunden, men men …

Nåväl. Vi hade i alla fall en väldig tur. För strax efter lunchpausen öppnade sig himlen och regnskydd och jackor åkte fram. Detta sammanföll även med att vi gick en bit längs en väldigt vältrafikerad väg så … inte bästa biten, kanske.

Innan vi kom fram skulle vi bli rejält blöta och ganska kalla. Men som om det inte var nog med det råkade vi dessutom ut för en avstängd bro precis på slutet. Det var visserligen inte svårt att fortsätta framåt på fel sida och gå över vid Handens pendelstation i stället, men såklart lite trist att missa en del av leden.

Vid Rudan-området skyltades det om toalett och jag såg fram emot att få komma in från regnet och ta på mig fleecen under jackan, men den visade sig vara stängd … Nåväl. Jag hade gärna gått på toa också, eftersom skogen inte hade lockat i aktuellt väder, men lyckligtvis hade jag druckit betydligt mindre sedan det blev blött och kallt, så det gick bra ändå.

FRAMME! (för blöt och kall för att orka bry mig om att tavlan skulle synas ordentligt, antar jag …)

Så var vi då KLARA! Sista etappen hade ändå känts förhållandevis lätt. Det var som att ryggsäcken vägde mindre och sträckan kändes på något sätt kortare än angivet. Men det var skönt bli klar, eftersom jag hade hunnit bli rätt kall. Vi hade bra timing med pendeln och satt strax och blötte ner sätena på väg in till stan och hem.

En fin vandring som gav mersmak!

Packningen

De flesta tycker väl att det är jobbigt att bära tungt och jag är förstås inget undantag … Lyckligtvis finns det ju en massa svindyr lättviktsutrustning man kan nörda ner sig i. ;) Nåja, jag har väl inte kommit jättelångt på min så kallade lättviktsresa, men jag tittar definitivt på vikten när jag köper nya grejer.

För inte jättelänge sen köpte jag ju en vandringsryggsäck. Då tänkte jag att den var så liten att den mest var aktuell för dagsturer … men nu är det visst den som gäller, ändå. Den är inte ultralätt, men jag tycker om den. Den är i minsta laget, så tanken är nog ändå att jag ska köpa en större någon gång. Men jag måste testa lite och komma fram till vilken volym och vilken ryggsäckstyp som är rimlig för mig.

Så här såg packningen och den packade ryggsäcken ut:

Ryggsäcken har ett inbyggt regnskydd, men jag kom ganska snabbt fram till att man inte kan fylla den särskilt mycket om man ska kunna använda det … Som tur är har jag även ett gammalt regnskydd till min stora reseryggsäck och det visade sig funka bra! Det kom ju till användning också.

Folk som jagar gram och minskar på sin packning använder ett verktyg som heter Lighterpack för att göra packlistor och jag har lagt in mina grejer där också. :) Lade ihop en packlista för Sörmlandsleden lite småslarvigt, vägde inte riktigt allt utan lade helt enkelt in den vikt som saknades för att jag skulle komma upp i uppvägd totalvikt på någon övrigt-punkt. Här är den i alla fall:

Packningen på Lighterpack

Jag tog inte med kläderna jag bar på kroppen från början (var inte helt säker på vad jag skulle ha när jag gjorde listan).

Av det gemensamma bar Veroniqa köket och en gasoltub, snacks och första hjälpen-kit. Jag bar tält, mat, disk-kit och en gasoltub – ja och så lånade vi väl en del smått av varandra ibland också.

Min ryggsäck vägde som mest nästan 15 kg. Då bar jag 4 kg vatten (det behövdes faktiskt under den varma lördagen!) och 1,4 kg mat.

Basvikten, det vill säga minus förbrukningsartiklar, blev 8,74 kg.

Visst hade jag gärna haft lättare packning, men jag använde allt utom bok (det blev för sent), min tvål/schampo (men jag snodde av Veroniqas), mina extra vandringsbyxor (men blev ju kall i shortsen i regnet), fickkniv (är ju mest ifall att) och extra strumpor.

Vad saknade jag då? Pannlampa, riktiga regnkläder med låg vikt och packvolym, termos för att snabbt kunna dricka te på kortare pauser (valde bort pga fulla ryggsäckar), sittunderlag, tvättlina. Sånt kan vara bra att ha möjlighet att ta med på framtida turer.

Vad var jag mest nöjd med då? Jo, jag blev väldigt nöjd med nya madrassen och jag är fortsatt väldigt förtjust i tältet. Det gick bra för två personer att sova i, men vi får se längre fram om Jonas får plats ordentligt på längden. Det funkade väldigt bra med köket (om än lite i minsta laget för den mängd mat vi gjorde – fast vi gjorde också för mycket …) och min ryggsäck är toppen. Flera av de nämnda sakerna är sånt jag skulle kunna spara in en hel del vikt på, dock. Åtminstone när jag går själv skulle jag kunna ha lättare tält och kök. Ryggsäck finns med större volym som är lättare än min … Men jag får lägga band på mig lite, man kan ju inte bara köpa, köpa, köpa …

Maten

Jag önskade mig ju boken Vegohajk av David Kihlberg i födelsedagspresent och fick den. Under veckorna som ledde fram till vandringen har den använts flitigt. Jag lagade och torkade alla huvudmål till vandringen, dvs två luncher och en middag, och Veroniqa stod för mellisarna och frukosten – på min begäran alltså, eftersom jag vill lära mig. Jag tycker att det gick riktigt skapligt också!

Två luncher och en middag vägde 1400g.

Matsedeln

Det här åt vi!

Lunch 1

  • Linsgryta (finmixat pulver, hällde bara varmt vatten och olja i påsen)
  • Hummus (hällde kallt vatten och lite olja i påsen)
  • Snabbris (hällde varmt vatten och salt i påsen)
  • Snacksoliver (bonuslyx, ätklara på påse)

Smidigt att inte behöva gegga ner kokkärlen. Lite svårt att blanda i påsarna dock, framför allt linsgrytan, som fick lite för lite vatten och vi hittade lite pulver här och var i den. :) Men det gjorde inte så mycket. Snacksoliverna var ett värdefullt tillskott, då man fick något salt att tugga på. Värt mycket att hålla riset separat och inte blanda med grytan redan hemma, tycker jag, även om det blir lite mer meck. Blir lite svårare att äta om det är enformigt, tycker jag.

Middag

Lite mer pyssel blev det vid lägret till middagen. Synd bara att det hade hunnit bli rätt mörkt…

  • Potatissoppa med saffran (+ morot och kikärter)
  • Rosmarinbröd

Först kokade vi upp soppan och sedan tog vi den åt sidan för att den skulle stå och gojsa till sig medan vi stekte brödet. Ville inte riktigt gegga ner händerna, så försökte få upp smet med spork. Det gick väl sådär, men ja, det blev brödbitar i alla fall. De blev inte riktigt genomstekta, men det gjorde ingenting. Supergott, salt bröd och särskilt när det fått krispiga kanter av oljan. Bra att steka i mycket olja, alltså! Soppan var god och lite stark. Svårt att få potatisbitarna riktigt mjuka, men de var i alla fall helt okej att äta.

Frukost

Veroniqa hade med havregryn och frön som vi svängde ihop gröt på. Inte så dumt, trots att vi varken hade sylt eller mjölk.

Lunch 2

Carbonara-ish:

  • Snabbmakaroner
  • “Ost”-pulver (bara mixa ihop en massa gött inkl cashewnötter och näringsjäst hemma – sen blanda ner i makaronerna när de börjar bli klara)
  • Icas baconbitar (kunde nog ha kokat med makaronerna, men vi blötlade vid sidan så länge. Svårt att få dem riktigt mjuka, men gick ändå bättre än jag trodde.)

Riktigt gott! Visa av erfarenheten både kring att vi inte äter lika stora portioner som David Kihlberg och att hans portionsstorlekar överfyller kokkärlet sparade vi lite makaroner och pulver i påsen. Dagen efter testade jag att bara blanda makaroner, pulver och kokvatten och låta stå en stund. Det funkade och jag fick en snabb lunch. :)

Mersmak

Självklart har vi mersmak! :) Jag har en solovandring planerad snart, mer om det senare. Och vi funderar på att kanske gå Jämtlandstriangeln tillsammans. Och fortsätta på Sörmlandsleden och andra lokala leder … Det är ju synd att man måste göra annat också. :)

Givetvis var det tungt och jobbigt ibland. Veroniqa som gick i kängor fick lite problem med tårna. Jag gick i mina lätta Joe Nimble relaxToes, som jag såklart blev plaskvåt i där på slutet, men som lät fötterna må prima. Liiite öm frampå tårna blev jag, men annars klagade inte fötterna ett dugg. Jag hade ont i ryggen en kort bit, men det som framför allt kändes och som satt i när jag kom hem var att jag fick ont där benet fäster i höften. Började känna det precis i slutet av etappen jag och Jonas gick på Ostkustleden i somras, nu fick jag gå vidare med det ett tag. Men faktiskt kändes dag 2 väldigt enkel när vi väl var igång och gick. Bra känsla, att man liksom kommer in i det. Vore intressant att se hur det blir om man vandrar flera dagar någon gång.

TILLÄGG: Tror att jag hittade en anteckning om hur mycket gas som var kvar i behållaren innan den här vandringen. Stämmer det gick det åt 78 g gas (av behållarens totala 230 g). Bra att veta.