Hoppa till innehåll

Etikett: ur barnamun

Hördu barnet!

Ava brukar prata om barn som hon inte vet vad de heter som just “barn”. Således sa hon till granntjejen E som klättrade uppför rutschkanan just när Ava skulle åka:

Nej, inte gå upp där! Flytta på dej, barnet!

Det lät ganska gulligt…

Lämna en kommentar

Dumt gjort, mamma!

Jag har en stämpel från partajet på Högfjällshotellet. När Ava fick syn på den blev hon mycket allvarlig:

Man får inte göra så! Inte måla handen, bara måla papper! Det var dumt gjort, mamma!

3 kommentarer

Det är ju en gris!

Det är väldigt lätt hänt att man vanemässigt hänvisar till alla gosedjur och leksaksfigurer som “han” (om de har könsneutral framtoning). Men jag försöker förstås att inte vara så förlegad. Avas favoritgosedjur är en gris. Den grisen har jag i ett tidigare skede av livet refererat till som min pojkvän (köpte den precis när jag blivit singel…), så min bild av dess könstillhörighet är förstås egentligen rätt klar. Men jag tänkte ändå att jag skulle kolla med Ava.

– Ava, är grisen kille eller tjej?
– Nä! Gris!

Så enkelt var det med den saken.

Och gris uttalas dis eller dris, för den som undrar. Avas r är lite svåra att beskriva. Ibland är de som j – mest i början av ord – men oftast mer som “snobb-r”, det vill säga mer åt v-hållet.

Lämna en kommentar

Ava och text

Ava börjar så smått förstå vad text är, men alla polletter har inte riktigt trillat ner ännu… Ofta när hon ser text frågar hon vad det står och/eller vem som skrivit: “Tå de? Vem kivit de?”

Sen kopplade hon ihop text med böcker. Det blev knepigt. Man får ju inte skriva i böcker, men det är nån som har gjort det!

H (läser): Mjau är en svart katt…
A (pekar på texten): Tå de?
H: Det står “Mjau är en svart katt”.
A: Näää…
H: [försöker förklara]
A (pekar på texten igen): Vem kivit däj? Man fåj inte kiva däj, säjer jag!

2 kommentarer

Tvååringsprat

Åh, vad det är roligt att följa Avas utveckling, särskilt beträffande språket. Hon börjar bli så avancerad! Hon använder ofta riktiga pronomen, som jag, du, han och hon (även om hon inte riktigt har kopplat det där med vem som ska kallas han och vem som ska kallas hon), och imponerar med långa, kluriga meningar.

Ibland använder hon uttryck man inte visste att hon kunde: “Mamma, vet du vad? Jag vill titta Tobidoo!” (Scooby Doo)

Uttalet blir bättre och bättre, men en hel del ord uttalar hon barnsligt av gammal vana. Ber man henne upprepa ordet är det som att hon hajar till och inser att hon kan börja säga det ordentligt. Hon sa t.ex. “byta bölla” länge, men när jag frågade “Kan du säga blöja?” gjorde hon det klockrent och har fortsatt sedan dess. Vi vaknar ofta till någon kombination av: “Titta fimm! Byta blöja, titta fimm! Pussa pappa! Pussa mamma åsså! Ja bajsat! Byta blöja nu! Jag gå den vägen…” (och så klättrar hon ur sängen)

Imorse stod hon utanför toalettdörren, pekade på ljusstrimman som kikade ut i springorna, och sa: “Titta, däj inne e pappa, ser du? Ser du? Däj inne! Ja kackaj döjjen, pappa, jag komma in?”

Hon har fått bra fantasi också. Ibland kommer det en drake och då måste man gömma sig under bordet. Japp, jag också… Ungefär så här lät det tidigare idag:

A: “Daken kommej! Nömma bodet!”
H: “Okej, nu gömmer vi oss. Ser du draken?”
A: “Jaa! Daken kommej!”
H: “Hur ser draken ut? Är den stor eller liten?”
A: “Liten!”
H: “Vad har den för färg?”
A: “Gul!”
H: “En liten gul drake!”
A: “Jaa! Kom mamma, vi kyper. *kryper ut* Mamma kypa åsså!”
*springer och tittar ut genom fönstret*
A: “Titta däj e daken!”
H: “Oj, ser du den?”
A: “Jaa!”
H: “Vad gör draken?”
A: “Han badar!”
H: “Badar han?”
A: “Nää… han dussar.”
H: “Jaså, han duschar? Då kan vi nog smita förbi utan att han ser oss…”

Hon ligger ganska bra till med språkutvecklingen, tycker jag, men lite sämre vad gäller frisyrutvecklingen. :) Många av barnen på dagis har jätteseriösa frisyrer, men Ava har mjuka, spretiga babyfjun. Hon verkar ha ärvt mitt mjuka och långsamtväxande hår…

Lämna en kommentar