Klippt

Jo, just det. Jag klippte mig förra söndagen. Och jag blev tyvärr inte nöjd. Att det ska vara så omöjligt att förmedla till en frisör vad man vill! Jag hade med mig en gammal bild på hur jag sett ut förut. Den här:

Men luggen blev så väldigt mycket längre att det mest ser konstigt ut, tycker jag. Jag vill ju ha den ordentligt snedklippt, men nä, den är för lång för att det ska ligga så. Och då sa jag ändå till en gång att hon skulle klippa av mer. Borde förstås själv ha fattat då och där att jag ville ta av ännu mer, men nä, jag tycker sånt är svårt.

Skulle gärna gått tillbaka och bett dem ta ett par cm till, men det är ju inte så himla lätt. Känns ju inget vidare att klippa hår med Sander i bärselen precis.

Det var för övrigt en stor händelse i söndags när jag för första gången någonsin gick hemifrån utan Sander. Var borta i 45 minuter och det gick bra. Jonas gav fruktpuré så att han inte skulle hinna bli alltför hungrig och han var inte särskilt amningssugen när jag kom hem heller. (Jag har ju klippt mig en gång förut, men då följde familjen med dit bort och fortsatte barnvagnspromenera medan jag var inne hos frisören.)

Menmen, det känns bra att ha gett upp det där långa håret som bara ser förjävligt ut (till förmån för kortare hår som ser förjävligt ut… fast lite bättre i alla fall).