Avbruten symbios

Hänt i veckan: Nyår blev lugnt för mig och David. Vi beslutade oss till slut för att strunta i att hitta en fest vi ville gå på och så stannade vi hemma i stället, spelade RISK och åt oxfilé med hasselbackspotatis. Gick ut och tittade på fyrverkerierna och fjortisarna i stan vid tolvslaget. Har tagit det ganska lugnt i fortsättningen också, spelat mera spel och varit ute hos Davids pappa och matat höns… David har också fått sin dator som han beställt i delar och nu byggt ihop. I fredags åkte David med sin pappa och bror till Dalarna för att åka skidor och jag har fått en brutal försmak på singellivet… Idag var jag med familjen ute på Näsudden i Oxelösund, där de har skaffat en sjötomt, galningar… Fint var det i alla fall. Nu väntar jag bara på att David ska komma hem…

Grubbel: Imorrn bär det alltså av. Det är nu jag ger mig av på obestämd tid och lämnar min snuttebubbe efter 1,5 år tillsammans. Vi har gjort allt tillsammans, vi har tillbringat i stort sett varje natt tillsammans, vi har nästan aldrig varit ifrån varandra. Vi har praktiskt taget levt i symbios. Jag är inte riktigt hel utan honom… Men trots att det är så bra mellan oss trivs jag inte med det liv jag kan ha här med honom. Jag har ju så länge längtat ut på äventyr, men nu när det närmar sig känns det såklart svårt. Jag vill ju kunna vara med min David… Jag har gråtit mig till sömns de här nätterna och tänkt och tänkt och tänkt för att komma på ett sätt som vi kan vara tillsammans och jag ändå får ha ett liv… Men det känns så omöjligt. Nu pluggar han i Norrköping… jag har INGENTING vettigt att göra där. Sen ska han plugga i Linköping… och det ska förmodligen inte jag. Vi har ju sagt att det ska vara slut nu… och det känns såklart inte bra alls. Men jag kan ju inte förvänta mig att han ska gå och vänta på mig när jag inte ens vet när jag kommer hem eller om vi kommer att kunna vara tillsammans när jag kommer tillbaka. Så funkar det ju inte…

Det blir ju inte direkt lättare av att han är så deppig… jag är så orolig för honom… men jag hoppas att han inte gör något dumt… och att han kan få ett liv utan mig… för jag älskar honom så jättemycket…

Uss… jag vill inte lämna min älskling…