Trög och seg

Suck. Klockan har nu nästan hunnit bli 6 och jag har fortfarande inte kommit igång med pluggandet. Nu måste jag dessutom äta… väntar just nu på att min tortellini ska bli klar. Kokar ett ägg med den också, de brukar tajma varandra bra om man, som jag, gillar helt hårdkokta ägg.

Lyckades ganska bra med att göra slut på väntetiden innan sista lunchmötet med studienämnden… Ganska läskigt egentligen, jag surfade ju bara runt på några fotodagbokssidor, men lyckades göra av med massor av tid. Hmm.

Sen gick jag hem och diskade och så… meningen var att Ellinor och jag skulle ta en sväng på stan, men det blev uppskjutet, så då tänkte jag plugga i stället… varpå jag lade mig på sängen bara en liiiiten stund, läste ut min bok (Venus i päls, kommer snart upp på min sida om lästa böcker) och sov tills det blev dags att träffa Åsa och gå till Studentbostäder och skriva på papper om lägenhetsbyte. Wee!

Nu är jag hemma igen efter att även ha handlat… och lagar som sagt mat. Ska äta och se ett avsnitt av Sex and the city. Det är mitt nya tv-serieprojekt efter Scrubs. Inte riktigt lika bra, men nästan. Finns iaf en fruktansvärd massa avsnitt, är det sex säsonger? Just nu är det dags för avsnitt 5 (tror jag) i säsong 1. I dessa tidiga avsnitt pratar karaktärerna en hel del med kameran på ett ganska onaturligt sätt. Tur att de slutade med det faktiskt…

Har ju nyligen läst ut Fredrik Lindströms jättebra bok om vårt språk, “Världens dåligaste språk”, och har funderat en del på språk sen dess. Visst känner man svenskans begränsningar ibland, men så är det nog med alla språk. Jag stör mig på att jag inte kan säga “min man” om Jonas utan att det betyder att vi är gifta (det är vi inte, alltså kan jag inte säga det). Han däremot kan säga att jag är hans kvinna om han skulle vilja… Fru används verkligen bara i betydelsen maka. Orättvist. Gillar inte ordet karl, det har en ganska negativ klang (“Ja se karlar, de ställer bara till besvär!”). Pojke är nog det bästa, men det implicerar nån sorts litenhet och barnslighet som man inte alltid vill ha med. Kille använder jag nog mest om andras killar… jag vet inte, det låter så oseriöst. :) Visst finns det många ord (kärt barn har många namn), men inget riktigt riktigt bra…

Ooops! Värst vad tiden gick, nu lär äggulan vara grön och tortellinin blaskig…