Whatever

SN, Södermanlands Nyheter, skriver idag om larvnäten jag beskrev i gårdagens inlägg. Häggspinnmal är det tydligen. Papperstidningen hade jättebra bilder, så jag blev besviken när jag i den elektroniska upplagan bara hittade detta. Nåja, man ser att träden är helt vita i alla fall.

Idag sprang jag röda spåret i Ekensberg. Det skulle kunna vara 2,5 km, men det är inte så lätt att veta eftersom skyltarna är försvunna sedan många år tillbaka. Det kan vara kortare också…

Lunchade med mamma i lasarettets personalmatsal. Överallt satt läkare i “scrubs” och givetvis hade de personsökare som pep och gjorde så de fick springa iväg. Kände mig som om jag tittade på TV-serien Scrubs på riktigt. Saknar den. :)

Efter det förberedde jag mig på att döda mycket tid på vaccinationsmottagningen, eftersom det var nästan en timme tills min tid då jag skulle få fästingvaccin. Men sköterskan i receptionen var jättesnäll och gav mig sprutan nästan med en gång i alla fall. Jag blev på alldeles gott humör för att hon var så snäll!

Nästa anhalt var Hårakuten, för att bli av med lite slitet hår, och sen försökte jag shoppa lite kläder.

Nu är jag hemma igen… Veronica är sjuk, annars kanske vi hade hittat på nåt ikväll.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig… Jag har massor att göra, men slösar bort min tid på att vara deppig… då känner jag inte för att göra någonting alls.

Jag är helt slut efter detta år och har inte alls ork för mycket… jag förvånar verkligen mig själv när jag träffar folk och faktiskt orkar vara glad och social med dem, eftersom det inte alls känns så när jag sitter så här ensam och orkeslös… Jag hoppas att sommarledigheten kan få mig lite piggare… men risken finns ju att jag bara fortsätter på min deppiga bana… risken är överhängande… Det är tråkigt i Nyköping och jag vill hem till Linköping. Men blir det bättre då? Visst, jag har mer jag kan göra där… men det hjälps ju inte om jag inte kan förmå mig att uppbåda någon entusiasm för att göra det. Jag är hopplös.

…men jag blev i alla fall glad av den snälla sköterskan idag och även när Jonas ringde när jag var på stan och bara ville prata lite. Det är mysigt att känna sig omtyckt.

Nu ska jag nog fortsätta att sy fast lite märken på min åverål. Det är tråkigt. :(