Beyond the Sea

Anledningen att vi ville se den här filmen stavas Kevin Spacey. Både Jonas och jag gillar honom som skådespelare och vi har medvetet försökt se fler av hans filmer. Att han utöver att spela huvudrollen dessutom regisserat, skrivit manus och till råga på allt sjunger själv i filmen gjorde såklart det hela ännu mer intressant.

Kevin Spacey sjunger själv i rollen som Bobby Darin.

Filmen är en dramatiserad version av 50-talssångaren Bobby Darins liv. Redan som barn drabbades Darin (egentligen Walden Robert Cassotto) av en otäck sjukdom och fick höra att han hade tur om han blev äldre än 15. Men Bobby hade mycket att leva för, han hade musiken och en dröm om att få sjunga på Copacabana. Dessutom gifte han sig med Sandra Dee och fick en son.

Jag tyckte filmen var ganska bra. Den försöker inte ge en korrekt bild av alla händelser i sångarens liv, men detta är såpass tydligt att jag inte fastnar i funderingar över exakt hur sann den är. Centralt för handlingen är att Darin spelar in en film om sitt eget liv och man nämner till och med hur modifierat allting blir för vita duken.

Kritik har getts för att Spacey är lite för gammal för att spela huvudrollen och andra skådespelare fanns också föreslagna innan inspelningarna satte igång. Att samma problem uppstår i filmens filminspelning – Darin får kritik för att han är för gammal för att spela en yngre version av sig själv – känns lite som en kommentar till detta. Jag störs inte av att Spacey är för gammal, men så har jag ju inte koll på Bobby Darin och hur han såg ut heller.

Filmen griper inte riktigt tag i mig, men är sevärd eftersom det är kul att se att Kevin Spacey är så bra på att sjunga.