Sorglig Nyköpingsresa

I onsdags var det alltså dags för farfars begravning och jag och Jonas åkte till Nyköping på morgonen.

Begravningar är alltid jobbiga och givetvis ännu jobbigare när det är en betydelsefull person som dött. Som min farfar. Det är också en så skum situation att sitta i en kyrkbänk och storgråta i ena sekunden och prata ytligheter med släktingar man inte har koll på i nästa… Menmen, det var fint och jag är så väldigt glad att det blev nu och inte ett par veckor senare, för då hade jag kanske inte kunnat/vågat åka.

Lilla farfar… trots att jag ställt in mig så länge på att det skulle ske när som helst är det fortfarande lite svårt att fatta. Vi fick våra flyttkort med posten idag och jag hann såklart tänka att farfar måste få ett av dem eftersom han inte använder email…

I dödsannonsen står det:

I våra hjärtan är vi ändå tillsammans

Mina finaste minnen av farfar är från när jag var liten. Något av det jag förknippar allra starkast med honom är märkligt nog att sova med en filt och ett vanligt underlakan som täcke. Farmor och farfar gjorde nämligen det när de hälsade på oss i Stockholm – jag antar att vi inte hade några vettiga gästtäcken. Jag minns att jag kröp ner och gosade med farfar när han sov i soffan som stod utanför mitt rum. Han luktade Aqua Vera såklart, det är också någonting som är väldigt mycket farfar. Och att gå i skogen ute vid Herrängen och plocka “båbär och gandareller”… Och att leka bakom hans skrivbord – det fanns spännande hyllor och skåp på baksidan av det!