Hoppa till innehåll

Ava 14 månader

Idag fyllde Ava 14 månader.

Ava i snö

Hon går som ett proffs nu. Fortfarande med den snygga, vaggande småbarnsstilen, förstås. Hon tycker det är jätteroligt att gå och vi har låtit henne gå själv i affärer på sistone (med någon av oss hack i häl, förstås). Hon orkar gå hur länge som helst och det är riktigt roligt att se henne. Hemma kan hon ju inte gå så långa sträckor, eftersom vi inte bor så stort, och ute är det svårt att gå nu med all snö och is och klumpiga skor på fötterna. I affärer kan man gå med tofflor, det är bra.

Hon kan och använder en massa ord, men gör om dem på sitt sätt. Oftast innebär det att hon kortar ner dem till sista stavelsen. Hon säger mamma rätt, men det är väl det… pappa blir oftast pa. Precis som lampa. Varje gång hon får något säger hon ta(ck). Hon säger hej, fast det låter som hih. Och så lär hon sig fler och fler djurläten hela tiden. Fåret säger bä, kossan säger bu (jo, visst gör den…), hästen säger iiih, elefanten säger tuuu(t), hunden säger voff, katten säger aao, apan säger ahaha, grodan säger kakkak, ankan säger kakkak, hönan säger kakkak, ormen säger ssss, musen säger pipip (eller pepep…), vargen morrar… osv. Hon kan brumma som en bil och tuffa som ett tåg också.

Vi leker mycket med Duplo. Hon kan sätta ihop bitar ibland, men det är roligare att ta isär dem. Egentligen har hon inte direkt någon favoritleksak just nu, hon leker ganska kort med det mesta, leksaker och annat. Särskilt gulligt är kanske när hon kör bil och brummar.

Hon har fått en lite besvärlig favoritsysselsättning, nämligen att klättra upp och sätta sig i kökslådan:

Hmm...Vad har ni i kökslådorna? Vi har barn i våra!

Det är lite otäckt, för hon kan mycket väl resa sig och kliva rakt ut som om hon satt i golvhöjd och jag är rädd att hon ska slå sig.

På Barnboksprat har jag skrivit ett inlägg om att läsa med Ava. Det är roligt att hon har börjat interagera mer med oss när vi läser.

En kommentar

  1. Just det, hon är jättebra på att säga “aj” och “nej” också. Hon har börjat använda nej/nä eller att skaka på huvudet på ett korrekt sätt, till exempel om man frågar henne om hon vill ha macka eller något. Hennes “ja” är inte lika tydligt, men hon brukar göra ett ljud och se uppfordrande ut, så man fattar. Och ibland säger hon “Mmm”.

    “Aj” säger hon lite när hon känner för det… men faktiskt ofta när något känns, även om det inte verkar göra ont.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *