Sjuk småbarnsförälder

Minns ni den där tiden när man som sjuk kunde ligga hemma och mumma hela dagen..? Lugn och ro, sömn och vila, bok eller film när man kände för det. Upp och koka lite spaghetti om man måste äta…

Som småbarnsförälder upphör förstås stillheten och den stora valfriheten så fort barnet kommer hem. Till råga på allt måste man så fort man kan stå utan att vingla alltför mycket bidra med att hämta eller lämna barnet på dagis, eftersom det blir väldigt bökigt för den andra föräldern att göra både och i alltför många dagar och/eller för att den andra föräldern har något viktigt att göra.

Och eftersom man är sjuk är det ett helt projekt. Man sover förstås som en klubbad säl tills man vaknar och inser att SHIT, nu måste jag gå om fyra timmar och innan dess ska jag ha hunnit en massa oöverstigliga saker som att DUSCHA, KLÄ PÅ MIG och ÄTA MAT. Ojojoj, hur ska jag klara allt detta?

Fast idag är jag uppenbarligen så pigg att jag orkar skriva om fenomenet. Det är ju bra. Jonas fixade hämtning och lämning i två dagar. Väldigt skönt när man får vara sjuk utan att hela dagen liksom går ut på att man ska kraftansamla för att ge sig ut.

Men SHIT, nu måste jag gå om tre timmar och till dess ska jag ha hunnit DUSCHA, KLÄ PÅ MIG och ÄTA MAT. Ojojoj…