Hunger Games på bio

Idag tog jag mig en egen kväll på stan. Jag har ju velat se filmen Hunger Games ända sedan långt innan den hade premiär, men inte haft ork förrän nu.

Jag tyckte att det var en bra filmatisering. Givetvis saknar man mycket från boken och några saker har ändrats. Jag blev väldigt förvånad när Katniss själv skaffade härmskrikebroschen, men sedan tyckte jag att de löste det himla fint eftersom broschen blev en länk till Prim. Borgmästarens dotter, som Katniss fick broschen av i boken, rymdes ju inte alls i berättelsen. Det gick ändå en timme innan själva spelen började och jag tycker att de gjorde bra avvägningar där.

Men framför allt tyckte jag att berättandet var bra adapterat till filmmediet. Boken är skriven i jagform och det är så lätt att slänga in en massa voiceover-berättande för att behålla stilen, men det är så billigt! Det blir så mycket bättre när man berättar filmiskt och visar saker i stället.

Min upplevelse påverkades förstås av att jag läst boken och som alltid är det svårt att säkert avgöra hur bra filmen står på egna ben och hur mycket som funkade för att jag fyllde i luckorna. Den här gången hade jag ju ingen bredvid mig som inte läst boken, vilket jag ofta har och då framstår bristerna desto tydligare.

Men jag är nöjd och måhända är jag extra gravidblödig nu men tårarna rann flera gånger under filmen…

Har även sett de första Twilight-filmerna nyligen och tycker verkligen att Hunger Games var väldigt mycket mer lyckad.

Förresten blev jag tvungen att gilla Seneca Crane’s Beard på Facebook…