Det känns som att det går bra med Avas tand efter skadan. Första kvällen blödde det fortfarande, men sedan slutade det och nu kan vi inte se något tecken på skada. Ava är väl införstådd med att hon inte kan äta hårda saker och det verkar gå bra även på förskolan. Hon tvättar själv sina framtänder med Hexident på bomullstuss (jag hjälper till lite) och det verkar också gå fint.
Vi håller tummarna för att den enda som får bestående men blir bordet:
Det syns var tanden slog i. Aj…
Och kanske örngottet, som jag faktiskt tvättat, men det hjälpte inte:
Blodhjärta på kudden.
En trevligare påtaglig konsekvens av olyckan är nallen Ava fick av tandläkaren:
Hon har döpt honom till Sven.