Kul med bokstäver och siffror

Det är roligt att Avas intresse för bokstäver håller i sig! Härom dagen läste hon ordet KUL helt utan hjälp. Det enda jag gjorde var att peka på det, sedan började hon ljuda och fick ihop det till rätt ord.

Tidigare har vi guidat mer: vad är det för bokstav? Just det, K. Kkkk… Och sen..? U, ja. Uuuu… Kkkk… Uuuu… och sen..? Kkkk… Uuu… Llll… vad blir det? Ja, ni förstår. Men nu fick hon ihop ordet HELT SJÄLV. 4½ år gammal.

Hon har lättare för att skriva än för att läsa. När man skriver måste man ju inte komma ihåg varje bokstav på samma sätt, man bara går vidare. För ett tag sedan ville hon försöka läsa en hel pratbubbla i Bamse, men det var för svårt. När hon hade läst ett ord glömde hon det direkt igen, så vi började om massor av gånger och jag fick till slut hjälpa väldigt mycket för att vi skulle få ihop det.

För inte så länge sedan (en månad) bokstaverade hon spontant ordet FOT. Jag uppmuntrade henne att skriva ner det och frågade om hon kunde skriva BIL också. Det kunde hon. När jag frågade om SOL sprang hon och hämtade sin medalj som det står SOLEN på. Sen skrev hon det. Kanske “fusk”, men roligt att hon kunde hitta ordet i sin omgivning också.

I helgen hade vi besök av mormor och morfar, som var på väg hem efter sitt midsommarfirande. Ava ville baka kladdkaka och Jonas frågade henne hur hon trodde att man skrev KLADD. Kkkk… Llll… Aaaa… Dddd. Jajemän (för inte kan hon veta att det ska vara dubbelkonsonant)! KAKA då? Jo, det gick det med.

Mormor och morfar har för övrigt en rolig griffeltavla på ben, från när jag var liten, som Ava brukar skriva på när hon är där.

Ava älskar att skriva brev, vilket är en ganska omständig process. Hon dikterar, vi bokstaverar, hon skriver. Ibland är det svårt att hinna/orka/få plats med allt hon vill ha skrivet, men det brukar bli bra med en kortare variant också.

Janina Kastevik har skrivit en bra lista för läsinlärning hemma och faktum är att vi gjort många av de här grejerna helt spontant för att Ava är intresserad. Det som gjort annorlunda är att hon fick lära sig vad bokstäverna heter först och sen har vi lärt henne att ljuda dem. Så här i efterhand tänker jag förstås att det var dumt, men det var så naturligt på något vis och de har även pratat en del om bokstäver på förskolan på detta sätt.

Och angående siffror så satt hon nyligen med en miniräknare och knappade in enkla tal. Först sa hon vad det skulle bli och sen kontrollerade hon. Fiffigt.