Hoppa till innehåll

På jobbet klockan 7

Det är en speciell känsla att komma till jobbet klockan 7 när det inte är en själ här. Men det är numera rutin. De dagar jag hämtar barnen är det jobb 7-15.30 som gäller.

Det var ju så när Ava var liten också. Fast då hade jag längre restid också. Då delade vi upp det så att jag nästan alltid hämtade och Jonas nästan alltid lämnade. Nu försöker vi dela det någorlunda jämnt i stället, det passar bättre nu. Många kvällar ska ju någon (eller flera) av oss göra något. Då när Ava var liten var väl enda kvällsaktiviteten typ att Jonas jobbade över/ikapp…

Rutinerna börjar sätta sig lite nu i alla fall och det går bra för barnen i skola och förskola. Sander tinar upp gradvis, det är stor skillnad mot när han precis började och han vågar mycket mer där nu. Han äter och sover – men han pratar inte! Eller jo, han pratar jättemycket, men säger mest bara ”dä!”. Så de kommer nog att bli förvånade när det väl släpper och han börjar visa att han faktiskt kan massor av ord. För övrigt samma som med Ava, fast hon sa ”ess!” – och hoppade sen direkt till tvåordsmeningar, så fröknarna knappt trodde sina öron.

Det finns såklart massor att skriva och det är frestande att fortsätta när jag ändå håller på, men jag är ju inte på jobbet klockan 7 för att blogga…

Publicerat iVardagsliv

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *