Hoppa till innehåll

Månad: mars 2016

Hej Samsung Galaxy S7!

Publicerat den 24 mars 2016

Bindningstidens slut för min gamla trotjänare Nexus 5 kom ungefär samtidigt som Samsung släppte sin S7. Det passade bra! Jag har verkligen gillat nexusen, men det är länge nu som jag stått ut med undermåligt batteri. Har brukat sitta med sladden i på jobbet och måste ändå ladda när jag kommer hem… och som inte det var nog irriterande så beter den sig galet märkligt när den laddar, det går typ inte att göra någonting eftersom den tolkar varje touch som typ femtielva touches på slumpmässiga ställen…

Så tadaa, ny älskling:

Samsung Galaxy S7

Hämtade den i tisdags (nu torsdag) och har väl fått igång det mesta, även om jag behöver konfigurera lite och sådär. Har inte alls hunnit testa Gear VR som följde med som förbokningspresent, så det har jag att se fram emot.

Är nyfiken på kameran, men har inte haft tid… knäppte i alla fall en snabb bild på stan igår:

Med S7 på stan

Jag hade ju en S2 innan Nexusen och jag tyckte visserligen det var väldigt skönt att slippa allt Samsung, men nu är jag alltså där igen. Känns bra! (Svårt att känna annat med ny, pigg och fräsch lur, kanske…)

Nu har barnen en “stor platta” och en “liten platta”…

Lämna en kommentar

Du uppskattar väl dina dörrar?

Publicerat den 23 mars 2016

I kategorin saker vi tar för givna, men egentligen uppskattar väldigt mycket: dörrar. Det blir liksom så tydligt att man gillar dem när de slutar funka.

Nollan har varit trasig i några dagar nu. Alltså porten på våning 0 i vårt hus. Det är där vi brukar gå in och det är där vi har vår brevlåda. Det är också där porttelefonen finns, så det är där besökare (vänner, Mathem) kommer. Trots att det varit ett faktum i flera dagar att dörren inte går att öppna vare sig inifrån eller utifrån, vare sig med bricka eller nyckel eller våld, så har jag liksom glömt det varje gång dörröppning varit aktuellt i en eller annan form.

Tur att vi har ettan också. Lite omständigt är det ju att gå till nollan, misslyckas med att komma in, gå runt huset till ettan, åka hissen ner till nollan (om man har barnvagn går man inte i trappor så gärna), hämta posten och sen åka upp. Eller för all del att glatt ropa “jag öppnar” i telefonen, för att sen få springa ner och vifta i fönstret om att besökaren i fråga måste gå runt huset.

I morse gick inte ettan heller att öppna inifrån när vi skulle ut för att skynda till skolan. Det kändes lite… jobbigt. Sen kom jag på att vi ju kommer ut genom garaget också. Måste bara gå i en trappa, med vagnen, först. Fast på vägen ut provade jag nollan och då gick den faktiskt att öppna inifrån. Wow!

Sen när jag kom hem igen stod det en person och lagade nollan-dörren. Jag gav honom några uppskattningens ord och hoppas att våra dörrar ska må bra ett tag nu.

Nej, det är inte första gången någon av dem pajar.

Nu känner jag mig liksom väldigt tacksam varje gång mitt hus släpper mig in eller ut.

Lämna en kommentar

Fotobok 2014 är här!

Publicerat den 19 mars 2016

Wee! För några dagar sedan damp fotoboken för 2014 ner i brevlådan, efter att jag plötsligt funnit inspiration och gjort ett duktighetsryck. Nu ska jag bara göra klart 2015, så är jag i fas sen…

Fotobok 2014

Lämna en kommentar

Fantastisk steampunk-Ronja

Publicerat den 17 mars 2016
Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Igår var jag och Ava på teater efter skolan. Det blev sent, men det var det värt! Vi såg Ronja Rövardotter i steampunk-tappning på stora scenen på Kulturhuset Stadsteatern. Jag tror aldrig att jag gillat en barnteater så mycket? Det var verkligen bra!

En stor anledning till att det var bra är förstås att Astrid Lindgrens berättelse är bra. Pjäsen var den trogen och jag kände igen mig i replikerna. Samtidigt var den ju helt unik, framför allt visuellt. Steampunk! Det passade oväntat bra, faktiskt. Jag tyckte det var riktigt lyckat att ersätta den visuellt tilltalande skogen, som man ju kan njuta av både i den gamla klassiska tv-serien och den nya tecknade, med någonting annat visuellt spektakulärt. Mattisborgen som ett metallvidunder, vildvittror på styltor och med enorma metallklor… mörkt och läskigt, men tilltalande.

Foto: Matilda Rahm. Lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Rumpnissar. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Det var ingen musikal, men det fanns några melodiska inslag som vårskriket och när Borka gör entré och spelar elgitarr. Det bjöds på dans och akrobatik, inte minst av rumpnissarna som var försedda med studsiga jätterumpor. Ett flertal riktigt häftiga nummer förhöjde stämningen.

…och jag som vanligtvis är enormt kinkig gällande att “spexa till det” gillade verkligen alltihop. Jag tyckte inte att någonting var fånigt eller överdrivet på ett dåligt sätt. Ingen skämskudde, bara wow. Så himla bra avvägt.

Det fanns visserligen ett par karaktärer som gav lite comic relief, vilket jag brukar störa mig på. Jag tänker på de två rövarna som hade verbala problem och kämpade med varandra om att få framföra det de ville säga, men lyckades halvbra. Men det var bara ett fåtal tillfällen och det kändes inte utdraget. Pluspoäng dessutom för att det var kvinnor som agerade comic relief.

Där kom vi in på genusbiten och rollfördelningen. Alla grupperna innehöll både män och kvinnor! Rövare, vildvittror, rumpnissar… och grådvärgar antar jag, men det var svårare att se. Jag tyckte det var häftigt att höra vildvittror med mörka stämmor. Och att de kvinnliga rövarna var lika skitiga och gutturalvrålande som de manliga.

Skådespelarna var väldigt bra. Kul detalj att Skalle-Per spelades av “Alfred” från tv-serien om Emil i Lönneberga.

Se den om du kan (den är från 7 år)!

Lämna en kommentar

Liten utflykt till Karlbergsparken

Publicerat den 12 mars 2016

Det har varit en vecka av vab och sjukdom. En enda dag lyckades jag jobba… Jag är fortfarande hostig och mosig, men idag tog i alla fall jag och barnen en sväng i Karlbergsparken medan Jonas städade.

Jag tog faktiskt med mig systemkamera och fotade lite. Det är så trist att bara ha dåliga mobilbilder annars. Nu är jag ju en väldigt lat fotograf som kör på full auto eftersom jag inte orkar lära mig hur man gör, så det blir ju ofta väldigt obalanserat ljus och så, men det är ändå stor skillnad i kvalitet.

Kul att få med på bild lite hur Ava ser ut i munnen nu, det är ju smått kaotiskt där inne med gluggar och helt enorma vuxentänder som kommer upp. Undrar just hur det ska gå för dem att få plats…

IMG_0607

IMG_0630

IMG_0652

IMG_0613

IMG_0602

IMG_0565

» Fler bilder: ‘Liten utflykt till Karlbergsparken’ på Flickr

Lämna en kommentar

Nu är det vår!

Publicerat den 11 mars 2016

image

Nu är det vår! Hurra! Jag är sjukt pepp på att snart slippa klä på Sander: byxor, tröja, strumpor, fleecejacka, fleecebyxor, tjockstrumpor, en fleecejacka till, ett par fleecebyxor till, overall, mössa, en mössa till, tunna vantar, tjocka vantar, halsduk, vinterkängor och allt oftare på senare tid även galonisar.

Det tar ju sin lilla tid, om vi säger så.

Jag är såå redo för varmare tider.

1 kommentar

Fysioterapeut, övningar och löpsteg

Publicerat den 2 mars 2016

I måndags vabbade jag med en förkyld Sander, men först fick jag sticka iväg till min tid hos fysioterapeuten klockan 8.00, så fick Jonas ge sig av till jobbet när jag kom hem.

Jag är alltså färdig hos kiropraktorn, men han rådde ju mig att boka tid hos fysioterapeut också. Första gången jag var där tittade hon mest på mig när jag gjorde lite enkla saker. Denna gång sågs vi i gymmet och jag hade träningskläder. Det behövdes, för det blev ett ganska ordentligt träningspass.

Jag är svagare i vänstra höften än i högra. Därför poängterade fysioterapeuten att jag ska göra övningar som går att göra en sida i taget, så att högra sidan inte kompenserar för vänstra sidan utan den verkligen får jobba. Jag fick köra igenom några övningar som jag ska försöka köra på egen hand också (10 repetitioner per ben, 2-3 set):

  • Bäckenlyft, ligg på rygg med ett ben i golvet.
  • Sidliggande benlyft, gärna med gummiband eller tyngd.
  • Enbensknäböj.
  • Utfallssteg.

Vid stretch av sätet ska jag tänka på att få in en rotation. Jag kan lägga upp benet mot någonting och luta mig framåt så det känns.

Sen bad jag att hon skulle titta på mitt löpsteg också. Så hon filmade mig på löpbandet och jag fick se en film i slow-motion från olika håll. Intressant. Vi kunde se att:

  • Jag sätter i främre delen av foten först.
  • Jag springer på utsidan av foten.
  • Jag håller bäckenet ganska stilla.

Bra att veta att det inte är något extremt uppseendeväckande över min löpstil.

Om jag vill börja springa ännu mer på tårna ska jag ta det lugnt och börja med korta bitar under ett pass bara.

Att jag springer på utsidan av foten tyder på att jag inte borde ha det pronationsstöd som jag har i mina skor idag. Det är inte så illa att jag måste skynda mig att köpa nya bums, men jag kan tänka på det nästa gång… och jag undrar ju såklart om jag skulle kunna slippa en del av mina känningar i fötterna (kan få sockerdrickskänsla och kramp längs utsidan av fötterna, t.ex.) med ett par andra skor.

Bäckenet… tja, jag googlar. :)

Lämna en kommentar