Hoppa till innehåll

Du uppskattar väl dina dörrar?

I kategorin saker vi tar för givna, men egentligen uppskattar väldigt mycket: dörrar. Det blir liksom så tydligt att man gillar dem när de slutar funka.

Nollan har varit trasig i några dagar nu. Alltså porten på våning 0 i vårt hus. Det är där vi brukar gå in och det är där vi har vår brevlåda. Det är också där porttelefonen finns, så det är där besökare (vänner, Mathem) kommer. Trots att det varit ett faktum i flera dagar att dörren inte går att öppna vare sig inifrån eller utifrån, vare sig med bricka eller nyckel eller våld, så har jag liksom glömt det varje gång dörröppning varit aktuellt i en eller annan form.

Tur att vi har ettan också. Lite omständigt är det ju att gå till nollan, misslyckas med att komma in, gå runt huset till ettan, åka hissen ner till nollan (om man har barnvagn går man inte i trappor så gärna), hämta posten och sen åka upp. Eller för all del att glatt ropa ”jag öppnar” i telefonen, för att sen få springa ner och vifta i fönstret om att besökaren i fråga måste gå runt huset.

I morse gick inte ettan heller att öppna inifrån när vi skulle ut för att skynda till skolan. Det kändes lite… jobbigt. Sen kom jag på att vi ju kommer ut genom garaget också. Måste bara gå i en trappa, med vagnen, först. Fast på vägen ut provade jag nollan och då gick den faktiskt att öppna inifrån. Wow!

Sen när jag kom hem igen stod det en person och lagade nollan-dörren. Jag gav honom några uppskattningens ord och hoppas att våra dörrar ska må bra ett tag nu.

Nej, det är inte första gången någon av dem pajar.

Nu känner jag mig liksom väldigt tacksam varje gång mitt hus släpper mig in eller ut.

Publicerat iVardagsliv

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *