Hoppa till innehåll

Månad: september 2017

Sander kan säga R!

Publicerat den 3 september 2017

Stor händelse! Sander kan säga R! Plötsligt gick det bara! Nu pågår arbetet att få in det i pratet också. Det går hur bra som helst att säga i ett isolerat ord, med fokus på det. Lite lagom övertydligt och ibland ett litet extra vokalljud innan för att få till det. Han tycker det är kul och övar självmant också. Ibland kommer det in i pratet, ibland inte. Ibland påminner vi, ibland inte.

Snart är gulliga småbarnspratet över…

Lämna en kommentar

Min amerikanske bror

Publicerat den 3 september 2017


Före den här bloggens tid, läsåret 98/99, var jag i USA som utbytesstudent. Jag bodde i Redfield, South Dakota, hos en familj med fyra barn. Äldsta barnet var Adam, 13. Han hade långt, lockigt hår, spelade Aerosmith hela nätterna i rummet vägg i vägg med mitt, och vi brukade gå ut på promenader i en stad där alla körde bil. Efter läsårets slut åkte jag hem… och sen dess har jag inte sett någon därifrån. Ja, eller, efter några år kom myspace och sen Facebook, så jag fick se hur de såg ut när de blivit äldre (de andra barnen var 3, 7 och 9 när jag kom, så det har ju hänt en del).

I tisdags kom Adam med sin fästmö Becky till Stockholm för att övernatta en natt innan de skulle vidare mot Örebro och sen på turné med Adams band Russian Girlfriends. Han hörde av sig och vi lyckades sammanstråla och ta en promenad i Stockholm, lite som att promenera i Redfield men ändå inte.

Det var väldigt trevligt att träffa dem!

Lämna en kommentar

Midnattsloppet och Bellmanstafetten

Publicerat den 3 september 2017

Nu springer jag så många lopp att jag inte hinner blogga om dem! :)

I startfållan till Midnattsloppet

Jag har sprungit två lopp med jobbet. Eller ja, med och med, jag såg ingen från jobbet när jag sprang Midnattsloppet (10 km), men på Bellmanstafetten (5 km) var vi ju ett lag. Midnattsloppet var 19 augusti och jag hade starttid 22:20. Startgruppen (4c) hade uppskattad tid 55:00-59:59 min, men det var heeeelt omöjligt att hålla den hastigheten. Superdupertrångt i ca 6:30-fart och ingen idé att försöka ta sig förbi någon. Jag bara hängde på och första 5 km kändes väldigt lätta, med undantag för en monsterbacke. Sen blev det lite tyngre och då kunde jag inte skylla på att jag sprang rådande fart längre… men men, jag gick i mål på 1:06:29 och fortsatte trenden att springa långsammare för varje millopp…

Redo för växling i Bellmanstafetten

Bellmanstafetten var 24 augusti och vi var fyra fempersonslag (5 km per person) från jobbet (eller ok, någon sprang dubbla sträckor). Jag sprang långsammast av alla, men var ändå nöjd att komma under 30 minuter. Officiell tid 29:35. Efter loppet stannade jag kvar på området och tog några geocacher.

Lämna en kommentar