Njursten och talgkörtelcysta, med mera

Det har varit lite mycket på sistone…

Vi var ganska slut efter födelsedagar och fix med 91 stycken Tradera-auktioner med omsorgsfullt sorterade lego-set och såg fram emot att ta det lite lugnt… Men det kom en massa skit på en gång. Jonas fick vad vi först trodde var en horribel magsjukevariant, men sedan visade sig vara njursten. Det blev två dagar på sjukhus för att fixa en temporär lösning i väntan på att få spränga stenen (lång kö, tydligen). Under tiden var jag också risig men skötte såklart all ruljangs.

Och en annan sak var min knöl på ryggen som jag haft länge, men som givetvis började krångla just nu. Idag fick jag äntligen bli av med den.

Det handlade alltså om en talgkörtelcysta (aterom), en ansamling av talg under huden. Jag har haft den i liten variant i säkert några år. Då den var i pumpafröstorlek brukade jag trycka lite på den ibland och få ut lite vitt gegg… mmm. Men det slutade alltid med ett otäckt sår, så jag bestämde mig för att inte göra så mer. Då växte den ganska mycket och jag bestämde mig för att det var dags att gå till doktorn ungefär lagom till att corona kom… Eftersom jag inte led av den tänkte jag att det kunde vänta. För ca två veckor sedan började den växa ännu mer och göra mer och mer ont, så det blev dags att kontakta husläkarmottagningen. Fick en tid en hel vecka senare och hade ganska ont under väntetiden, men inte så att det kändes som läge att söka akut i alla fall. Så kom jag då till läkaren igår och hon sa att hon hade kunnat plocka den direkt om de bara hade bokat mer tid, men nu fick jag en tid ytterligare en vecka senare… åååh nej. Men så kom hon på att det faktiskt fanns en tid idag också och den var jag snabb att tacka ja till.

Så nu har jag för andra gången i mitt liv varit med om att under lokalbedövning få saker bortskurna från min kropp… hu. Första gången var länge sen, en annan sorts knöl på magen. Det tog väl ca 20 minuter och var såklart obehagligt men bedövningen funkade i alla fall bra.

Efteråt var jag ganska darrig medan adrenalinet gick ur kroppen. Och lagom till det släppte, släppte också bedövningen. Aj. Nu kör jag Alvedon och försiktiga rörelser.

Två veckor ska jag ha stygnen (tre stycken) och tejpen, är tanken. Sen ska de plockas bort. Det ska gå bra att duscha och sådär.

Det har blivit ganska mycket mer blodigt där innanför nu jämfört med bilden ovan, men läkaren förvarnade om det, så låt gå för det då…

Jag har inte sprungit eller skrivit på läääääänge nu och det blir kanske att vänta lite till. Bland egna saker ligger prio nu på att bli klar med bokcirkelboken till onsdag, då vi skulle ha ätit julbord på Fröjdas men har styrt om till online-möte. Om jag pallar finns det mer grejer som ska ut på Tradera också…

3 kommentarer

  1. Oj vad jobbigt för er! Visste inte att en talgkörtelsysta kan växa så mycket.
    Georg har haft njurstensanfall ett par ggr så jag vet att det gör skitont. Hoppas ni tillfrisknar bra!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *