Ostkustleden etapp 8: Hällveberg-Hycklinge

Ny sida som sammanställer vandring jag gjort: Vandring

Nu har jag och Jonas gått hela Ostkustleden! Inte i ett svep alltså, utan vi påbörjade projektet 2015 och planen var två etapper per år tills alla åtta var avklarade. Så blev det inte riktigt, men vi klarade två etapper 2015, 2017 och 2018. 2019 var planen densamma, men pga omständigheter blev det bara en etapp då. Sen kom covid och det blev två års uppehåll. I år gick vi sista etappen, etapp 8 mellan Hällveberg och Hycklinge. Den officiella distansen är 17,5 km, men vi gick en del extra, dels för att ta oss till etappstarten mitt i skogen (Janne körde oss tills det tog stopp vid en bom) och dels för att vi gick fel en del…

I år var första gången vi bara körde en dagsutflykt. Vi har haft en lös idé om att vi skulle övernatta i Hycklinge och fortsätta på etapp 1, så att vi skulle kunna starta om projektet, men para ihop etapperna annorlunda och övernatta i de stugor vi inte redan sovit i. Varje etapp slutar ju nämligen med en övernattningsstuga. De är lite olika bekväma och det kändes synd att till exempel inte övernatta i Mörtfors, där det var jättefint. Men ja, det kändes som att en etapp fick räcka denna gång och vi får väl se om vi vandrar Ostkustleden igen eller vandrar någon annanstans nästa gång. Jag hoppas i alla fall på mer vandring!

Vi försökte vara duktiga med att pausa 10 minuter varje timme och det gick väl skapligt, men ibland var det för jäkla mycket insekter (eller kor, haha, mer om det strax…), så vi traskade på…

Det bjöds verkligen på kontrastrik vandring. Inte sällan trasslade vi oss igenom snår med fotvrickningshotande underlag och letade febrilt efter gula markeringar samtidigt som insekterna surrade hungrigt runt oss. Andra sträckor gick vi på breda grusvägar, en bit till och med på asfalt. Innan en av broarna över Virån fick vi hålla i rep för att ta oss ner för det branta berget. Totalt sett var det kanske lite väl mycket av etappen som gick över stökig terräng, med eller utan svårhittade ledmarkeringar, men tja, vi uppskattade väl de smidigare partierna desto mer då, kan jag tro.

Strax efter Stensjö by (civilisation! folk!) stod en skock svarta kor och blockerade vägen för oss. De verkade inte ha några direkta planer på att flytta på sig, så vi bara gick ändå och lyckligtvis släppte de förbi oss. Runt hörnet tänkte vi att det passade bra med en paus, men just som vi satt oss kom korna efter oss och ville umgås. :) Det kändes inte riktigt okej att sitta ner mitt i en koskock, så jag som inte riktigt hunnit sätta mig ner gick korna till mötes medan Jonas fick på sig skorna. De var verkligen jättefina och snälla. En kom fram och nosade på mig och jag klappade den lite. Så gick vi vidare och strax hörde vi klövar bakom oss igen… Men då bara sa vi hej då och vek strax av in i skogen.

Lunchpausen blev på en höjd med utsikt över Långsjön. Strax därinnan tappade vi bort leden totalt, men när vi ledsnat på att leta efter markeringarna i den oländiga terrängen insåg vi att vi faktiskt såg sjön mellan träden och eftersom vi visste att vi skulle gå längsmed den gick vi på känn mot den och lyckades stöta på leden igen, phew.

Jag hade preppat en påse med snabbris, torr sojafärs och Varma Koppen tomatsoppepulver, som blev en riktigt skaplig vandringslunch på gasköket.

När vi började gå igen kom vi till en annan fin rastplats vid Långsjön som i stället låg på en klippa i höjd med sjön. Så läser du detta och planerar vandring kan det vara bra att veta att du kan välja utsiktsberg eller klippa vid sjön här.

En höjdpunkt på vandringen (utöver korna, åh, fina korna!) var när vi pausade vid Nybo göl (eller Nybogölen som den heter på kartan jag tittar på nu). Där passade jag på att ta ett dopp! Vattnet var varmt och skönt och badet riktigt uppfriskande. Gick vidare med betydligt mer spänst i benen.

När vi kom till Hycklinge hage (här känner vi igen oss) blev vi lite förvirrade igen. Trodde vi skulle in i området, men såg inga markeringar… Eftersom vi inte sett någon dubbelmarkering fortsatte vi till slut rakt fram – och det visade sig att vi var framme redan! Trodde att vi hade en bit kvar, men nej. :) Det passade ganska bra, faktiskt, för strax där innan hade jag plötsligt börjat känna av kroppen betydligt mer än innan. Tidigare var det mest en överansträngd fotled som gjorde sig påmind när terrängen var elak, men där på slutet signalerade hela bäckenet att det var dags att vila.

Jag loggade geocachen för etapp 1 (hade inte börjat med geocaching när vi gick etapp 1-2), vi kikade in en sväng i övernattningsstugan och sen kom Ingbritt och körde oss hem.

Vi startade 09:26, passerade etappstarten 10:03 och var i mål 17:39, enligt timestamps på foton. Sen var vi rätt möra, men det kändes såklart superhärligt att äntligen bli klara med projektet!