Sörmlandsleden etapp 6 med Veroniqa

Idag blev det härlig vintervandring på Sörmlandsleden. Etapp 6 går mellan Paradiset (Huddinge) och Lida friluftsgård (Botkyrka) och mäter 12 km.

Dagen skulle bjuda på tre minusgrader (som dock skulle kännas som åtta) och vi var tacksamma för att det inte var kallare, som det var för ett par dagar sedan. Bland de största rädslorna inför dagens vandring var förstås att vi skulle frysa. Att mina tår skulle balla ur (har problem med att de vitnar och domnar av minsta lilla kyla). Eller att det skulle vara halkigt och jävligt hela vägen. Eller att vi skulle få gå i mörker. Men det blev faktiskt så bra som det kunde bli!

Skogen var väldigt vacker och snötäckt. Skaren var hård, så ofta gick vi ovanpå ett decimetertjockt snölager utan att sjunka igenom.

Vi frös precis i början när vi klivit av bussen. Sen frös vi igen då vi började gå efter lunchpausen. Utöver det var vi helt okej varma. Men vi såg ju till att inte pausa mer än nödvändigt … det blev skillnad så fort vi stannade litegrann bara. Bland annat såg vi kungsfågel vid två tillfällen och tittade lite på dem. (Jag är lite amazed, för jag såg min första kungsfågel förra helgen och inser att jag säkert sett dem fler gånger, men att jag behövde veta vad jag letade efter – inte bara som stillbild – för att förstå det och nu visste jag!)

Vi stötte på en hemsk nerförsbacke där det var isigt och svårt att ta sig ner på ett tryggt sätt, men utöver det var det mestadels lättgånget. Isfläckar här och var såklart, men vi var ganska bra på att se oss för. Vi vurpade bara en gång var. :) Veroniqa i sagda hemska backe och jag på ett helt random ställe där jag blev övermodig och gjorde bristande halkanalys.

Bekännelse: vi gick faktiskt inte hela etappen. Vi hade såklart gjort research kring bussförbindelserna och konstaterat att tja, de ger inte utrymme för flexibilitet. Det var ju på grund av bussförbindelserna vid Paradiset som vi gick förra etappen baklänges, för att vi då kunde ta den enda tänkbara bussen ut till Paradiset och sen gå till Handen, där vi hade betydligt fler valmöjligheter med pendeltåget. Nu tog vi alltså den enda tänkbara bussen till Paradiset igen. Där kan man välja mellan att kliva av vid Bruket eller Ådran. Förra gången tog vi Ådran. Då fick man gå en bit på en smal skogsstig. Den här gången valde vi Bruket, delvis för att få testa den varianten också men kanske främst för att vi såg på kartan att det bara var att följa vägen. Vägen var sandad. Kan rekommendera den, särskilt vintertid! Enligt Google Maps är sträckan från bussen till starten 1,7 km.

Sen gick vi cirka 9 km av leden. Om vi hade gått hela vägen till Lida friluftsgård skulle det troligtvis ha hunnit bli mörkt och med lite otur skulle vi dessutom kunnat bli sittande där ett par timmar i väntan på nästa buss. Så vi hade kollat upp att busstrafiken från Riksten var tätare. När vi avvek från leden för att gå mot Riksten insåg vi att det var rätt långt, men där hade vi tur. En kvarts promenad längs landsvägen (ca 1 km) från där vi avvek från leden finns en busshållplats, Björkhult, där den sällsynta bussen mellan Lida och Tullinge trafikerar. Vi kom dit en stund innan bussen mot Lida kom, så vi hoppade på den, satt kvar i Lida och följde sedan med tillbaka och vidare mot Tulllinge.

Så vi gick alltså 1,7 km + ca 9 km + ca 1 km och kom ungefär upp i ledens totala sträcka ändå.

Givetvis måste vi gå klart etappen, så vi ärligt kan säga att vi gjort den! Nästa gång tar vi bussen till Björkhult (eller om det blir någon av hållplatserna längre bort med tätare trafik, vi får se) och knatar tillbaka till där vi lämnade leden. Etapp 7 är bara 6,5 km lång, så det blir nog lagom (om vi kör en sån här endagstur på vintern igen). Och där den slutar går tät busstrafik.

Mat: Lunchen idag bestod av det sista linsgrytepulvret från i somras, som vi spädde ut till soppa med termosvatten. Till det hade vi tofumacka och ett veganskt snack vagt påminnande om ölkorv. Efterrätt blev te och varsin dammsugare. Finfint!

Utrustning: Vi är ju inga vintervandrare egentligen, så vi kliade oss i huvudet lite angående klädsel och liknande.
Kläder: Vi hade våra vanliga vinterjackor som vi använder till vardags. Jag hade underställsbyxor och mina vanliga vandringsbyxor, min långärmade vandrings/löpartröja och en fleecejacka. Mina större skor med dubbla strumpor och extra sula (barfotaskor, tunn sula, bra med mer isolering mot markkylan). Mössa och två par vantar. Min extrajacka till pausen – den jag fyndade för 30 kr på Sellpy. Den funkade att ha ovanpå tjocka vinterjackan, supersmidigt!
Matlagning: Valde enkla alternativet termosvatten.
Test av ny utrustning: Jag hade med mig engångsvärmepåsar och testade en. Man skakade den lite och efter en stund var den ganska varm. Rätt skönt faktiskt, jag hade den i vanten under och efter pausen och flyttade runt den mellan händerna. Den behövde vara direkt mot huden för att kännas ordentligt, jag märkte den knappt när jag testade att ha den i bakfickan för att värma rumpan en stund. :) Ska definitivt testa att ha i strumporna när jag sover i tält när det är kallt.
Vatten: Jag hade bara med mig 1 liter vatten att dricka, för mig som är så galet törstig kändes det jättelite. Men det gick inte alls åt. Mot slutet var det en hel del is i flaskan och vattnet var väääldigt kallt att dricka. Det gick åt desto mer av mitt termosvatten, också 1 liter, till soppa och te.
Annat: Jag körde min kära 40-liters ryggsäck, trots att jag knappt hade något med mig. Slängde med första hjälpen-kitet och en skräppåse. Glömde powerbank och betalkort, men mobilen överlevde som tur var och kunde ta mig hem. Och så hade vi varsin bok … Vid busshållsplatserna, både Bruket och Ådran, finns nämligen bokbytarhyllor. Förra gången lyckades vi motstå, men den här gången tog vi varsin bok som fick följa med på vandring. :)

Vi har ju som målsättning att vandra åtminstone något varje månad fram till juni, då vi planerar att gå Jämtlandstriangeln. Får se om vi kör etapp 7 i januari eller hur det blir. Är det för kallt, eller om vi tror att skogen är för halkig, går vi nog lite mer stadsnära.