CPWA – Certified Professional in Web Accessibility

Det var mycket svårare att plugga till WAS-certet. Precis som för CPACC finns en BoK – Body of Knowledge, där allt man ska kunna är listat. CPACC-BoKen var mer som vanlig kurslitteratur med genomgångar plus en massa länkar till mer info som, medan WAS länkade till så många jätteomfattande specar att materialet kändes närmare oändligt och dessutom var det svårt att veta på vilken nivå man behövde kunna saker. Det fanns 8 övningsfrågor, men kom igen, 8 …! (Provet innehåller 75 frågor.) Till CPACC fanns också en gratis preppkurs som var till hjälp, medan jag fick klara mig helt själv med WAS-pluggandet. Under proven kunde man markera frågor man var osäker på och jag markerade fler på WAS än på CPACC, trots att WAS har 75 frågor och CPACC 100, vilket säger en del. Jag fick chansa på en del frågor, som till exempel om specifika tangentbordskortkommandon för Windows-baserade skärmläsare … (Jag har Mac på jobbet, så jag använder mest VoiceOver. Har använt JAWS och NVDA på PC också, men inte på den nivån att jag lärt mig kortkommandon.) Hur som helst, jag fick inte alls lika skrytig poäng på WAS, men man måste ju bara bli godkänd! Max är 800, godkänt är 600 och jag fick 625 (738 på CPACC!).

Glad att jag klarade det! Nu måste jag också redovisa att jag fortbildar mig inom ämnet för att förnya certifieringen vart tredje år. Det känns vettigt att “tvingas” prioritera det, faktiskt.

Tillägg, glömde skriva: jag fick veta att jag är en av 1430 personer med WAS och en av 799 personer med CPWA. (Jag fick ju tidigare veta att jag var en av 5161 personer med CPACC, även om den siffran lär ha ökats lite nu i och med den senaste provperioden.)