Hoppa till innehåll

Kategori: Böcker

Titta gärna i menyn under Helenas boksidor, så ser du flera sidor om böcker.

Inget papper, lite e

Publicerat den 25 augusti 2010

Sedan jag fick min Nexus One den 22 juli har jag faktiskt inte öppnat en pappersbok, andra än de jag läser för Ava. Det beror delvis på sanslös tidsbrist, delvis på att annat prioriterats högre och delvis på att jag faktiskt läst på mobilen i stället! Jag läser The Picture of Dorian Gray i appen Aldiko och tycker det funkar riktigt, riktigt bra. Den enda nackdelen är att appen suger mycket batterikraft och att klockan inte syns när man är inne i den.

Lämna en kommentar

Boven i mitt drama kallas kärlek

Publicerat den 18 juli 2010

I Boven i mitt drama kallas kärlek bearbetar Unni Drougge sitt sju år långa destruktiva förhållande med en man som kunde ha varit hennes son. Med ett tidigare misshandelsförhållande i bagaget föreläser hon ofta om mäns våld mot kvinnor och föregår med gott exempel på hur man tar sig ur sin kniviga situation – samtidigt som hon hamnar i ett liknande förhållande på nytt. Det börjar som svartsjuka, Niclas vill inte att hon ska prata med andra killar eller klä sig utmanande, och heller inte att hon ska prioritera sina fem barn framför honom. Det fortsätter som kontroll, Niclas dikterar hur hon ska bete sig och hindrar henne från att skriva färdigt boken hon arbetar med eftersom den är för promiskuös i hans tycke. Det eskalerar till fysiskt våld, men inte ens då reser sig Unni och går. Hon tänker i stället att allt är hennes fel. Hon måste bli den perfekta kvinnan, så att han inte längre är missnöjd. Hon sänker sina krav och intalar sig att hon är lycklig. Detta trots att hon övergivit både sina barn och sina vänner för att ägna sig helhjärtat åt Niclas, som många gånger beter sig som om han vore ett exceptionellt krävande barn själv.

Det är en gripande skildring av hur en stark kvinna bryts ner av en mans ständiga missnöje och misshandel. Samtidigt som den förstås framställer Niclas som ett naivt monster är den heller inte smickrande mot Unni, som trots allt försakar sina barn för vad hon tror är egen vinnings skull. För att kunna låta berättaren Unni smaska på ordentligt i klagosången har hon balanserat det hela genom att även använda den äldste sonens röst i vissa kapitel, han går in som motvikt och berättar humoristiskt om hur fånig hans mamma är och hur hon bara har sig själv att skylla.

Jag har inte läst något av Unni Drougge tidigare, men jag blir nyfiken på mer. Andra sidan Alex ska till exempel handla om hennes första misshandelsförhållande, även om den inte givits samma självbiografiska stil.

BokinfoTitel: Boven i mitt drama kallas kärlek
Författare: Drougge, Unni
Förlag: Bazar / Månpocket
ISBN: 9789170281419 / 9789170016226
2 kommentarer

Lilla stjärna

Publicerat den 15 juni 2010

John Ajvide Lindqvists senaste bok Lilla stjärna är en stark roman om utanförskap med förödande konsekvenser.

Lennart och Laila Cederström blev nästan svensktoppsstjärnor när de var unga, men succén vände i dörren. Nu lever de enstöringsliv i sitt avsides belägna hus, dit endast sonen Jerry då och då kommer på besök. När Lennart hittar ett nergrävt spädbarn i skogen och hör att det skriker i perfekt rena toner är det som att få en gåva från ovan. Flickans sångröst kan bli det som ger dem den förlorade framgången tillbaka. Ingen får veta att hon finns, så flickan hålls i källaren. Så småningom får hon namnet Theres.

Allteftersom flickan blir större rullas hemska cederströmska familjehemligheter upp för läsaren och det råder också klart att något är väldigt konstigt med Theres. Hennes skönsång lämnar ingen oberörd, men själv är hon kall.

Samtidigt på en annan plats växer en alldeles vanlig flicka upp i en alldeles vanlig familj. På ett alldeles vanligt sätt är Teresa lite för ful, lite för fet, lite för konstig och lite för utanför.

Så småningom hittar Teresa och Theres varandra. Tillsammans blir de något de inte var förut. De blir en flock. Fler flickor ansluter sig till flocken, flickor som alla är utanför i sina vanliga liv men som blir ett med flocken. Flockledaren är Theres, som styr flickorna med sina märkligt kloka ord och sin fantastiska röst. Det finns inga gränser för vad flocken kan göra för sin nyvunna gemenskaps skull.

Boken bjuder på blodig girlpower och är genomgående brutal och hemsk. Samtidigt finns glimtar av ljus i form av människor som bryr sig om varandra, vilket gör att bestialiteterna inte bara blir äckelvåld utan något som samtidigt berör. Långt ifrån feelgood alltså, men välskrivet och blodisande bra!

» Läs och/eller hör smakprov här

BokinfoTitel: Lilla stjärna
Författare: Ajvide Lindqvist, John
Förlag: Ordfront
ISBN: 9789170374036
1 kommentar

Blodläge

Publicerat den 1 juni 2010

Våren kommer till Theorins Öland och med den de nya fastlänningarna som mer eller mindre (oftast mindre) permanent bosätter sig kring Stenvik. Även Gerlof, som vi stiftat bekantskap med i de tidigare böckerna i Ölandskvartetten, väljer att tillbringa våren i Stenvik och lämnar äldreboendet för att återvända till sin stuga. Där börjar han läsa sin sedan länge döda frus gamla dagböcker och får veta att hon under hans långa sjöresor haft besök av ett… troll?

Per Mörner har ärvt en stuga vid stenbrottet och bosätter sig där. Hans båda barn ska bo med honom på deltid, men dottern Nilla ligger för tillfället på sjukhus och väntar på en mycket svår operation som kan rädda hennes liv eller släcka det för gott. Vid sidan av detta blir Per motvilligt indragen i att luska i sin fars snuskiga förflutna som porrfilmare, då någon verkar vara ute efter honom. Trots att pappan aldrig funnits där för Per känner han sig tvungen att hjälpa fadern, en nu synnerligen förvirrad och fåordig spillra av sitt forna jag.

Vendela Larsson återvänder till sin barndoms Öland med sin man och hund. De har ett nybyggt, lyxigt hus i Stenvik och Vendela tillbringar det mesta av sin tid med att jogga ute på alvaret och försöka sätta sig i förbindelse med älvorna som många gånger tidigare uppfyllt hennes önskningar när hon lämnat gåvor på älvastenen.

De tidigare böckerna i serien är väldigt, väldigt bra, så Blodläge har mycket att leva upp till. Jag kan fortfarande känna ett hugg i bröstet om jag drar mig till minnes scenen i Nattfåk när Joakim Westin kommer hem efter beskedet att hans styvdotter drunknat och så visar det sig att han fått fel information, att det i själva verket är hans fru som dött. Blodläge läser jag helt utan brösthugg och hjärtklappning, historien rullas upp i ett sävligt tempo och handlar om en hel massa saker utan att riktigt gå på djupet med någon av dem. Det blir faktiskt inte lika bra som tidigare, men det är ändå underhållande läsning av det mörkare slaget med familjehemligheter som återkommande tema. Jag ser fram emot den sista boken i serien!

BokinfoTitel: Blodläge
Författare: Theorin, Johan
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146220589
4 kommentarer

Pansarhjärta

Publicerat den 24 maj 2010

Tycker du att böcker brukar ta slut för fort? Läs i så fall Pansarhjärta. Redan efter första tredjedelen kunde berättelsen ha snörpts ihop till ett avslut, men gång på gång på gång på gång kommer nya invecklingar i denna skickligt sammanvävda historia. Vid ett par tillfällen hann jag rentav tänka att “nu får han väl ge sig snart”, men på det stora hela bjöd boken på mycket spännande läsning.

Pansarhjärta är den åttonde boken om Harry Hole, men mitt första möte med denna polis och seriemördarexpert från Norge. Däremot har jag läst och älskat Nesbøs Doktor Proktors pruttpulver och Doktor Proktors tidsbadkar, som riktar sig till lite yngre läsare.

Harry Hole är en fallen hjälte, som man förstår har betalat dyrt för sin framgång som seriemördarjägare. Kaja Solness från våldsroteln vid Oslopolisen skickas för att hämta hem honom från exilt och destruktivt leverne i Hong Kong och lyckas med nöd och näppe genom att berätta att Holes far ligger för döden. Men det är förstås inte därför hon är ditskickad, utan för att en ny seriemördare tycks härja i Norge. Två kvinnor har hittats döda, båda med 24 symmetriskt placerade sticksår inuti munnen. Såren har tillfogats inifrån och offren har drunknat i sitt eget blod. Snart sker fler märkliga dödsfall, dock utan uppenbar koppling till de övriga. Snart har man hittat ett samband: offren övernattade samtidigt i en fjällstuga. Men vad är motivet? Och vilka fler befann sig i stugan? En till en början motvillig Hole sätts att reda ut soppan, inte minst för att visa vad våldsroteln går för, då de riskerar att förlora sina häftiga mordutredningar till Kripos.

Det är en mycket spännande bok, men samtidigt som jag är oerhört imponerad över historiens alla detaljer och förvecklingar går det överstyr mot slutet, jag blir lite matt och trovärdigheten börjar halta. Varenda bifigur ruvar på en mörk hemlighet som Harry Hole nystar rätt på genom förbluffande slutledningar. Inte sällan antyds att en slutledning gjorts utan att läsaren får ta del av den, vilket är ett irriterande sätt att skriva på.

Boken är definitivt inget för den äckelmagade. Det är mycket blod och tortyr med all (icke?) önskvärd tydlighet och detaljrikedom. SvDs recensent går så långt som att kalla det “författarens sadism mot läsaren”.

Mitt största trovärdighetsproblem kommer när vår hjälte just har bankat käken ur led genom att kasta sig mot en spik två gånger, bänt upp munnen och plockat ut det otrevliga stickvapnet ämnat att döda honom, virat en sönderriven tröja runt huvudet för att hålla käken på plats och sen konverserar obehindrat med sin chaufför. Nu är jag inte på något vis insatt i den typen av skador, men känner spontant att även en hårding som Hole borde bli en smula fåordig efter en sån pärs.

Jag är kluven: å ena sidan en sjukt spännande och snyggt sammanflätad berättelse, å andra sidan helt enkelt lite för mycket av det goda.

Läs smakprov här!

BokinfoTitel: Pansarhjärta
Författare: Nesbø, Jo
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9164203247
4 kommentarer

Kanske det mörkaste jag läst

Publicerat den 13 april 2010

Tvillingarna Jannis och Sonya är hårt bundna till varandra och tycks inte fungera ihop med andra människor. I bagaget har de en fasansfull uppväxt, som vi tar del av glimtvis under läsningen. Det förflutna har satt djupa spår i dem båda, men Jannis har förträngt det mesta. Han kommer en bit på väg i att frigöra sig från Sonya då han träffar Anya och inleder ett förhållande, men efter att detta gått alldeles väldigt snett låter han Sonya skapa ett nytt liv till dem i en liten by vid havet där de öppnar ett café. De blir accepterade i byn och cafét blir välbesökt, även om det skvallras en del om det underliga syskonparet.

Så kommer en ung flicka och hennes mamma i deras väg. Umgänget med dem sätter saker i rullning och barndomens spöken gör sig påminda. Sonya måste ta reda på hur långt hon är villig att gå för att lyda Honom, rösten som talar till henne och berättar vad hon ska göra, och Jannis måste konfrontera det förflutna. Flickan och hennes mamma blir ovetande pjäser i ett ondskefullt spel med dödlig utgång.

Jag kan inte minnas att jag läst någonting obehagligare än detta, åtminstone inte sedan sist jag läste en seriemördarbiografi. Romanen är alltigenom mörk, utan minsta tillstymmelse till hopp om ljusning. Det är en fruktansvärd mix av våld, sexuella övergrepp, maktspel och frågan: är man ond om man utför onda handlingar när man upplever att man är tvingad till det?

Den som vässar vargars tänder är så långt från en feelgood-roman man kan komma, den är feelbad så det stänker om det. Jag tvekar mellan att rekommendera den eller att varna för den, men vad jag kan säga säkert är att jag läste med samma makabra fascination som jag läser om seriemördare – fascination, äckel, nyfikenhet och en smula skam över att vilja ta del av någonting så smutsigt. Kort sagt lyckas boken att beröra, men läsningen är allt annat än behaglig.

BokinfoTitel: Den som vässar vargars tänder
Författare: Rydberg, Carina
ISBN: 9789100115517
2 kommentarer

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Publicerat den 18 mars 2010

Det blir långt mellan inläggen här när jag mest läser barnböcker. Det är inte enbart positivt att ha två bokbloggar.

Hur som helst. Nu har jag äntligen läst ut en bok med en knepig titel och ett tokfult filmomslag: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Tyvärr gav den mig aldrig något större lässug och därför har en del annat (barnböcker) fått komma emellan.

Det börjar som en vansinnigt klassisk uppväxtskildring om fjortonårige Erik vars mor ligger för döden. Ni vet, tafatta pojkar och ett evinnerligt tjat om bröst. Trots att det är välskrivet och att det är riktigt roligt hur Erik definierar vuxenhet som konsten att prata i plattityder (vilket också görs flitigt av de vuxna, samt av de unga när de försöker verka vuxna), tycker jag mest att det är tröttsamt och att det känns gjort. Men eftersom det är Nesser som skrivit gissar jag förstås att det kommer att hända något och att det dessutom kommer en fiffig twist, så jag fortsätter att läsa. Och fortsätter, och fortsätter… för oj, vad man får vänta.

Erik tillbringar sommaren i en stuga (det är den som kallas Genesaret) tillsammans med sin bror Henry och sin kamrat Edmund. Det ser ut att bli en riktig höjdarsommar, men så händer Det Fruktansvärda. Jag avslöjar faktiskt att det är ett mord och att Henry blir misstänkt, eftersom han har ihop det med offrets fästmö. Det är hon som ser ut som Kim Novak, fast hon heter Ewa Kaludis. Onekligen badar inte varken Kim eller Ewa i sjön under bokens gång och möjligtvis kan det i Ewas fall bero på att hon har blåmärken att dölja. Hennes fästman är nämligen inte någon trevlig typ.

Egentligen är det här en riktigt snygg berättelse, men jag var inte inställd att den skulle vara så stillsam. Trots att jag sällan gnäller över sånt hade det helt enkelt behövts lite mer för att fånga mitt intresse ordentligt. Den känns bättre efteråt än när jag var uppe i att läsa den och det är väl alltid något.

BokinfoTitel: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Författare: Nesser, Håkan
ISBN: 9100106437
1 kommentar

Mina bokreainköp

Publicerat den 25 februari 2010

Jag var inte helt övertygad om att jag ville handla på bokrean, men givetvis kunde jag inte motstå att köpa lite barnböcker…

Bokreainköp

Väldigt nöjd med skörden är jag! Däremot var jag inte det minsta sugen på vuxenreaböcker, faktiskt. Jag har så jag klarar mig. Allt tyder på att även Ava kommer att ha böcker så hon klarar sig genom uppväxten… det är ju så roligt med barnböcker!

3 kommentarer