Hoppa till innehåll

Kategori: Film

Sunshine

Publicerat den 10 februari 2008

Lam sci-fi om en grupp astronauter i framtiden som skickats för att återuppliva den döende solen. Det hela börjar som en ordinär sf, men sen blir det ruskigt överdrivet med ofantligt töntiga komplikationer. Karaktärerna är oengagerande och filmen är full av epileptiska klipp där man inte ser vad som händer. Trist, tycker jag.

FilminfoIMDB: Sunshine
Regissör: Danny Boyle
År: 2007
Omdöme (1-5): 2
2 kommentarer

Frostbiten

Publicerat den 10 februari 2008

Svensk vampyrfilm, kan det vara något? Dumt nog så hoppades jag ju det, men det här är riktigt illa berättad smörja utan finess. Att filmens roligaste (ja, det ska ju vara en skräckkomedi) ögonblick består av repliken “Men kan du sluta kasta tomtar på mig” (eller något liktydigt) säger väl en del…

FilminfoIMDB: Frostbiten
Regissör: Anders Banke
År: 2006
Omdöme (1-5): 1
Lämna en kommentar

SherryBaby

Publicerat den 10 februari 2008

Jag var lite kluven till den här filmen: Maggie Gyllenhaal är ju bra, men det lät som att det skulle kunna bli mest fåniga sliskerier. Fast det blev det inte, SherryBaby var bättre än väntat. Det är en oerhört frustrerande berättelse om Sherry som kommer ut ur fängelset och äntligen får träffa sin lilla dotter. Problemet är bara att Sherry är ett stort jobbigt barn själv och hon har ingen aning om hur man bör bete sig eller hur man tar ansvar. Till slut förstår man varför hon är så trasig och allt blir ännu mer frustrerande.

FilminfoIMDB: SherryBaby
Regissör: Laurie Collyer
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

The French Connection

Publicerat den 10 februari 2008

Jag ligger lite för långt efter med mina recensioner just nu, så jag tror att jag tänker posta ganska korta inlägg ett tag för att komma ikapp. För denna film tycker jag att mina minnesanteckningar kan duga:

“Gäsp. Innan man ens vet vad allt handlar om får man se mord och allt möjligt. Till slut kan man gissa att det rör sig om droger, men det känns mest futtigt eftersom det är så opersonligt. Långsökt… jakter… lär inte känna folk.. massa gubbar.”

Ingen favorit, alltså. :)

FilminfoIMDB: The French Connection
Regissör: William Friedkin
År: 1971
Omdöme (1-5): 2
Lämna en kommentar

Bästa filmerna 2007

Publicerat den 28 december 2007

Året är visserligen inte helt slut ännu, men jag får väl ändra i det här inlägget om jag skulle se något fantastiskt i helgen… nu ska jag i alla fall sammanfatta mitt filmtittande 2007!

Sedda filmer per år:
2005: 138 st
2006: 183 st
2007: 172 st

Jag gav fler 5:or – – än förra året – kanske mest för att jag börjat tillåta mig att ge både svagare och starkare femmor. 2006 blev det tre stycken, i år nio varav sex egentligen förtjänar att räknas, eftersom resterande tre var favoriter jag såg om.

5:or 2007:
La noche de los girasoles (Angosto) lyste starkast på filmfestivalen med sitt snygga episoduppdelade men ändå sammanhängande berättande och Judith Diakhate gjorde skakande bra ifrån sig.

Scener ur ett äktenskap är en härlig gammal pärla! Liv Ullmann och Erland Josephson är fantastiska som det problemtyngda paret vars relationsdrama filmen behandlar. Underbart och gripande!


Scener ur ett äktenskap

The Dead Girl var inte en film jag förväntade mig särskilt mycket av, men jag blev verkligen positivt överraskad! Det handlar om de människor som på olika sätt berörs av mordet på en ung kvinna och det är väldigt, väldigt bra.

The Straight Story är en riktigt charmig film om en gubbe som ger sig ut på långresa på sin åkgräsklippare. Det enda av David Lynch jag gillat, antagligen för att den är så “normal”.


The Straight Story

Stardust – väldigt mysig, stämningsfull och charmig sagofilm!

Babel innehåller nästan kvävande mycket dålighet i sammanflätade historier, men det funkar.

Och de omsedda:
Donnie Darko
The Shawshank Redemption
Twelve Monkeys

Hm, Le fabuleux destin d’Amélie Poulain borde stå här också, men eftersom jag inte skrev något nytt inlägg om den har den inte kommit med i statistiken.

Också rysligt bra:
I Gaslight blir Ingrid Bergmans karaktär mycket effektfullt psykiskt nedbruten av sin man. Krypande obehaglig!

Årets roligaste:
Vi ser verkligen inte särskilt mycket komedi…

Little Miss Sunshine behandlar ett så känsligt ämne som skönhetstävlingar för barn och hade kunnat bli väldigt fel, men är i stället väldigt charmig!

Årets skräck:
Skräck är alltid svårt. Jag vill jättegärna se bra skräck, men var finns den? Nästan alla skräckfilmer är dåliga.

Jag gillade faktiskt Population 436 trots att den är lite B. Den har en bra stämning och lyckades hålla mitt intresse.


Population 436

Hide and Seek tyckte jag också om.

Egentligen hör inte The Skeleton Key hit, men jag har sett om den (och uppdaterat min gamla recension) i år och gillat den ännu mer. Den börjar som en ordinär B-skräckis, men när den är slut har en mycket fascinerande historia uppdagat sig.

Årets snyft:
To Gillian on Her 37th Birthday känns lite tv, men inte var ögat torrt för det…

Årets besvikelser:
Med ordvalet “besvikelser” signalerar jag att det fanns en förväntning som inte uppfylldes. Jag har sett fler dåliga filmer än dessa, men detta är de största besvikelserna:

Inland Empire – det var visst ingen idé att ge Lynch en ny chans. Gäsp…

1408 – det blev bara för mycket…

Jade Warrior hade jag väldigt höga förväntningar på, men den är inte mer än medioker.

Resten…
Se alla filmer jag sett på filmsidan.

Relaterade inlägg:
» Bästa filmerna 2006
» Bästa filmerna 2005
» Årets [2004] kulturtoppar
» 2003s bästa filmer

1 kommentar

A Guide to Recognizing Your Saints

Publicerat den 13 december 2007

Dito växer upp i New York bland våld, brott och knark. Av ren självbevarelsedrift bryter han upp och flyr från hemmet och alla som älskar honom. Filmen börjar när hans mamma ringer och ber honom komma och hälsa på sin döende far och sedan följer vi Ditos liv i återblickar blandat med nutid.

Först tyckte jag att filmen kändes sådär, men sen hände något. Ditos ångest blir så påtaglig och relationen med pappan är så frustrerande – pappan verkar först helt reko och väldigt involverad i sonens liv, men sen märker man att han faktiskt aldrig lyssnar på Dito och att kärleken kanske inte är så villkorslös som den borde.

Den vuxne Dito spelas av Robert Downey Jr., som för en gångs skull inte spelar en rappkäftad, laid-back snubbe. Dito är i stället så frustrerande tystlåten att jag vill skrika åt honom att prata med dem han behöver säga saker till. Det är kul att se att Downey Jr. klarar sånt skådespeleri också.

Tack till Vickan för tipset! Jag gillade filmen!

FilminfoIMDB: A Guide to Recognizing Your Saints
Regissör: Dito Montiel
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar

Napoleon Dynamite

Publicerat den 10 december 2007

Det här är en film jag gärna skulle vilja älska – det är ju så tufft med en billig independentrulle som ganska otippat blir en hit, och den har ändå en viss charm och kreativitet. Men jag vet inte… tönthumor har väl aldrig riktigt varit min grej. Det handlar alltså om en high school-tönt med det smått osannolika namnet Napoleon Dynamite. Han har en lika töntig bror som ägnar all sin tid åt att ragga på nätet, han blir kompis med Pedro som ställer upp i skolvalet (och visst kan du också få en alldeles egen Vote for Pedro-tröja) och han måste hitta en dejt till skoldansen.

Jag gillar att det inte är en typisk töntfilm som låter tönten drömma om att bli cool och sen låter honom bli det genom en ytlig make-over som gör honom het – i stället är Napoleon övertygad om sin egen förträfflighet filmen igenom och när han faktiskt får uppskattning utifrån är det för att han är sig själv och gör det han kan.

Jag ser poängen och jag förstår varför folk gillar den. Jag tycker att Napoleon Dynamite är en charmig film, men samtidigt känns det som att det ska vara roligt vid väldigt många tillfällen då jag helt enkelt inte tycker att det är det. Jag faller helt enkelt inte riktigt för den.

FilminfoIMDB: Napoleon Dynamite
Regissör: Jared Hess
År: 2004
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

Stranger Than Fiction

Publicerat den 29 november 2007

En riktigt härlig film med bra skådisar som Emma Thompson, Dustin Hoffmann, Maggie Gyllenhaal och givetvis huvudrollsinnehavaren Will Ferrell.

Harold Crick (Ferrell) är en trist typ vars största kärlek är siffror. Han lever ett vansinnigt inrutat liv som skatteindrivare, men en alldeles vanlig dag händer något alldeles ovanligt: plötsligt hör han en berättarröst som beskriver allt han gör. Samtidigt gör han ett besök hos en skattesmitande bagare (Gyllenhaal) som rösten berättar att han blir attraherad av – vilket också får honom att bli det. Harold vägrar tro att han är galen och uppsöker en litteraturexpert (Hoffmann). Till slut listar de ut att berättaren är författaren Karen Eiffel (Thompson) som håller på att skriva en ny bok. Dessvärre är hennes grej att alltid ha ihjäl sina karaktärer, så Harold måste söka upp henne och övertyga henne att skona honom.

Jag gillar berättelser om författande och berättelser som är lite lagom skruvade – och Stranger Than Fiction kombinerar båda dessa saker. Det är en film helt i min smak! Allt sys ihop snyggt, men inte fantastiskt snyggt eftersom det lämnas lite frågetecken kring vad som egentligen avgör vad som händer Harold och vad det kommer innebära att författaren skriver om vissa saker i manuset i efterhand… men det är en petitess och filmen är verkligen bra. Alla som skriver har nog känt att karaktärerna kommer till liv och blir mer än bokstäver på ett papper och det här är ett väldigt roligt sätt att dra det hela till sin spets!

FilminfoIMDB: Stranger Than Fiction
Regissör: Marc Forster
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar