Helenas dagar Inlägg

“Guys like us, that work on ranches, are the loneliest guys in the world. They got no family. They don’t belong no place … With us it ain’t like that. We got a future … because I got you to look after me, and you got me to look after you.”

Ett omaka par kringvandrande arbetare i 1930-talets Kalifornien kommer till en ny farm för ett nytt tillfälligt jobb. George är finlemmad och förståndig, Lennie är enorm och efterbliven. Lennie är from som ett barn och stark som en oxe, vilket ständigt försätter honom i nya knipor som George måste reda ut. Livet skulle vara så mycket enklare för George om han slapp hålla reda på Lennie, men de har bara varandra och de drömmer om en bättre framtid tillsammans. När de bara har jobbat ihop tillräckligt med pengar ska de köpa sig en liten gård där de ska odla grödor som är deras egna.

Den stora drömmen får nytt liv när de träffar gubben Candy på den nya farmen. Han har en hel del pengar undanstoppade och eftersom han inte längre duger till mycket vill han gärna finansiera den lilla gården mot att han får bo där tills han dör. Det fattas bara lite pengar. De behöver bara jobba en månad på farmen för att allt ska kunna gå i lås.

På farmen finns även den ilskne Curley, bossens son, och dennes fru som ständigt söker sig till de andra männen. Där finns andra arbetare och där finns Crooks, den svarte stallarbetaren.

Åh, vilken bok. Den är inte lång, varenda ord finns där av en anledning. Berättandet är sparsmakat, men ändå levande, med tidsenliga dialektala uttryck som det främsta kännetecken. Den är en typisk nobelpristagarbok på så sätt att den samtidsskildrar på ett effektivt sätt och stilen är inte helt olik Hemingways (sparsmakad text om burdusa män) även om jag uppfattar den som mer sympatisk och känsloengagerande än de Hemingwayska texter jag hittills tagit del av.

Ensamhet och utstötthet är centralt i boken. Alla är på något sätt ensamma och oönskade. Vänskapen mellan George och Lennie, trots att George framställer också den som oönskad, är den djupaste relationen som finns i den hårda miljön. Lennie verkar vara den ende som förmår hysa några varmare känslor, som han riktar mot de små djur som han så gärna vill klappa. Arbetarna driver runt, var och en för sig, till olika farmer där de arbetar en tid för pengar som de blåser på horor och alkohol. Curleys icke namngivna fru är ensam kvinna i männens tuffa värld och arbetarna vill inte ha med henne att göra av rädsla för att hamna i trubbel med Curley. Crooks är den ende mörkhyade, som är hänvisad att sova i ett rum ute i stallet i stället för tillsammans med de andra arbetarna, på grund av sin hudfärg.

Stämningen i boken är olycksbådande, med en strimma av hopp och en smula värme. Karaktärerna är levande och lätta att känna för. Jag tycker att boken är enormt fin och rörande.

(Fast jag retade mig på denna utgåva, som har en sammanfattning och instuderingsfrågor till varje sektion innan sektionen börjar. Man får verkligen akta sig för att inte råka se någon mastodontspoiler.)