Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Avas nya skor och jacka

Ava är hemskt lycklig över att ha fått Muminskor från Ellos. Jag är också nöjd, eftersom hennes gamla var i väldigt dåligt skick.

Hon har även fått en mörkblå jacka (Polarn, fast köpt på Tradera) som matchar:

Ava går till affären

Så nu är hon väldigt blå. Folk kommer garanterat ta för givet att hon är kille, men det verkar de göra oavsett vad hon har på sig…

Lämna en kommentar

Sjukstuga


Lägligt nog prickar jag in en sjukhelg när Jonas är bortrest på svensexa. Ont i halsen, förkyld. Men lyckligtvis har Ava funnit sig i en stillsam dag. Om BVC fick höra hur mycket hon har sett på film (bland annat Sagan om Despereaux) skulle vi nog hamna hos soc för utredning… men möjligtvis mår jag faktiskt bättre nu, så kanske finns det hopp om en ljusare framtid. Imorgon kanske vi rentav lyckas gå utanför huset. Fast om jag ska hinna allt det där jag skulle ha hunnit i helgen får jag ligga i ordentligt och något säger mig att det helt enkelt inte kommer att gå som ursprungligen planerat.

Ava gillar förresten verkligen att pilla i hår. Se så fin man kan se ut när man har godnattgosat med henne ->

1 kommentar

Färdigätet?

Nu har aktiviteten sjunkit markant i spökträden med äckelpäckel. Larverna har klätt sig i kokonger och verkar numera vara att betrakta som puppor. Undrar hur lång tid det dröjer innan de blivit fjärilar och flyger iväg från sina offer? Och när försvinner silkestråden? Vilken rafflande följetång…

1 kommentar

Spökträd

Läste att spinnmalsangripna träd faktiskt kallas spökträd. Och visst är det passande?

Klicka för större versioner om du vågar!

SpökträdSpökträdSpökträd

Buuu…

2 kommentarer

Äckelpäckel i träd och buskar

Usch! Äckliga spinnmalslarver har helt tagit över somliga träd och buskar i Landvetter. Ett träd nära oss (inte det på fotot) är HELT vitt av silkestrådar och alla blad är uppätna. Larverna hänger i krälande klasar och äter, äter, äter.

Vår egen buske har också fått några vita tussar. Vill inte ha dem där. Usch.

Har inte sett värre sedan en promenad längs Nyköpingsån för många år sedan.

1 kommentar

Det där med att skriva… ska det vara så svårt?

Tangentbordet från vilket orden borde flöda...
Jag skriver inte för tillfället, det kan man faktiskt inte påstå. Jag tänker desto mer på det och jag har just börjat läsa Elizabeth Georges handbok i skrivandets konst, Skriv på!, en riktigt inspirerande bok om hantverket.

Hur svårt kan det vara egentligen? Ok, jag har knappt nån tid, men så är det ju bara. Man måste använda den som finns. Om jag verkligen gick in för det skulle jag kunna skaka loss en timme nästan varje dag. Spelar ingen roll att jag egentligen skulle vilja kunna ägna hela dagar eller ännu hellre hela helger åt skrivandet, för det är inte realistiskt. Det är väl inte bättre att strunta i det?

Det är så mycket smått som äter upp min tid. Men måste det vara så, egentligen?

Och att välja projekt… att jag har för många pågående projekt att välja mellan, är inte det bara ett lyxproblem egentligen? Jag vet ju att det inte spelar så stor roll vilket jag jobbar med, så länge jag bara fokuserar på ett och ror det i hamn. Ändå känns det så svårt. Vilken sorts texter vill jag skriva? Jag har tre kapitelböcker för barn, en bilderbok och en eller två vuxenböcker (eller kanske “unga vuxna”) som någorlunda aktiva projekt (dvs påbörjade utan att vara helt och hållet övergivna). Vad är min grej? Försöker jag skriva barnböcker bara för att jag lurar mig själv att det är enklare, eller är det vad jag vill? Vore det inte häftigare att skriva vuxenböcker? Och hur gör man i så fall det utan att det känns banalt..?

Uppenbarligen vill jag ju skriva. Annars skulle jag ha glömt det vid det här laget och inte ständigt önska att jag skrev.

1 kommentar