Helenas dagar Inlägg

Så här ser jag ut efter klippningen och med egen hårtvätt i stället för snajdig frisörstajling:

Lite mindre puffigt än igår, helt klart, men jag är inte den som fixar med håret…

Idag är min sista föräldralediga dag. Jag har helgen kvar också, förstås, men det är ju inte riktigt samma sak. Fast det verkar som att det är Jonas tur att vara sjuk nu, så vi kanske inte kommer att märka av honom så mycket i helgen…

Jag och Ava mår i alla fall bättre nu. Jag blev helt paff när jag tittade på klockan första gången jag vaknade av barnskrik och den var 05:40! Länge sen hon sov en hel natt i sin säng… hon vaknade en gång på kvällen, men Jonas fick henne att somna om rätt fort. Vi har haft ett par jobbiga nätter när hon har varit febrig, hostig och snorig, så det här var välbehövt. Visserligen har vi fått dra oss lite på mornarna som kompensation, men… jaja, vi gosade/slumrade faktiskt en stund i morse också och var nog inte uppe förrän sisådär 06:30. Ava åt dessutom en bra lunch idag och det var skönt, eftersom hon ätit dåligt på sistone. Men lite trött är hon nog fortfarande, för hon somnade mitt i efterrätten, med bananen i högsta hugg! Tanken slog mig förstås att hämta videokameran, men jag fick erfara att min kameraterror ändå känner vissa gränser. Tyckte synd om henne och skyndade att tvätta av henne och bära upp henne till sängen. En oväntad läggning, eftersom jag alltid måste söva henne ute på promenad i vagnen dagtid annars. Men sen vaknade hon efter en halvtimme och då blev det vagnen i alla fall. Fick ta en lååång promenad för att hon skulle somna.

Det töar nu och det var bitvis riktigt behagligt att rulla vagnen ute, det var visserligen ganska blött, men den tröga snömodden var det inte mycket kvar av.

Jonas har gjort en insats och röjt undan snön på uterumstaket och förrådstaket. Återstår att se om hustaket håller…

När Ava vaknat och ätit mellanmål ska vi nog gå ut en liten sväng och uträtta ärenden. Annars försöker jag uppskatta föräldraledigheten lite extra idag nu när den snart är slut. Har läst en massa med Ava – det är nästan svårt att undvika när hon kommer med böcker, uppfordrande trycker upp dem i nyllet på mig och klättrar upp i mitt knä. Det är roligt att hon gillar våra bokstunder!

Jag försökte pyssla lite själv en stund också, eftersom jag ville testa nya lösenordet till jobbmailen och fixa ny pin-kod till jobbmobilen medan supporten fortfarande finns att tillgå innan helgen. Det funkade hur som helst bra, men Ava blev otålig förstås. Det gör ju inte precis saken bättre att jobbmobilen är seg som sirap och dessutom buggade ur första gången jag skulle skriva in återställningskoden och nya pin-koden. Det gick att skriva in, men inte att bekräfta eller gå vidare på något vis. Startade om telefonen och då gick det. Men den tar en evighet på sig att starta upp och det är inte så lätt att förklara för en ettåring att man “ska bara”.