Helenas dagar Inlägg

Mikael Niemi bjuder på ett tornedalskt mordmysterium. Precis som med Populärmusik från Vittula valde jag att ta del av berättelsen i form av Niemis egen inläsning. Huvudpoängen med hans böcker brukar nämligen vara allt det tornedalska och vad är då bättre än att få hans egen, underbara dialekt och det rätta uttalet av meänkieli-pratet? Jag ler många gånger åt hans mysiga uttal och betoningar – särskilt att han säger “asfalten” med tydlig betoning på andra stavelsen, bara för att det känns så exotiskt. Det är nog extra charmigt för mig som har släkt däruppe och var i Tornedalen en sväng varje sommar i yngre år.

Själva historien kretsar alltså kring ett mord. Martin Udde är en gamling i Pajala som hittas brutalt mördad i sitt hem. Han var långt från en ängel och poliserna med stockholmsförstärkningen Therese Fossnes i spetsen har inga problem att hitta motiv. Frågan är förstås bara vem av alla som hatade Udde som verkligen agerade. Vi får också en kärlekshistoria, men framförallt är det just det tornedalska som genomsyrar hela berättelsen som är något att ha, och hyllningen till språket meänkieli som det finns så många åsikter om. Själva historien engagerar mig nog egentligen inte särskilt mycket, för jag kommer på mig själv med att lyssna lite halvdant och tänka på annat flera gånger. Ändå är lyssnandet mysigt tack vare Niemis stämma, underfundiga formuleringar och allt tornedalskt. Men Populärmusik… var ännu bättre.