Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Te

Te | Tea - a photoset by Helena Ferry, on Flickr

Idag har jag slösat alldeles för mycket dyrbar exjobbstid på att fota te. Men det är roligt! Klicka på bilden (collage gjort med Mosaic Maker) för att se hela samlingen.

Så här såg det ut när jag höll på:

Fota te

Jag måste skaffa ett eget stativ, jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till ett liv utan!

1 kommentar

Veganskt mjölkskum

Det går alldeles utmärkt att fixa tjockt och härligt mjölkskum utan mjölk! Bilden visar sojamjölk av typen GoGreen Sojadryck Vanilj + Kalcium som skummats med en liten mjölkvisp.

Vegan froth

Riktigt bra skum – och jag som var rädd att det inte skulle gå. Enligt uppgift är det mängden protein som avgör skumbarheten. Denna sojadryck har 3g protein per 100g, jämförbart med mjölk. Jag rekommenderar vaniljvarianten då åtminstone den naturella version vi testat har en ganska skarp bismak.

4 kommentarer

Guidebok till Tobago fixad!

Vi har väntat tålmodigt på den senaste utgåvan och nu har vi äntligen ett ex av The Rough Guide to Trinidad and Tobago som jag beställde från Adlibris för 147 kr (men den är visst 6 kr dyrare när jag skriver detta). Den kom idag och jag behövde inte ens gå till OKQ8 och hämta den, den levererades i brevlådan och det fraktfritt dessutom. Tack för det, Adlibris!

Känns bra att ha en alldeles nyutgiven guide och Rough Guides brukar vara bra. Vi har lånat en äldre utgåva från biblioteket tidigare, så vi har redan koll på att den är bättre än många andra. Den är väldigt informativ! Det som är synd för oss är förstås att det blir väldigt mycket Trinidad, som ju är huvudön, och dit ska vi inte ens, utan bara till Tobago. Jag hade gärna sett lite bättre kartor också, men lite finns ju och det är väl såklart meningen att man ska köpa den separata kartboken också…

Ser fram emot att läsa och bläddra i den. Den lär få följa med i handbagaget på planet.

Lämna en kommentar

Veganska julbordet

I lördags var vi ju på veganskt julbord och hade hoppats på att få inspiration eftersom vi själva tänker äta mer veganskt i fortsättningen. Tyvärr var det inte särskilt lyckat – inte för att det var veganskt, utan för att maten var kall, dåligt kryddad och allmänt trist. Dessutom var det trångt och man fick vänta väääldigt länge på att få gå och ta. Underhållningen bestod av ståuppare som inte var roliga och hade missat det där med röd tråd. Det blev en del plumpa sexskämt utan finess och en av dem hade mage att skämta om att han hade geocachat stackars Madeleine McCann.

Det bästa med julbordet var nog att vi fick lära oss att Wienernougat är veganskt… Jag trodde inte ens att jag tyckte om wienernougat, men det var rätt gott! Annars var det godaste vörtbrödet och en liten toast med vegansk “rom” som var imponerande lik fiskrom. De hade lyckats bra med auberginesillen och “köttbullarna” var okej, fast kalla. Deras “Jansson” var iskall, grå och okryddad. “Korven” var seg och kall. Lussebullarna var snustorra. Tårtan var konstig. En del av chokladgodiset på efterrättsbordet var helt ok.

Men det var som alltid roligt att träffa Linnéa och Björn och dessutom följde vi med dem hem och såg The Princess Bride, som faktiskt var ganska rolig.

Lämna en kommentar

American Gods

Det här är en bok jag önskar att jag hade läst. Som det blev nu lyssnade jag i stället på den som talbok. Uppläsaren George Guidall är visserligen fantastisk, men boken är en typisk sådan jag skulle vilja bläddra lite fram och tillbaka i och jag som är en ganska textorienterad människa skulle gärna vilja se alla namn som nämns i text.

Boken handlar om Shadow som slipper ut ur fängelset några dagar tidigare av den tråkiga anledningen att hans fru Laura just dött. Till råga på allt dog hon medan hon var otrogen mot Shadow. Hans liv är krossat och när han får erbjudandet att arbeta för en märklig man som kallar sig Wednesday nappar han på det. Det visar sig att Wednesday är en amerikansk version av Oden och att han behöver Shadows tjänster inför ett stundande krig mellan gamla och nya gudar.

Berättelsen är fullspäckad med verkliga legender och berättelser om gudar från många håll i världen. I Wikipedia-artikeln om boken finns en imponerande förteckning om sådant som nämns. Det blir lite rörigt ibland och det är därför jag tycker att den här boken hellre ska läsas än höras. Dessutom finns det ganska många sidospår i boken med berättelser som jag i vissa fall hade velat skumma igenom. American Gods gör det verkligen tydligt hur mycket mer flexibelt det är att läsa en traditionell bok och lätt kunna bläddra, gå tillbaka, läsa om eller skumma partier som inte intresserar. Att se stavningen på alla märkliga namn hade också gjort det lättare att slå upp lite bakgrund till berättelsen medan man läste.

Ändå måste man imponeras av myllret av gudar och Gaimans rika fantasi och skicklighet i att väva berättelser. American Gods är en klart läsvärd bok!

» Bloggvärldens skriverier om ‘American Gods’

BokinfoTitel: American Gods
Författare: Gaiman, Neil
ISBN: 9780380789030
Lämna en kommentar

A Guide to Recognizing Your Saints

Dito växer upp i New York bland våld, brott och knark. Av ren självbevarelsedrift bryter han upp och flyr från hemmet och alla som älskar honom. Filmen börjar när hans mamma ringer och ber honom komma och hälsa på sin döende far och sedan följer vi Ditos liv i återblickar blandat med nutid.

Först tyckte jag att filmen kändes sådär, men sen hände något. Ditos ångest blir så påtaglig och relationen med pappan är så frustrerande – pappan verkar först helt reko och väldigt involverad i sonens liv, men sen märker man att han faktiskt aldrig lyssnar på Dito och att kärleken kanske inte är så villkorslös som den borde.

Den vuxne Dito spelas av Robert Downey Jr., som för en gångs skull inte spelar en rappkäftad, laid-back snubbe. Dito är i stället så frustrerande tystlåten att jag vill skrika åt honom att prata med dem han behöver säga saker till. Det är kul att se att Downey Jr. klarar sånt skådespeleri också.

Tack till Vickan för tipset! Jag gillade filmen!

FilminfoIMDB: A Guide to Recognizing Your Saints
Regissör: Dito Montiel
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
1 kommentar