Helenas dagar Inlägg

Jag borde sluta se filmer bara för att Claire Danes är med… hon är förvisso bra, men vilket slöseri att använda henne i den här filmen!

Behållningen av filmen är att se “Carrie” från Sex and the City (Sarah Jessica Parker) i rollen som flickvännen som ska presenteras för den stora familjen. Hon är härligt bortkommen i sitt möte med den brokiga skaran människor som knappast heller tar emot med öppen famn och hon lyckas ständigt säga fel saker. Men jag har lite svårt att få grepp om det hela… för precis när jag är beredd att se filmen som en ren komedi så börjar de prata Allvar och jag tror det är meningen att jag ska tycka att det är sorgligt. Men jag blir inte gripen, allt är för överdrivet och upplösningen är rysligt mainstreamsliskig.

Att jag inte sett den här filmen än beror helt och hållet på att jag inte varit sugen eftersom de två tidigare filmerna är så dåliga. Den här är åtminstone inte fullt så usel som jag minns tvåan, men heller inte särskilt bra. Och det är ju lite tråkigt när man vet hur det går för de inblandade, strider på liv och död blir ännu mer långdragna då. Men det är ju en film man bör ha sett…

Jag störde mig för övrigt på att Yoda bara pratade bakvänt ibland och att R2-D2 var värsta hi-tech actionmaskinen…

Miniserie i 6 delar, totalt 352 min

Året är 1985 och vi får följa en rad olika personer som på olika sätt kommer i kontakt med homosexualitet och aids.

Serien är väldigt mysig och skruvad – en hel del tid läggs på fantasifulla hallucinationer – samtidigt som den är sorglig. Det känns svårt att göra den rättvisa på några få ord, men jag tycker den var väldigt bra och sevärd!

Mark Lewis är en bortkommen man med en dålig hobby: att filma medan han mördar kvinnor för att försöka fånga rädsla på film. I samma hus bor Helen, som blir intresserad av Mark och börjar stöta på honom.

Filmen innehåller en del intressanta idéer, men hinner bli långdragen mellan höjdpunkterna. Det finns massor av symbolik att rota i, men jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt intresserad för att gå vidare förbi det uppenbara. Okej film.

Japansk originaltitel: Otogiriso

Nami blev övergiven som barn och har nu ärvt sin mystiske fars gamla hus. Hon och hennes ex, som jobbar med att producera datorspel, utforskar huset och finner inspiration till ett nytt spel.

Det är lite roligt att filmen påminner lite om datorspel, men i stort sett är den här filmen slöseri med tid. Det är svårt att dra några slutsatser om vad som egentligen skulle berättas, för de olika delarna passar inte riktigt ihop…

Nja!