Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Hur svårt kan det vara att hitta löparskor?

Svar: Nästan precis hur svårt som helst, tydligen.

Just nu springer jag i löst knutna och för stora skor som ser ut så här. :) Saucony Triumph ISO 4

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag ska behöva misslyckas med att hitta skor jag kan springa i utan att de begränsar mig. Min skohistorik:

  1. Random Adidas-skor jag hade hemma när jag började springa sommaren 2015.
  2. När jag började tro på att jag skulle fortsätta köpte jag ett par seriösa löparskor på Stadium. Försäljaren tittade på mina gamla jag hade på mig och sa “du har väl inte sprungit i de där?”. Han sa också, baserat på att bara titta på mina fötter, att jag skulle ha pronationsstöd. Det blev ett par Asics Gel Convector 2 i storlek 37,5 enligt råd från säljaren att gå upp en halv storlek från vanliga storleken. Det gick väl rätt bra till en början när jag inte sprang så långa sammanhållna sträckor… men jag problem med domningar och stickningar i fötterna, framför allt tårna, som jag till slut fattade berodde på att de var alldeles för små. Efter att ha sprungit var jag också alldeles öm frampå tårna och jag utvecklade hårda valkar där… Så sommaren 2017 började jag leta nya skor (sen såg jag att det gått hål i meshen på dem, så det började vara dags oavsett).
  3. Letade seriöst på Intersport med full konsultation och garanti så att jag kunde testspringa i 30 dagar och byta skor (en gång) om det inte blev rätt. Kom fram till att jag inte behövde pronationsstöd. Köpte ett par Brooks Glycerin 14 och gick upp till storlek 38,5. De problem jag hade blev kanske bättre, men jag fick hysteriskt ont frampå smalbenen. Det var ju inte så lätt att veta hur jag skulle förhålla mig till det, men jag gick tillbaka…
  4. …och bytte till ett par Saucony Triumph ISO 3 i storlek 38. Detta var i juli 2017. Att det blev just dem var egentligen mest för att de var de enda tänkbara av de som fanns. De flesta var för smala. Och jag hade ju bara ett byte. Men jag tyckte också att de kändes rätt bra. Fast inte så länge… Något bättre var de kanske, men jag har haft fortsatta problem med domningar av framförallt högerfotens tår. Så inför sommarsäsongen 2018 begav jag mig till Runners Store och började äntligen få koll på vad jag behövde: ordentligt med plats för tårna, men också rejält breda skor. Inte så svårt? Jo! (Jag hade spanat på Altra-skor pga rymlig tåbox, men de var suuupersmala i övrigt.)
  5. Efter att ha testsprungit i butiken tills jag inte pallade mer (fötterna var redan ömma efter allt kläm…) fick jag lov att köpa ett par Brooks Ghost 10 och provspringa på löpband hemma innan jag bestämde mig. Jag gick upp till storlek 40,5 för att få plats med fötterna, men de var ändå för smala. Mina tår fick plats, men jag fick skavsår på insidan av foten och kramp på utsidan… Bara att gå tillbaka. Provade sååå många skor i butiken, sprang länge på löpbandet med varje par och är såå tacksam för att de lät mig hållas och var behjälpliga. Runners Store Regeringsgatan är bästa, bästa stället! Men inte hittade jag några skor för det. Jag tyckte att Saucony Triumph ISO 4 kändes lovande, men lite smal, i dammodell. Herrmodeller är generellt bredare, men den fanns inte inne, så det blev att jag köpte den på nätet…
  6. Saucony Triumph ISO 4, herrmodell, storlek 40,5. Den har jag nu. Men tror ni inte att den också är för smal?! Mina tår får plats, det är underbart, men om jag knyter dem vettigt hårt får jag kramp i fötterna. Så det jag gjort nu är att knyta dem löjligt löst (behöver inte knyta upp för att ta av och på dem…). Då går det hyfsat bra. Helst hade jag letat vidare i stället för att behålla dessa, men jag känner att mina tådomningar börjar bli allvarliga så jag vill verkligen inte springa i mina gamla skor. Valet stod därför mellan dessa eller att hoppa över löpning just nu inklusive Söder runt och STHLM10… I skrivande stund har jag genomfört Söder runt i dessa, alltså sprungit ett millopp, utan att hindras av domningar eller kramp. Det känns fantastiskt och jag är därför glad att jag köpte dem. Men det känns ändå inte klockrent. Vet inte om jag skulle våga springa ett traillopp i så stora, klumpiga skor… Får se om de blir bättre, kanske kan jag knyta dem så de sitter stadigare om jag lyckas töja ut dem lite.

Vad jag lärt mig

Jag tycker ändå att jag har lärt mig en del nu. Framför allt att JA, skor påverkar. Till en början trodde jag kanske att det kanske inte är så stor skillnad på skor och skor egentligen och att det mest är folk som vill sälja skor försöker få folk som springer att köpa en massa dyra skor hela tiden.

Tårna: Visserligen kanske jag har problem med nedsjunket främre fotvalv och tendenser till Mortons neurom, som kan ge mig problem oavsett vad jag har för skor, men jag känner definitivt skillnad med skorna. Jag behöver ordentligt med plats för tårna. De får inte tryckas ihop av skorna och ska inte ta i skokanten någonstans, ens efter att jag sprungit en stund. Det måste gå att spreta ordentligt med dem inuti skorna. Då kan jag springa utan att tårna domnar bort.

Sidorna av fötterna: Det var inte så lätt att förstå vad den krampaktiga känslan längs utsidan av fötterna berodde på. Men efter att ha testsprungit många olika skor är det extremt tydligt att det beror på att de är för smala. I vissa skor blir det jättehögt tryck på en specifik punkt, som då gör väldigt ont och skav kan uppstå. I andra skor är det mer ett jämnt fördelat övertryck som leder till en mer diffus krampsmärta längsmed hela foten. Jag har hittat skor som inte har gett mig detta problem! Till exempel den sko jag hade tidigare fast i större storlek, Saucony Triumph ISO 3. Minns inte vilken storlek, men säkert 40-40,5 nånting. Problemet var bara att tårna trängdes ihop i den och större kunde jag inte gärna ha. Det verkar vara nästan hur svårt som helst att hitta skor som både är breda och har plats för tårna…

Annat? Ja, rädslan nu är ju litegrann att när jag får bukt med de kända problemen dyker det upp helt andra saker…

En vacker dag ska jag hitta bra löparskor…

 

1 kommentar

Vegomässan 2018

Förra året var det ju bara jag och Sander som åkte till Vegomässan, i år blev det hela familjen. Ja, och så ganska många andra människor, förstås… Nackastrandsmässan var proppfull! Lite jobbigt, men kul att det finns ett så stort intresse, såklart.

Vi var mest där för smakproven och mååånga såna blev det. En bra blandning, köttsubstitut, choklad, chips, godis, groddar, zucchinistrimlor, juice, glass, yoghurt, kex, salta pinnar… Vi hade funderingar på att köpa lunch efter det, men det behövdes inte riktigt… Hittade inte heller något som såg ut att kunna uppskattas av barnen, men om vi varit där själva hade jag och Jonas definitivt nostalgiätit roti, som vi åt på bröllopsresan till Tobago.

Vi träffade några bekanta också, det var trevligt. Och jag blev igenkänd av en bloggläsare, som värsta nätkändisen. :D

Det blev inte många bilder, men här röstar i alla fall barnen på djuren i Vegovalet:

Och så här nöjd var Sander efteråt:

Lämna en kommentar

Att föda ett barn – nu som ljudbok

Den där gäddan på den blanka diskbänken. Vad ska Maj göra med den? Det är hennes tjugoförsta födelsedag. Året är 1938 och hon är nygift. Och gravid. Hur hamnade hon i det här? En berättelse om klass, ett sårigt moderskap och alkoholism.

Jag har ju försökt att läsa den här boken i textformat en gång tidigare, men lade den på is då. Som jag skrev när jag började lyssna på den i stället hade jag svårt för språket, med de böljande meningarna som byter riktning hela tiden. Och jag är verkligen allergisk mot när dialog smälter in i texten och inte markeras tydligt.

I ljudformat gick det däremot riktigt bra att “läsa” om Maj. Jag kanske inte var 100% såld hela tiden, eftersom den grottar ner sig väldigt mycket i hemmafruarbetets detaljer, men sammantaget blev boken en väldigt positiv upplevelse.

Eller positiv… den är ju oerhört beklämmande, så det är väl en negativ upplevelse också, men jag är glad att jag kom igenom den och jag är faktiskt sugen på de övriga två delarna i trilogin. Vet inte om jag vågar mig på dem i textformat, dock, kanske är säkrast att fortsätta låta Andrea Irving på 1,25x hastighet förmedla berättelsen till mig.

Maj, åh, Maj. Så svårt du gör det för dig själv. Ibland blir jag nästan lite irriterad på dig, men samtidigt förstår jag dig, för du har ju inte valt något av det här. Ditt hjärta tillhör ju den omöjlige Erik som ömsom ger dig nytt hopp och ömsom sviker dig. Till slut hamnar du i säng med den äldre Tomas, fast du kanske egentligen inte riktigt vill, och så blir du gravid. Klart ni måste gifta er. Det fanns ju inget alternativ, det är 1930-tal. Och vilken tur du har som får gifta dig med en stilig karl från en bättre familj än din egen, inte sant? Trots att du är så ung och hade så mycket kvar att göra i livet får du nu bli hemmafru.

Tomas verkar så rar till en början, om än lite mesig när det gäller att försvara dig mot svärmor. Men du stöter honom ifrån dig. Du vill ju inte. Tänk om du hade kunnat bjuda till litegrann, skulle ni inte ha kunnat få det ganska fint ändå? Men dina känslor är någon annanstans. Du fokuserar på dina plikter. Du städar perfektionistiskt och engagerar dig i matlagning och bjudningar för nya släkten. Och Tomas dricker mer och mer alkohol, men vad ska du säga om det? Ni känner ju inte ens varandra.

Och barnet. Barnet som du aldrig ville ha. Moderskänslorna som alla förutsätter ska komma som ett brev på posten. Inte gör de det. Och inte är det så lätt att bli mor, särskilt inte med en alkoholiserad make.

Ja, det är en beklämmande och klaustrofobisk bok, men på ett fint sätt. Det är fint att Maj med alla sina hangups får ta plats någonstans, om så bara i en bok. Jag är lite extra förtjust i alla motstridiga råd som kommer när barnet är fött. Där har inte mycket ändrats…

Jag hann testa både Storytel, Bookbeat och Bokus ljudbokstjänst medan jag lyssnade på denna. Det var så många gratis provperioder som behövdes. :) I början lyssnade jag mest när jag vek tvätt, men sedan blev det en gång på löpband och någon gång på väg till jobbet också. Jag hade problem med att jag fick ont i öronen av lurarna, men jag har testat lite olika lurar som fanns här hemma och de senaste kändes lovande.

Vet inte säkert vilken ljudbokstjänst jag väljer om jag väljer att lyssna på tvåan i stället för att läsa den. De var ganska lika varandra. Jag gillade att Bokus hade ett billigare abonnemang om man klarar sig med en bok i månaden, men tyvärr störde jag mig på att den appen inte kom ihåg min inställning om 1.25x hastighet mellan tillfällena. Så kanske blir det någon av de andra, eller så provar jag även Nextory nästa gång… Biblioteket har ju en gratistjänst också, men de hade inte serien om Maj när jag sökte, så den har jag inte testat.

Läsutmaningen
I utmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
17. En ljudbok.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
79. En bok du tidigare börjat läsa, men inte läste klart.
(Funderade även på “83. En bok du tidigare läst och inte gillat.”, men tänker att det nog ska vara något annat… något jag läst hela men inte varit så imponerad, helst om jag kan komma på något som jag läste för länge sedan och tror att jag kan uppskatta nu)

BokinfoTitel: Att föda ett barn
Författare: Sandberg, Kristina
Lämna en kommentar

Veganbokprat #7: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Det sjunde veganbokpratet handlade om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som fick Augustpriset 2017. Jag lånar den officiella boktexten:

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden.

I kvinnans framtid har den svenska främlingsfientligheten tillåtits blossa upp, eggad av terrordådet. “Sverigefiender”, företrädelsevis muslimer, hålls i läger där man försöker lära dem svenskhet genom att bland annat ge dem fläsk att äta. Det är från ett sådant läger hon på något sätt reser i tid och rum och hamnar i en annan kropp. Kanske kan framtiden bli en annan om terrordådet stoppas.

Jag förväntade mig att boken skulle vara ganska tung och svårläst, kanske både för att författaren är poet och för att alltihop lät väldigt politiskt, men jag blev positivt överraskad av att den var thrillerspännande och snabbläst. Jag sögs fort in i den och jag gillade den verkligen. Den är komplex, såklart, och det är inte helt lätt att hålla reda på de alternativa tidslinjerna, men jag tyckte att det var riktigt snyggt gjort alltihop.

Det är en läskig bok och det läskigaste är att den dystopiska framtidsbilden känns… lite för möjlig, med tanke på hur Sverige utvecklar sig idag.

Vi pratade om boken över en mycket god middag på den vietnamesiska restaurangen Bun Bo Hue. Rekommenderas! Både restaurangen, boken och att bokprata om den!

Den episka läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
78. En bok med en tidsresa.

BokinfoTitel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Anyuru, Johannes
Lämna en kommentar

Gitarrkonsert

Ava (hon sitter längst bak till vänster) har medverkat i en konsert som avslutning på gitarrspelsåret på Kulturskolan. “Förstaårsvirtuoserna” inledde med att spela tre låtar (Far Out, Mo Better Blues och Kycklingpolka), sedan kom några andra nummer och till slut avslutade Avas gäng med två ytterligare låtar (T-Rex och Gitarrblues). Mäktigt med så många gitarrister samtidigt!

Lämna en kommentar

Besök på Sanders skola

I torsdags var jag och Sander och hälsade på i hans nya skola. Vi fick träffa fröknarna och några av de blivande klasskompisarna. Det var två olika besöksdagar med halvklasser och i Sanders klass var det bara 9 barn den här dagen. Det var nog bara bra att det var lite lugnt!

När vi hade tittat på klassrummet och fått höra samlingssången skulle föräldrarna gå på föräldramöte i matsalen medan barnen fick fortsätta bekanta sig med varandra, fröknarna och klassrummet. Det var lite läskigt först, men när jag kom tillbaka var det till en sprudlande glad Sander som stolt visade upp sin kaninhelikopter han fått pyssla ihop. Dessutom fick man Piggelin, given succé.

Sen åkte vi tunnelbanan till förskolan och kom in där när de andra redan satt sig till bords för att äta lunch. Sander tyckte det kändes konstigt att komma tillbaka dit, för att han redan hade vant sig vid skolan. :) Hoppas det känns lika bra i augusti…

På eftermiddagen stängde förskolan tidigt. Jag lyckades skrapa ihop hela 3 timmars jobb däremellan… ligger lite back nu…

Lämna en kommentar

Max och mera shopping

I onsdags var både Ava och Jonas iväg på annat, så Sander och jag passade på att åka in till stan, eftersom vi inte hann shoppa allt vi behövde förra gången.

Nu fick vi tag i en “sommarjacka” och shorts:

Även ett gäng kalsonger. Och självklart åt vi på Max inklusive milkshake till efterrätt. :)

Men snart måste vi åka in igen, för vi hann inte köpa presenter till de kommande kalasen…

Lämna en kommentar

Mors dag och nya pocketböcker

Idag är det mors dag! Jag fick typ sovmorgon till 8, även om jag såklart blev väckt åtminstone en gång på natten och två på morgonen…

Jonas bakade scones till frukosten och jag möttes av blommor och presenter:

Sen skulle Ava på kalas i Östberga och jag ledsagade. Östberga var ju lite kul eftersom jag bodde en kort tid där hos Johanna för en sisådär 18 år sedan… Nej, jag kände inte igen mig jättemycket, men Östberga torg var ungefär lika ospännande som jag mindes det.

Men jag åkte in till stan medan Ava kalasade. Spanade på ett par löparskor som jag, för att berätta den korta varianten, inte köpte. Köpte sockerpasta till nästa tårtprojekt och kilade även in på Akademibokhandeln för att ge mig själv ytterligare en morsdagspresent. Jag har varit så sugen på upplevelsen att läsa nya pocketböcker… Så jag tänkte köpa nästa bokcirkelbok + 3 andra, eftersom de säljer 4 för 3. Fast bokcirkelboken var ju slut, så det blev bara 4 andra. Tänkte att jag nog skulle läsa bokcirkelboken som e-bok, men så bidde det att jag kollade Åhléns också. Där fanns den! Och de hade 3 för 2… Sååå, tadaa!

Ja, det blev många, men jag köpte inga random böcker som bara kommer kännas betungande. Alla finns sedan tidigare på att-läsa-listan.

Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren är jag nyfiken på för att Therése syns och hörs en del i vårt hem, via YouTube, och boken verkar intressant (och ser snabbläst ut).

3096 dagar av Natascha Kampusch tänkte jag skulle få uppfylla kraven på “bok med siffra i titeln” och kanske biografi.

Hennes nya namn av Elena Ferrante är andra delen i Neapelkvartetten, som jag definitivt ska läsa någon gång.

Teodlarens hustru av Dinah Jefferies är också till läsutmaningen, en bok jag väljer enbart på grund av omslaget. Valde att tolka det inte som “wow, vilket snyggt omslag” utan snarare som “den här har jag inte hört talas om, men av att bara titta på den (helheten) vill jag läsa den”. Att det fanns med “te” i titeln var det som fångade uppmärksamheten och sen verkade den intressant i övrigt.

Störst av allt av Malin Persson Giolito är nästa bokcirkelbok.

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan och Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George ingår tillsammans med Bokhandeln på Riverside Drive (köar till den på bibblan) av Frida Skybäck i mitt lilla tema med bokhandelsböcker jag tänkt ta mig an.

Ser fram emot mycket bra läsning!

1 kommentar

Bakrapport matchlinnetårta med sockerpastatäcke

Eftersom jag försöker lära mig att baka roliga saker har jag haft som ambition att avlägga bakrapporter och ta tillvara lärdomar. Det har inte gått så bra… Jag har ett påbörjat inlägg från 2016 om den gluten- och sojafria tårtan jag gjorde till barnens vuxenkalas, men det känns alldeles för länge sedan för att jag ska kunna färdigställa det. Och resten av projekten har inte blivit något pga flera feltänk, antar jag. För hög ambitionsnivå plus någon tanke om att jag borde bli klar med den första bakrapporten först… Nu struntar jag i det gamla och rapporterar om det senaste projektet:

Matchlinnetårta till firandet av Kungsholmen baskets 5-årsdag

Vad jag bakade: Tårta med chokladbottnar, ett lager chokladmousse, spackling med chokladganache, sockerpastatäcke och bokstäver och ränder i sockerpasta. Bildgoogla Kungsholmen basket så bör det dyka upp några matchlinnen av den typ jag försökte efterlikna.

Ätupplevelse: Jodå, god tårta. Men ganachen blev alldeles för hård, vilket störde både smakupplevelsen och gjorde ytan knögglig.

Vad jag ville lära mig: Att hantera sockerpasta! Primärt att täcka tårtor med sockerpasta. Förra året bakade jag en basketboll till 4-årsfirandet och täckte med orangefärgad vit chokladmousse (om jag inte minns fel), eftersom jag var av den bestämda uppfattningen att jag inte alls klarar av att hantera sockerpastatäcken. Fast jag hade ju egentligen aldrig försökt, utan bara testat såna där färdiga tårtlock av marsipan. Men det blev inte särskilt slätt med moussen och det talade för att försöka med sockerpasta.

Svårigheter: Faktiskt inte så mycket själva utkavlandet, flyttandet och applicerandet. Sockerpastan var mycket enklare än marsipanlocken att hantera. Lite svårt att kavla tillräckligt stort och tunt, men gick över förväntan att lyfta över och justera till tårtans form. Jag är lite förvånad! Det svåra var ju snarare spacklingslagret under…

Spacklingslagret

Den stora grejen är att man måste täcka tårtan med något som inte gör att sockerpastan smälter. Grädde och mousse funkar inte, eller rättare sagt, det kan gå om man först penslar insidan av locket med fett. Det tyckte jag lät vanskligt… men vem vet, kanske vågar jag prova det någon gång. Hur som helst, det klassiska att täcka tårtan med är smörkräm, vilket jag inte är särskilt förtjust i. Därför blev jag glad när jag förstod att ganache också funkar.

Superknöligt!

Chokladganache: Alltså… den blev ju inte jättebra. Jag använde ohemula mängder bakchoklad + lite mer rimlig mängd grädde. En knepig grej var att den skulle mogna i rumstemperatur i minst 24 timmar. Ännu knepigare var att den blev för hård… Det var svårt att spackla med den och det blev inte alls slätt. Jag gav upp och lade på täcket ändå. Det blev knöligt såklart. Sen förvarade jag tårtan i kylen, vilket såklart gjorde ganachen ännu hårdare. Trodde att den skulle bli mjukare av att förvaras i sommarvärme ett tag innan servering, men nej, den var på tok för hård. Jag som har gjort för hård chokladmousse tidigare och äntligen insett att grädden ska vispas löst kände att jag tagit några steg tillbaka… Jag kan förstås prova med mer vätska. Den var i alla fall helt okej god. Men jag är nog mer nyfiken på att prova chokladsmörkräm nästa gång. Smörkräm är inte gott, men chokladsmörkräm kanske funkar? Men oavsett vad jag använder kommer det helt klart att bli en utmaning att få det slätt.

Sockerpastatäcke

Roligt att det ändå gick bättre än väntat att hantera sockerpasta!

Kavling: Jag använde en vanlig träkavel och jag förstår varför jag sett släta plastkavlar dyka upp i sockerpastasammanhang: det blev träådringsmärken i sockerpastan! Inte så att det störde i det slutgiltiga, men det var lite intressant i alla fall… Det svåraste, hur som helst, var att få det riktigt tunt. Till täcket blev det helt okej med ett par millimeter, men bokstäverna hade nog varit mer lätthanterliga om de varit tunnare.

Applicering: Det var ju detta jag trodde var så himla omöjligt. Med marsipantårtlocken har det blivit veck och volanger som jag bara låtit vara för att det känts så omöjligt. Inte så kul om man inte hade för avsikt att göra en spöktårta. :) Men sockerpastan var ju riktigt lätthanterlig på det viset. Gick fint att tänja och dra i och få den att följa tårtan – som ju var knögglig, så därför blev ändå slutresultatet knöggligt, tyvärr, men det berodde inte på sockerpastan.

Bokstäver i sockerpasta

Det här var pilligt. :) Jag ville ju efterlikna en specifik font, så jag skrev ut KUNGSHOLMEN 5 på papper och klippte ut bokstäverna. När man inte ska återskapa en logga så kan man ju om man vill köpa bokstavsutstickare. Fast jag vet inte om jag är så sugen på det… då kan man ju bara använda just den varianten av bokstäver!

Slutresultatet blev ju lite spretigt och snett och vint, inte superproffsigt direkt. För bättre resultat tror jag att detta hade hjälpt:

  • tunnare kavling
  • låta sockerpastan torka lite efter kavling, innan utskärning
  • låta de färdiga bokstäverna torka lite innan flytt.

Men jag är ju inte sådär oerhört noggrann och tålmodig av mig, så när jag insåg att jag missat att räkna med den tiden körde jag bara på och lät det bli som det blev (hey, jag kom ändå i säng 00:15…). Lite hembakt charm fick vara okej.

Limning: Jag “limmade” fast detaljerna med lite vatten och där hade jag kunnat vara betydligt mer noggrann. Jag blaskade på för mycket vatten och överflödet märktes i slutresultatet. Det hade varit värt att anstränga sig för att ta minimalt med vatten.

Skärverktyg: Jag hade inget optimalt verktyg. En skalpell hade kanske varit fint, men eftersom jag jobbade direkt mot bordsytan var det nog bra att jag körde trubbig plast. :) Jag insåg i alla fall att jag behövde göra några saker för att förenkla för mig själv:

  • Så stora bokstäver som möjligt! Tårtan var tvungen att passa i en fyrkantig tårtkartong och tårtan fick därför bli ganska fyrkantigt. Mer korrekt hade ju varit att låta den bli smalare på bredden, men då hade bokstäverna behövt bli mycket mindre och det hade varit svårt.
  • Förenklade bokstäver. Egentligen ska bokstäverna ha en vit kant. Jag rationaliserade bort det…

Färg på sockerpasta

Jag köpte vit och svart sockerpasta. Jag har svart färg och använde den till att göra den vita sockerpastan grå. Att färga helt svart tror jag är svårt, så därför köpte jag färdig svart. Men den grå blev jag nöjd med, det blev jämnt och fint. Svårt såklart att veta hur mycket man ska ta och jag fyllde på ett par gånger, vilket gjorde att jag fick knåda ganska mycket…

Planeringen

Såna här tårtprojekt kräver lite planering, eftersom det inte går att göra allt i ett svep. Det gäller att tänka till i förväg och förhoppningsvis inte missa något… eller misslyckas med något moment som inte finns tid att göra om…

Så här var min planering:

lördag: baka tårtbotten, in i frysen (pga påstås bli mer lätthanterlig av det)

söndag: ta upp tårta ur frysen, göra chokladmousse, fylla tårtan, förbereda pappersbokstäver

måndag: göra ganache (behöver mogna i rumstemperatur i minst 24 timmar)

onsdag: skära formen, spackla, täcka, dekorera

torsdag: servering

Tårtbottnen

Kanske ska säga något mer om hanteringen av tårtbottnen också. Det var ju en lite speciell form denna gång. Jag använde en avlång ugnsform, som var för lång för tårtkartongen, så jag fick korta av “linnet” lite (valde att inte smalna av linnet för bättre proportioner pga ville inte göra mindre bokstäver och mer tårta är ju bra…). Jag valde att bara dela i två lager, eftersom den var så stor och låg. Det var svårt nog ändå! Själva delningen gick fint med min tårtskärare, men det var svårt att flytta lagren. Det sprack lite här och var…

Jag valde alltså att fylla tårtan när den fortfarande var rektangulär och sen skära ut huvud- och armhål som tårtbitar med fyllning i. :) Det kändes lämpligt att minimera hanteringen av den färdiga formen. Jag förvarade den fyllda tårtan inplastad i bakformen i kylen och det var rätt läskigt att lyfta ur den… men det gick ganska bra. Därifrån lade jag den direkt på tårtkartongen för att där fixa spackling och dekoration. Skönt att slippa flytta den mer sen. För att skydda tårtkartongen något gjorde jag som en ram av bakplåtspapper och lade på kartongen. Då gick det att få papper under tårtkanterna, men också att dra ut dem sen. Det blev lite geggigt ändå när jag drog ut pappersbitarna, men det hade nog sett värre ut om jag inte skyddat kartongen.

Lämna en kommentar

Mysigt med Sander på stan

Sander har klagat på för små skor, så idag åkte han och jag till stan. Hittade skor och det blev några tröjor också:

Sander fick också testa Max nya milkshakes för första gången, stor succé. Han tog en jordgubb och jag choklad och så smakade vi av varandra. Båda var väldigt goda!

Sen blev det lite spontant bio och filmen Den otroliga historien om det jättestora päronet. Mysigt. På bion fanns också Chewbacca:

Kul!

1 kommentar