Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Lånar Jonas Kindle

Publicerat den 16 april 2018
Läser medan Ava har gitarrlektion.

Jonas skaffade en e-boksläsare för ett tag sedan, men använder den inte jätteflitigt just nu. Så jag tänkte att jag skulle prova. Nu läser jag It av Stephen King på den.

Det som är riktigt coolt är ju att skärmen är så behaglig och nästan ser ut som papper. Jag har inte testat att läsa i solljus, men det ska ju vara stor skillnad mot att läsa på telefonen. Batteritiden är ju också mycket bättre än på mobilen och man slipper slösa på mobilens batteri. Det är längre bort till distraktioner också.

Fördelen med telefonen är såklart att man alltid har den med sig och inte behöver en extrapryl.

Den stora nackdelen med Kindlen har inget med läsupplevelsen att göra, utan handlar om att det är krångligt att få dit böcker. Jag vill lätt kunna låna e-böcker på biblioteket, till exempel, eller böcker köpta i valfri butik. Men det går ju inte på något officiellt sätt på Kindle.

Om, och jag säger om, för jag vet inte om jag verkligen behöver en (och jag har ju inte testat den), men om jag skulle skaffa en egen lutar det nog snarare åt en Letto Frontlight 2 i den ljusa färgen… Fast jag läser ju mest pappersböcker nuförtiden och trivs fint med det.

Lämna en kommentar

Någon sorts plan för bokutmaningen?

Publicerat den 15 april 2018

Nu har jag bockat av 57 av 101 kriterier i den episka läsutmaningen. Det börjar ju bli lite svårare nu och jag tror till exempel inte att jag kommer att kunna bocka av någon alls med nästa bokcirkelbok… eller kanske, vi får se.

Jag läser ju inte bara böcker som passar in, men det är klart att jag klurar så smått ibland på böcker som gör det. Jag skapade en tabell med de kvarvarande punkterna och vad jag funderar på att läsa:

Tog bort sidan då jag under sluttampen av utmaningen underhåller listan på Goodreads i stället.

2 kommentarer

Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor

Publicerat den 10 april 2018

I söndags var vi hemma hos mina föräldrar i Nyköping för att byta däck och jag blev ivrig när jag fick syn på den här boken i bokhyllan. Jag skulle låna den, men det blev lite tid över så jag läste ut den på plats i stället.

Bea Uusmas Expeditionen var en av förra årets bästa läsupplevelser och jag har sett fram emot att läsa även denna någon gång. Nu väntade jag mig såklart inte att den skulle vara riktigt lika häftig som Expeditionen, eftersom den är betydligt mindre omfattande (den marknadsfördes som barnbok). Men jag blev inte besviken. Jag känner igen det där jag gillade i Expeditionen, även om det är som ett litet aptitretande smakprov. Uusma har hittat en mysig vinkel till den första lyckade månfärden och jag gillar det. I stället för att fokusera på Neil Armstrong, som först steg ner på månen, eller Buzz Aldrin som kom efter, fokuserar hon på Michael Collins, som var tvungen att sitta kvar i rymdkapseln, cirkla runt månen och trycka på en herrans massa knappar. Med jämna mellanrum i radioskugga och helt utom räckhåll för kontakt med jorden, så ensam man bara kan vara. Han åkte hela vägen till månen, men fick aldrig komma ända fram. Jag gillar tanken på att uppmärksamma honom och jag gillar hans charmiga anteckningar man får ta del av. Det är fantastiskt fint.

Och stilen är på något sätt samma som i Expeditionen, med undantag för att Uusma inte berättar om sig själv i den här boken. Det enda vi får veta är att hon är 1,5 cm för kort för att kunna bli astronaut. Jag blir såklart genast nyfiken på om det är något hon hade velat… men jag är såklart väldigt glad för att hon nördade ner sig i Andrées polarexpedition i stället. :)

Den episka läsutmaningen
Den här gången passar följande i läsutmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
54. En bok som är metallicfärgad.
76. En bok med ett fordon.
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: Astronauten som inte fick landa
Författare: Uusma, Bea
Lämna en kommentar

Pilträdens systrar: Vänskapen växer

Publicerat den 7 april 2018

Den här boken fick jag i present av barnen efter att de varit på biblioteket i Oskarshamn och hittat en hylla med utgallrade böcker. :) Först trodde jag att det var någon slumpmässig del i en ungdomsboksserie, men sen visade det sig att den är en fristående spinoff på Systrar i jeans-serien. Den utspelar sig på samma plats, fast senare, och “systrarna” är smått legendariska för tjejerna det handlar om nu.

Nu handlar det om Ama, Polly och Jo och den sista sommaren innan high school. De blev nära vänner i fyran, men de senaste två åren har de glidit isär.

Ambitiösa Ama har fått stipendium till någon av flera häftiga sommarkurser med resa och allt betald. Hennes besvikelse är stor när hon får veta att hon blivit antagen till en helt annan kurs än hon ansökt. Hon ska vandra i vildmarken och kan knappt tänka sig något värre.

Jo och hennes mamma tillbringar sommaren i sommarhuset vid stranden och Jo får jobb på en restaurang och umgås med coola, äldre ungdomar. Inte minst med Zach…

Polly är ensam kvar hemma och ägnar sig åt barnvaktsjobb med en alltmer frånvarande mamma i bakgrunden. Hon vet ingenting om sin pappa mer än gubben Hoppy som kände honom har berättat. När han berättar att hennes farmor var modell blir hon besatt av att följa i hennes fotspår och anmäler sig till ett modelläger.

På varsitt håll får tjejerna lära sig ett och annat om sig själva och om vänskap och de får anledning att omvärdera sina prioriteringar.

“Pilträden” syftar på att tjejerna när de lärde känna varandra just fått varsin pilträdsplanta från skolan att studera. Senare planterade de ut dem och vårdade dem ömt, men har nu inte besökt dem på länge.

Mysig läsning, om än lite förutsägbart. Tyvärr verkar jag inte kunna bocka av något i min läsutmaning. Här är de som matchar:

88. En bok du fått i present. (Upptagen)

…nä, inte så många. :)

(den har iofs ett metallic-träd på framsidan, det som ser vitt ut på bilden, men det kanske inte riktigt räcker för 54. En bok som är metallicfärgad…)

BokinfoTitel: Pilträdens systrar: vänskapen växer
Författare: Brashares, Ann
Lämna en kommentar

Påsk

Publicerat den 31 mars 2018

Skönt med långhelg! I torsdags var det skärtorsdag och en viss påskkärring och en viss påskhare gick runt i huset och lämnade påskhälsningar i utbyte mot godis…

På långfredagen blev det lite geocaching. Jag och barnen åkte in till stan, men barnen var inte riktigt lika pepp på att leta burkar som jag, så efter att vi ätit på Max och loggat en cache åkte jag hem med dem igen och gav mig ut själv en stund till. Det är en kampanjgrej just nu som heter Planetary Pursuit och i vilken man, kort förklarat, kan förtjäna planetsouvenirer genom att vara aktiv. Så jag försöker geocacha massor nu efter en lågaktiv vinter.

Och idag är det påskafton! Vi vaknade såklart tidigt och det blev påskäggsjakt. Sander fick en skattkarta och fann bokstäver på tre platser som kunde kombineras till orden RÖD LÅDA, vilket ledde honom till gömstället. Ava fick i stället ett meddelande på engelska att översätta.

Vi har ätit godis till frukost, mellanmål och efterrätt gånger två… och ändå är det massor kvar… bleh… men är det påsk så är det!

God mat blev det också i alla fall:

2 kommentarer

The life-changing manga of tidying up – a magical story by Marie Kondo

Publicerat den 31 mars 2018

Jag fick en bok i påskpresent! Jag och Jonas har ju ägnat oss ganska mycket åt att försöka gallra bland våra tillhörigheter och vi har båda hört talas om KonMari och så smått anammat idén om att bara behålla saker som “sparks joy”. Men vi har inte läst boken själva. Nu har Marie Kondo (KonMari) gett ut en mangaberättelse som går igenom hennes metoder och idag har jag läst den och dessutom testat att organisera om en av mina klädlådor enligt sättet som förespråkas.

Boken handlar om Chiaki som är singel och bor ensam i en liten och ofantligt stökig lägenhet. När en snygg och ordningsam granne flyttar in anlitar hon Marie Kondo för att få städlektioner. Marie börjar med att be henne visualisera sin framtida önskan om hur hemmet och livet ska se ut. När hon vet det får hon börja rensa. Hon ska inte fokusera på det som ska slängas, utan på det som ska behållas. Vad “sparks joy”? Hon får lära sig att rensa efter kategori, inte efter plats. Hon får såklart lära sig Konmari-vikningar av kläder, så att de förvaras överskådligt stående i små “paket” i stället för liggande på varandra i högar. Med mera… och självklart blir hon välorganiserad inte bara beträffande prylar utan beträffande sinnet också.

KonMari-metoden har många bra idéer. Boken är en bra introduktion, men kanske en smula enkel. Att Chiaki är singel och utan barn och att hon verkar ha massor av dubbletter av allting gör ju metoden ganska mycket lättare än om man bor med familj (inklusive barn!) och redan försöker ha en minimalistisk approach till prylar. Jag kände mig i alla fall peppad att ta itu med saker och förvaringsmetoder och det är ju positivt. Kul att faktiskt ha läst om KonMari, som jag andrahandsläst om (läst om folk som läst…) på flera ställen.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
10. En grafisk roman.
41. En bok skriven av en författare från Asien.
88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: The life-changing manga of tidying up
Författare: Kondo, Marie
Lämna en kommentar

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Publicerat den 31 mars 2018

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John
2 kommentarer

Barnens rum

Publicerat den 27 mars 2018

För nån helg sen åkte vi en sväng till Ikea igen. Eller rättare sagt, vi delade upp oss så att Jonas och Sander gick in på Ikea och jag och Ava gick till Stadium och köpte nya gympaskor åt henne. När vi gjort det gick vi till Jysk för att titta på en sittpuff, som vi övervägde till hennes rum, men den visade sig vara liten och med fel känsla. Vi tänker oss något liknande de klassiska saccosäckarna och hade hoppats komma billigt undan, men nej…

Avslutningsvis sammanstrålade vi på Ikea där Jonas och Sander gjorde kompletterande inköp till framför allt barnens rum.

Tyvärr är det aldrig lika lätt som det verkar att handla på Ikea… Ava hade ju bestämt sig för svarta luckor och lådfronter till sin STUVA loftsängskombination, men de var slut när vi köpte den. Och efter lite efterforskningar och chatt med kundtjänst redde jag ut att de gamla luckorna och lådfronterna såklart utgått och att det såklart inte skulle finnas svart i den nya varianten. Men den nya varianten fanns i alla fall inne, även om den fortfarande inte syns på webben. Så Ava fick nöja sig med vita. Nåja, det blev väl rätt bra ändå (lådfront syns liiite nedanför skrivbordsstolen):

Skönt att det ser färdigare ut nu. Det är lite annorlunda stuk på de nya luckorna/fronterna, de har infällda handtag i stället för utskurna och det är väl kanske bara bra så man inte behöver se in… eller vad vet jag. Hur vi hade tänkt att den skulle se ut syns i inlägget Kaoset mitt i Den Stora Ommöbleringen.

Jonas har satt upp sänglampan också, vilket såklart blev ett lyft. Och ny tvättkorg/påse inhandlades också på Ikea, den står bredvid garderoben. I bilden syns även luftkonditioneringsutblåset just där Ava ligger och sover… det dundrar som en finlandsfärja från det… så det är väl det enda som är mindre bra, men vi har problem med det i vårt sovrum också, det drar på oss när vi ligger i sängen…

Det blev även nya svarta lådor som gosedjursförvaring i bokhyllan:

Sander fick några lådor utbytta han också, de har ju haft den varianten sedan tidigare men de tappar lätt formen om man har tunga grejer som tågbanedelar i… Blev lite nya färger nu, men jag har visst ingen bild. Han bestämde sig också för att flytta ner sovslafen igen och ha överslafen som mysslaf i stället:


Så här prydligt är det inte längre… :)

Det känns väldigt bra att de har varsitt rum. Men det blir förstås oftare att jag känner att jag inte riktigt har någonstans att ta vägen… och det känns märkbart att jag flyttade kontorsplatsen från lägenhetens varmaste rum till det kallaste… men det blir väl skönt på sommaren.

Lämna en kommentar

Sander i överslafen

Publicerat den 8 mars 2018

Nu har Sander somnat i våningssängens överslaf för första gången. Nederslafen är nu allmän mysplats och där läser vi godnattsaga är tanken. Igår när jag la honom ville han inte klättra upp sen, utan ville ligga kvar och gosa tills han somnade, men ikväll blev det överslafspremiär.

Och jag försöker vifta bort alla eventuella onödigt oroliga tankar på fallrisker…

Lämna en kommentar

Hej Google Pixel 2!

Publicerat den 2 mars 2018

Jag bytte mobil för ett par veckor sedan. Jag skaffade ju min Samsung Galaxy S7 för två år sedan med Tele2Byt, vilket innebär att jag måste skicka tillbaka den senast 15 mars för att inte behöva betala 1100 kr… Och eftersom den blivit lite seg och märklig och fått allt sämre batteritid kändes det som ganska bra timing. Och det var oemotståndligt att skaffa en Google Pixel 2, trots att den inte säljs på riktigt i Sverige… Så jag kunde inte köpa den med avbetalningsplan hos Tele2 som jag brukar, utan det fick bli från en slumpmässig webbshop som hade den.

Jag gillar ju verkligen att ha ett rent Android utan en massa extra bös och såklart att ha senaste versionen och snabbast uppdateringar. Jag blir också lycklig av små detaljer, som att ett klick på klockwidgeten leder in i klockappen, vilket jag använde jämt på min Nexus 5 och verkligen saknade på S2.

En intressant feature är att fingeravtrycksläsaren sitter på telefonens baksida. När jag först fick min S2 använde jag fingeravtryck för att låsa upp telefonen, då med den lite mer traditionella placeringen på framsidan, men det funkade inte särskilt bra så jag avaktiverade det och körde med olåst skärm. Nu använder jag fingeravtryck för att låsa upp, men det är ett krux för mig att bara vänsterhanden funkar eftersom högerhandens fingrar är alldeles för torra och fnasiga. Har jag bara högerhanden tillgänglig måste jag slå koden i stället. Placeringen med fingeravtrycksläsaren på baksidan är väldigt bra när man håller telefonen i handen, men mindre bra när telefonen ligger på ett bord och man ska kolla på något. Så jag säger faktiskt tummen ner för placeringen. Får tänka på det till nästa telefon..

Jag har haft problem med att ladda telefonen. Den medföljande väggkontakten är en enorm klump som är jättekonstig. Det står att den ska vara UK, men funkar inte med UK-EU-adapter. Så jag gav upp det lite… Råkade ut för att min egenköpta sladd (nyköpt pga USB-C i stället för som tidigare micro-USB – väldigt skönt att den kan sättas i åt vilket håll som helst) med min gamla väggkontakt inte laddade, så jag har lånat Jonas sladd (till Galaxy S8) som av någon anledning funkar bättre. Kan ladda från jobbdatorn med medföljande fungerande sladd, men inte från hemdatorn pga avsaknad av USB-C… Så det hade kunnat vara smidigare. Har också varit med om att Google Play Services slurpar batteri, något jag googlat mig fram till att det blev ett problem efter någon uppdatering, att den gör så när telefonen varit igång ett tag… hoppas det löser sig i någon annan uppdatering! Jag har inte blivit wowad av batteritiden, vilket jag gärna blivit.

Men förutom det är jag väldigt förtjust i min nya telefon och hoppas innerligt att Google ska ta sitt förnuft till fånga och börja sälja sina telefoner även på den svenska marknaden så att jag kan skaffa dem enklare framöver.

1 kommentar