Etikett: e-böcker

Jackson, Mississippi, 1962. En tid av rassegregation och fruktansvärda orättvisor. Vi följer Aibileen och Minny, två färgade kvinnor som arbetar som hembiträden hos vita familjer.

Aibileen har levt ett hårt liv och förlorat sin ende son Treelore i en olycka på arbetet. Hon tar hand om vita familjers barn och älskar dem som om de vore hennes egna. Just nu arbetar hon hos familjen Leefolt och den känslokalla Elizabeth, som inte visar sin lilla dotter Mae Mobley någon kärlek eller uppmärksamhet. Miss Leefolts vänner kommer ofta på besök och Miss Hilly uttrycker stor motvilja mot att behöva använda samma toalett som Aibileen. Enligt hennes åsikt ska färgade ha en egen toalett ute på gården, och när Miss Hilly sagt något blir det så. Aibileen gör som hon gjort hela livet, sväljer och tar emot under tystnad, medan bitterheten växer sig starkare inom henne.

Minny har en stor familj och en suput till karl som slår henne. Dessutom har hon problemet att hon inte kan hålla tyst. Att ge svar på tal när en vit kvinna spyr ur sig elakheter kan få ödesdigra konsekvenser och Minny får erfara detta när Miss Hilly går in för hämnd. Minny får sparken från hembiträdesjobbet hos Miss Hillys mamma och Miss Hilly sprider ryktet att Minny stulit, så att ingen annan vill anställa henne.

Miss Skeeter är den enda av de vita kvinnorna som talar med hemhjälpen. Hon har studerat på college och drömmer om att skriva. Hon lyckas få uppdraget att skriva en husmorstipsspalt för den lokala tidningen, men kan ingenting om att sköta ett hem. Hon börjar då fråga Aibileen om råd och detta ska bli början på någonting så ovanligt som vänskap över hudfärgsgränserna. Miss Skeeter bestämmer sig för att skriva en intervjubok om de färgade kvinnor som arbetar åt vita familjer. Aibileen går motvilligt med på att berätta sina historier, men till en början blir det svårt att få någon annan att ställa upp. Trots att Miss Skeeter arbetar anonymt och i hemlighet kryper hennes åsikter fram på olika sätt och hon blir snart utfryst av Miss Hilly och vännerna.

Det här är en fantastiskt bra bok, tycker jag. Rasismen är upprörande, kvinnornas öden engagerande. Det är riktigt spännande och väldigt, väldigt bra. En av mina favoriter hittills i år.

Jag är glad att jag läste boken på engelska. Aibileens och Minnys röster skrivs nämligen som deras talspråk och jag tror jag skulle tycka att det var väldigt irriterande att läsa en svensk översättning av hur färgade sydstatskvinnor pratar på engelska.