Arbetstitel och lite om handlingen i romanen

Ha! Där satt den! Nu har jag äntligen satt en arbetstitel på min roman:

Tomrum

Jag bytte precis filnamnet från nano.doc till Tomrum.doc för att riktigt markera detta stora steg. Jag kommer att behöva ändra lite terminologi i texten också (Tack för funktionen “sök och ersätt”!)… jag har kallat det mellanrum tidigare, men nu har jag kommit på att tomrum passar bättre.

Berättelsen handlar om vad som händer efter döden. Det finns ett tomrum (tidigare: mellanrum) mellan livet och döden där de kan hamna om någonting i de levandes värld håller dem kvar. Titeln kan syfta både på detta tomrum och på tomrummet de döda lämnar i de efterlevandes liv – en dubbeltydighet som jag gillar.

Känns ganska bra. Eller finns det något skäl att inte kalla berättelsen Tomrum (om så bara att det låter trist)? På sätt och vis är det roligt med långa, smått pretentiösa titlar och sådana är också lättare att söka på. Att googla “tomrum” ger 312000 träffar, medan “nu vill jag sjunga dig milda sånger” (roman av Linda Olsson) ger 42600. Kanske brodera ut det till något snyggt? Vad nu det skulle vara? Efter döden väntar tomrummet eller nåt sånt. :)

Hittar en bok som heter Tomrum, men verkar handla om konsthistoria och den har dessutom utgått hos Adlibris. Kanske inte gör något?

Namn i romaner

Jag har precis börjat läsa Den sjätte natten av Annika Bryn, där det figurerar både en Davidsson och två Danielsson. Detta fick mig att åter fundera på namnval, som jag tänkt en del på tidigare. Jag läste ett bra tips någonstans, nämligen att man ska välja namn som är olika varandra, för att man inte ska blanda ihop karaktärerna. Jag märkte själv att detta är lätt att göra i Låt den rätte komma in där det, om jag inte minns fel, finns både Johan, Jonny och Tommy. Namnen kanske inte låter särskilt lika, men innan man bekantat sig med karaktärerna kan det räcka för att skapa förvirring.

När jag började skriva min roman kom jag på mig själv med att välja namn med tydliga v och e: Lovisa, Victor, Viola, Evald, Eva, Edvin. Inte så varierande, eller hur? Det bara blev så, helt oreflekterat. Lovisa, Victor och Evald heter fortfarande samma och jag tror inte att man kommer blanda ihop dem. Viola heter numera Tina, Eva heter Fatima och Edvin… oj, det minns jag faktiskt inte. Jag fick skriva upp det på min att-göra-lista, att kolla vilket namn jag egentligen använder. Dessutom finns en Elsa, så det är nog väldigt bra att jag tagit bort Eva… Annica och Leif är två andra viktiga personer med förhållandevis “egna” namn.

I mitt nya projekt heter förresten personerna Camilla, Jessica och Aina än så länge…

Vad jag vill komma fram till:

Skrivtips: Välj olika namn till romanfigurer!