Hoppa till innehåll

Etikett: göteborg film festival

Göteborgs filmfestival

Nu har vi sett alla våra filmfestival-filmer och nöjet är över för i år. Det var första gången, men förhoppningsvis inte sista.

Det blev alltså tre långfilmer och två kortfilmspaket. Nu har jag skrivit om långfilmerna på filmsidan: La noche de los girasoles (Angosto), Keillers park och Holly. Mycket bra filmer allihop!

En rolig sak med festivalen var platserna filmerna visades på. Vi fick besöka Pustervik, Capitol, Bergakungen och Stadsbiblioteket. Kul att stilla sin nyfikenhet en aning kring dessa lokaler. Vid Capitol testade vi dessutom en mycket bra grill på Skanstorget där vi åt sojaburgare respektive falafel – gott och dessutom trevligt, klassisk musik i stället för sedvanligt otäckare skval.

Första kortfilmspaketet vi såg var detta, nämligen:
Digging for Belladonna (Der die Tollkirsche ausgräbt)
Night Porter’s Point of View
Views of a Retired Night Porter

Digging for Belladonna är Franka Potentes regidebut och en stumfilmshyllning av sällan skådat slag. En väldigt rolig filmidé, bra genomförd.

Filmerna om nattvakten har gett mycket att prata om. Krzysztof Kieslowski gjorde den första 1978 – en enkel dokumentärfilm om en nattvakts syn på livet. Han har ganska otäcka åsikter, som till exempel att regler är viktigare än människor. Samtidigt tycker han sig själv på något märkligt vis och i vissa sammanhang stå över reglerna. 2006 gjorde genomförde Horvath projektet att söka upp mannen på nytt och intervjua honom igen, till en ny film. Mannen har åldrats, men hyser fortfarande sina åsikter. Det är ett intressant filmprojekt och det är intressant att se vad som har förändrats och vad som är sig likt. Andreas Horvath var med på föreställningen och publiken fick ställa frågor efter filmen, det var väldigt bra.

Idag såg vi andra kortfilmspaketet Startsladden. Vi höll på att missa den, vi kom med andan i halsen ett par minuter efter utsatt tid, men som tur var hade visningen inte börjat. Publiken fick rösta på den bästa filmen och Jonas och jag var eniga om att Kunskapens pris, var den bästa. De andra var såklart roliga att se, men jag tyckte egentligen inte särskilt mycket om flertalet av dem. Kunskapens pris utspelar sig i en rollspelsvärld, vilket såklart gjorde Jonas intresserad, men jag hade inte koll på den delen. Ändå var den en riktigt mysigt otäck framtidsskildring med en hjälpsam robot och otäcka människor… Riktigt snygga effekter med förfallna byggnader, exempelvis allas vår Globen. Själva berättelsen delgavs genom stämningsfull sång av Freddie Wadling.

Det har blivit mycket godis den här veckan… det var bara idag vi inte hade med oss något till filmen. Vi har åtminstone försökt undvika prasselpåsar och i stället haft med oss plastlådor, pommes-askar, mjuka plastpåsar eller annat innovativt. Första besöket var dock riktigt misslyckat ur godishänseende, då råkade vi välta vår påse med chokladdoppade jordnötter (hårda, runda) som ljudligt rullade ut över hela Pusterviksalongen. Var du där? Förlåt, det var inte meningen att störa. :)

Lämna en kommentar

Holly

Ytterligare ett bra filmval under Göteborgs filmfestival. Som ett stort plus var Guy Jacobson där, manusförfattare, producent och assisterande regissör. Han var verkligen bra på att prata och skämta med publiken och innan visningen berättade han hur filmen blev till.

När Guy Jacobson besökte Kambodja blev han erbjuden avsugningar av femåriga flickor, som sa att de skulle få stryk om de kom hem utan pengar. Han ville göra någonting för alla barn i samma situation och börjar med att informera omvärlden i ett filmprojekt med tre filmer: denna spelfilm, en dokumentär om barnprostitution i Kambodja och ytterligare en dokumentär om projektet. I och med detta riskerade hela produktionsgruppen sina liv, eftersom kambodjanska maffian vill tysta dem och skulle mörda dem om de fick chansen. Guy Jacobson lär inte återvända till Kambodja.

Filmen handlar om amerikanen Patrick som precis som andra västerlänningar i Kambodja lärt sig att blunda för barn som tigger pengar och säljer skräpsouvenirer. Men utan att det riktigt är meningen lär han känna tolvåriga Holly. Hon är vietnames och hennes föräldrar har sålt henne till barnprostitution i Kambodja. Hon går bara och väntar på att någon ska köpa hennes oskuld.

När Holly säljs vidare ger sig Patrick ut för att leta efter henne och rädda henne. Men hur räddar man en sådan flicka?

Det filmen gör bra är att den håller sig relativt realistisk. Vi får inget tramsslut med Holly som adopterad succéstudent i Amerika. Det enda som egentligen är osannolikt i filmen är att någon överhuvudtaget försöker hjälpa henne och såklart att alla dessa händelser läggs in i en enda flickas liv. Egentligen är hon ett hopkok av många barn.

Berättelsen staplar upp fenomen på fenomen, det är väldigt tydligt vad som berättas. Korrumperade poliser, prostituerade småbarn, äckliga pedofiler, hänsynslös maffia. Det otäckaste är att allt är sant – inte just att det hände Holly och Patrick, men alla företeelser finns. Filmen är filmad på plats i kambodjanska barnbordeller. Det finns uppenbarligen sviniga män som tänder på att ta ett skräckslaget barns oskuld. Vad är det för jävla värld?

En bonus för min del är att jag känner igen mig så smått i Kambodja. Inte just i bordelldistrikten, men ett par bilder av Phnom Penh som glimtar förbi känns bekanta. Dessutom är miljön i stort bekant. Det känns främmande att jag faktiskt varit i Kambodja…

Hur betygsätter man egentligen en sådan här film? Att den överhuvudtaget gjorts, trots alla mordhot, är värt alla överbetyg och utmärkelser någon kan ge. Det är mycket hedersvärt. Filmen är dessutom väldigt bra och gripande. Men som film betraktad får den nog sisådär 4.9… nära femman!

Det måste nämnas att Thuy Nguyen är väldigt bra som Holly och att filmen inte bara visar misär utan även bjuder på några skratt.

FilminfoIMDB: Holly
Regissör: Guy Moshe
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Keillers park

Ännu en bra film sedd på Göteborgs filmfestival!

Både jag och Jonas har ju läst Johan Hiltons bok om hatbrott mot bögar, No tears for queers. Boken handlar bland annat om mordet på Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Hans egen pojkvän blev misstänkt för mordet och illa behandlad av polisen, fast han var oskyldig.

Filmen är löst baserad på denna verkliga händelse. Peter är gift och har precis blivit vd för familjeföretaget. Världen vänds upp och ned när han träffar den charmige men oansvarige Nassim och faller pladask. När sanningen uppdagas förlorar han hela sin familj och pappan portar honom från företaget. Som om inte det var nog med det anklagas han sedan för mordet på Nassim.

Det är en film man blir arg av att se. Först blir jag arg på Peter, för att han bedrar sin fru. Sen blir jag arg på hans vänner som gärna drar en lögn för hans fru så länge de tror att han bedrar henne med en annan kvinna, men som tycker att det är en värld av skillnad när de får veta att vänsterprasslet är en man. Jag blir arg på de dåliga poliserna och på ofantligt många fler saker i filmen.

Som film är den inte helt perfekt utan rymmer en del klyschor, men den har en viktig historia att berätta. Man blir mörkrädd när man tänker på att det finns folk som anser sig ha rätt att behandla bögar som skräp och till och med ta livet av dem. Vem angår det hur någon annans kärleksliv ser ut? Det är ofattbart för mig att det finns så inskränkta och hemska människor.

För min del hade det räckt om Peter bara varit bög från början. Jag måste hata honom för att han sviker sin fru och drar in henne i sin jävla livslögn och det tillför egentligen ingenting till filmen. Eller vad vet jag, kanske hade han blivit för genomsympatisk och lätt att hurra för annars. Men jag tycker som jag gör och det är att bög får man gärna vara, men det är ingen jäkla ursäkt för att lura och bedra en stackars intet ont anande kvinna. Inte ens när samhället ser ut som det gör, med bekymret att det är svårt att accepteras som homosexuell. Det finns ingen ursäkt för otrohet.

Nåväl… det stör mig att filmen får mig att tänka så mycket på det när det är det hemska hatbrottet som borde vara det viktiga. Det kändes som att man skulle tycka att homorelationen var gullig, vilket den möjligtvis blev, men det är inte gulligt med otrohet.

En bra film.

FilminfoIMDB: Keillers park
Regissör: Susanna Edwards
År: 2006
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

La noche de los girasoles

Vårt första besök på Göteborgs Filmfestival blev riktigt, riktigt lyckat. Angosto, eller La noche de los girasoles, är en jättebra film!

Filmfestivalens beskrivning lyder:
De två grottexperterna Pedro och Esteban kommer till en avfolkningshotad spansk bergsby för att undersöka en nyupptäckt grotta och dess potentiella vetenskapliga och turistmässiga kraft. Ett våldtäktsförsök sätter händelserna i rullning. I sex karaktärsdrivna och intelligent konstruerade episoder utvecklar sig sedan denna starka, välspelade och psykologiska kriminalthriller där varken tjuriga gamla spökbybor, korrumperade poliser, eller moderna stadsbor går säkra. Debuterande Jorge Sánchez-Cabezudo ger oss en film noir från Kastilien, som lyckas behandla landsbygdens avfolkning, generationsväxlingen i samhället och frågor om heder och moral, samtidigt som den är oerhört spännande.

Det är alltså en film vars handling är uppstyckad i olika delar, som fokuserar på en person i taget, och först när man har sett allihop faller allt på plats. Den här filmen är kanske det bästa exemplet på denna typ av berättande jag någonsin sett. Ofta är det ganska komplicerade och flummiga filmer som byggs upp så här, men denna är rakt på sak och lätt att förstå samtidigt som berättandet är alternativt.

Jag vill egentligen inte säga så mycket mer om handlingen än det som står i texten ovan, för jag vill inte förstöra upplevelsen. Men jag måste säga att överfallet och våldtäktsförsöket på Gabi, spelad av Judith Diakhate är något av det mest otäcka jag sett på film. Både själva attacken och efteråt. Skräcken och paniken riktigt lyser ur hennes ögon, hon skakar i hela kroppen och jag tror inte att någon kan se detta oberörd. Det är alldeles för vanligt på film att attackerade kvinnor på något vis fortfarande i första hand är sexiga – ni vet, de skriker kvinnligt/våpigt/hjälplöst medan otäckingen drar av dem kläderna och blottar brösten, sminket sitter fortfarande perfekt och hälften av stönen kunde lika gärna vara orgasmiska. Så är det inte här. Diakhate levererar en otroligt stark scen som jag sent lär glömma. Jag kommer att hålla utkik efter henne i fler roller.

Dessutom lär jag hålla utkik efter fler filmer av regissören Jorge Sánchez-Cabezudo. Där finns såklart risken att bli besviken, men uppenbarligen har mannen känsla för att berätta en bra historia.

Miljön i filmen vill jag också nämna. Det ger en alldeles särskild stämning att den utspelar sig i små hålor, på landet och i en övergiven by där endast två envisa gubbar håller sig kvar. Det är en vacker film med en otäck berättelse, där människorna lever i en moralisk gråzon.

Jag tycker att den är väl värd en femma i betyg!

FilminfoIMDB: La noche de los girasoles
Regissör: Jorge Sánchez-Cabezudo
År: 2006
Omdöme (1-5): 5
Lämna en kommentar