Skuggan över stenbänken

När jag var hemma i Nyköping plockade jag med mig en del av min Maria Gripe-kollektion och började genast läsa Skuggan över stenbänken. Vilket kärt återseende! Jag har dåligt bokminne och minns egentligen inte mycket mer av skuggserien än den mysiga mystiken. Jag tror jag mindes att det fanns en tuff tjej (Carolin) och när huvudpersonen skulle berätta sitt avskydda namn kom jag ihåg innan jag läste det att hon hette Berta. Jag minns också en känsla jag fick av en miljö, men det var nog från andra boken. Ofta önskar jag att jag hade bättre bok- och filmminne, men till det positiva hör ju att jag kan läsa om och bli överraskad. Inte för att den här berättelsen egentligen är särskilt överraskande – upplösningen är egentligen ganska självklar, men det är ändå väldigt mysigt på vägen dit.

Det handlar alltså om en fin familj som får en ny jungfru, Carolin. Det är tidigt 1900-tal och Gripe väver in Titanic och Strindberg, samt givetvis tidsenliga miljöer och förhållanden. Berättaren är fjortonåriga Berta som avskyr sitt namn och tycker att det dömer henne till att bli en grå mus. Carolin kommer som en frisk fläkt in i deras liv, helt olik deras tidigare försynta jungfrur. Hushållerskan Svea blir allt annat än förtjust, men barnen fullkomligt avgudar henne. Samtidigt blir de inte kloka på henne. Vad är det hon döljer för dem?

Jätteroligt att läsa om! Jag har börjat med andra delen nu också, plus att jag lyssnar på Tordyveln flyger i skymningen som ljudbok. Maria Gripe är underbar! Eller var, får man väl säga nu.

BokinfoTitel: Skuggan över stenbänken
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148517046