Etikett: the haunting

Det smärtar mig att behöva säga det, eftersom jag mindes denna film som bra, men det här är inte en lyckad remake av den gamla The Haunting. Det är nästan sorgligt att se hur en film med sån oerhörd potential blir till övertydlig överstyr-soppa i händerna på detta filmteam. Det hade ju kunnat bli så bra! Jag gillar filmer med otäcka hus och här är verkligen miljöerna är fantastiska – Hill House är underbart med alla sina skruvade rum och otäcka dekorationer. Berättelsen är egentligen mysigt kuslig, men förstörs totalt av överdrivna scener med våldsamma statyer, knytnävar som flyger ut ur dörrar och vidare trams.

Eleanor kommer till Hill House
Berättelsen skiljer sig på några punkter från den äldre filmen (jag undrar hur det var i boken!), men grunden är ungefär densamma (se föregående recension). En skillnad gillar jag och det är upplägget med doktor Marrow (Markway i den äldre filmen) som påstår sig forska om sömn, men har andra avsikter. Det är också i grunden bra med förklaringarna kring vad som händer, men det blir alldeles för mycket till slut. En nedtonad version av den här filmen skulle kunna bli en riktig pärla!

Filminfo

IMDB: The Haunting
Regissör: Jan de Bont
År: 1999
Omdöme (1-5): 2

Lämna en kommentar

Jag har sett både 1963s och 1999s versioner av The Haunting tidigare och kände verkligen för att se om dem. Jag gillar konceptet med stora, otäcka hus. Tyvärr har nog minnet av filmerna fått en oförtjänt guldkant, men denna äldre av dem är åtminstone, trots sin svulstiga ton, helt klart bäst.

Stort, otäckt hus! Sånt gillar jag!
Huvudpersonen är stackars Eleanor som under många år vårdat sin döende mor och därför inte fått något eget liv. Nu har hon inte längre någonstans att ta vägen och nappar därför på ett erbjudande att komma till Hill House och delta i doktor Markways experiment. Han forskar om det övernaturliga och har letat rätt på ett gäng med olika förmågor som han tror kan väcka liv i de mystiska krafter som härjar huset. Och han får såklart rätt, mer än han önskar.

Som sagt är tonen svulstig. Det är väldigt mycket “åh, äntligen hör jag någonstans” från Eleanor, men det är samtidigt ganska charmigt. Kanske har jag överseende med det för att jag känner nostalgi över filmen, men jag tycker faktiskt om filmen. Sen skulle jag förstås helst av allt kunna ta valda delar av den nya och den gamla filmen och slå ihop till en riktigt bra film och det är nog lite det jag gör i huvudet. Synd bara att man inte kan göra så på riktigt.

Hushållerskan mrs Dudley måste nämnas! Hon är så underbart creepy! I set dinner on the dining room sideboard at six. Breakfast is ready at nine. I don’t stay after dinner. Not after it begins to get dark. We live over in town, six miles away, so there won’t be anyone around if you need help. We couldn’t even hear you. No one could. No one lives any nearer than town. No one will come any nearer than that. In the night… in the dark. Klassiskt!

Den nya filmen försöker sig på mer förklaringar men blir också alldeles för övertydlig, varför denna är bättre trots att man kanske velat veta mer. Det är en klassisk och mysigt otäck film. Jag blir lite nyfiken på boken, eftersom filmerna skiljer sig åt på många punkter. Hur hade författaren tänkt det egentligen?

Filminfo

IMDB: The Haunting
Regissör: Robert Wise
År: 1963
Omdöme (1-5): 4

Lämna en kommentar