Separationsångest

Då var vi inne på min sista dag i Norrköping… i natt sover jag med David för sista gången… i morgon bitti åker jag till Nyköping. Då är det slut mellan oss, eftersom jag ska vara borta så länge… allt jag kan hoppas på är en ”favorit i repris” när jag kommer hem till jul.

Usch, det känns riktigt jobbigt det här. Varför ska jag åka, egentligen? Vill jag jobba på fabrik i Norfolk, eller åker jag bara för att jag har bestämt mig för att ha mitt lilla utlandsäventyr? Kommer jag klara att åka ifrån David… eller kommer jag genomlida minimumtiden på 4 veckor där borta och komma hem med svansen mellan benen och söka jobb i Norrköping?

Bara en sån sak som att sova ensam………….

Dessutom undrar jag var fasen jag ska ta vägen efter 21 januari… jag ska alltså ”volontära” på ett apcenter i Cornwall 7-21 januari. I februari någon gång är det tänkt att Veronica och Ellinor ska komma till London och så ska vi bo där allihop, Johanna och jag också. Men redan 21 januari?? Och… vill jag vara i London över huvud taget? Ett tag, jovisst… men hela våren??? Jag ville ju ut och se så mycket som möjligt…

Davidsituationen är inte alls rolig… men man får ju försöka vara realistisk… Nästa höst börjar han plugga i Linköping och jag antagligen i Norrköping. Om jag stannade här till dess (och gjorde VAD, kan man ju undra… blev galen, antagligen) skulle det väl ändå ta slut då… eller kan man tänka så?

——————

Ska tillbringa sista dagen här med att tvätta. Har bokat två tvättstugor från 10-14. :) Det innebär 4 tvättmaskiner, 4 torktumlare och 2 torkskåp. Helt okej tvättmöjligheter här på Bollen, i alla fall vardagar när det sällan är mycket bokat. Har redan sorterat upp all tvätt i fyra påsar, för att spara lite tid. Går väl ner snart, klockan är 9.35…

David kommer hem på lunch 10-13… sen har han lektion till 15 och efter det ska han försöka undvika alltför mycket plugg, så han har lite tid att mysa med mig idag, sista dagen… Usch, jag kommer säkert börja storgråta och så kommer jag känna mig dum för att han inte gör det. Han gråter aldrig…

Relaterade inlägg:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *