Hoppa till innehåll

Månad: oktober 2001

Kvack, kvack…

Hej fran Great Yarmouth, en ganska bisarr stad i Norfolk… Den tror att den ar ett Las Vegas i miniformat.

Idag orkade vi inte ga till jobbet… ganska manga av oss, tydligen. Nu hanger jag har pa natcafet med Dave och Trent fran Australien i stallet.

Jag har det riktigt bra faktiskt, aven om jag kanske jobbar lite val mycket. Bussen hamtar oss 6.30 pa morgonen och vi kommer hem igen ca 19.00. Jobbar fran 8 till 17.45, resten ar transporttid… fabriken, Kerry Foods, ligger namligen i en hala som heter Ellingham.

Jag jobbar i en del av fabriken som kallas High Risk… laskigt va? Detta innebar att jag far ha rott harnat och roda plastskyddsklader, rod krage pa min vita rock och vita gummistovlar i stallet for grona… alla andra i fabriken har bla prylar i stallet for grona. Sa jag ar speciell… tillsammans med ca 6 andra, varierar fran dag till dag.

Vad jag gor? Vi packar anka… Som tur ar, ar allt vi jobbar med i High Risk tillagat redan. Vi packar hela ankor, halva ankor och ankben… De trevligaste sysslorna ar att satta lock pa ladorna, samt att plasta in dem. Annars kan man bland annat pyssla med deboning, dvs slita ut benen ur ankstackarna… Jobbar med diverse olika folk, personal kommer och gar hela tiden pa Kerrys. De forsta dagarna var det jag, en korpulent engelsk dam av aldre argang, samt 6 irakier som inte forstod engelska. Men nu ar det lite mer blandat… Det varsta med jobbet ar att det ar KALLT, men man borjar faktiskt vanja sig.

Det finns en massa skumma manniskor pa hotellet, vissa ar riktigt trevliga, andra mest… underhallande. Polisen tittar ofta in till oss pa Dunbar… fast jag har skott mig, jag lovar.

Jag hoppades ju att jag skulle traffa nagon som ville resa med mig… och det har jag kanske gjort ocksa, fast uj, det kanns strange… liksom, min David ar ju hemma i Sverige… Vi far val se vad som hander, om jag star ut i Norrkoping eller inte… mycket kluven. Nu ska jag i alla fall hem om en vecka, ska kopa bussbiljett till Stansted idag. Ska bli trevligt att traffa David igen…

Lämna en kommentar

England, England

Den mäktige finansmannen Jack Pitman köper upp kanalön Isle of Wight för att där bygga ett England i miniformat – så att turisterna bekvämt kan skåda alla sevärdheter utan att behöva fnatta runt så mycket. Men en av hans anställda, Martha Cochrane, har egna idéer om hur saker och ting ska skötas…
Storyn är ganska intressant, men tyngs ner av väldigt mycket onödigt pladder, som gör boken ganska trögläst. I efterhand tycker jag att den var rätt tuff och bitvis under läsningen var det ganska spännande, men för det mesta i ärlighetens namn ganska långtråkigt… Därför vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken… men en sak är i alla fall säker, den driver med mycket på ett stundom roande sätt och överraskar ibland ordentligt med alla sina tokigheter…

BokinfoTitel: England, England
Författare: Barnes, Julian
Lämna en kommentar

Hälsningar från Helena

Helena hälsar att hon inte kommer att uppdatera dagboken något mera under återstående del av sin Englandsvistelse. Detta beror på att det är jättedyrt på Internetcaféet och att datorerna är jättesega där. Men hon hälsar också att det kommer en fullspäckad dagbok från hela Englandsvistelsen när hon kommer hem. Så håll tillgodo. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Lämna en kommentar

London till fots

Ojojoj vad jag GICK igar. Nar jag var klar har pa internetcafet skulle jag ju kopa bussbiljett… sa jag gick en bra stund for att ta mig till Victoria Coach station och passade pa att titta lite pa Hyde Park och Sloane Square (det senare var jag ju tvungen att se for att Morrissey sjunger om det i Hairdresser on Fire…) pa vagen… Stod sen i ko ett tag, men fick sen biljetten for £13. Samma pris som Stansted Express…

Sen var jag hungrig, sa jag satt ett tag pa ett McD, dar de salde tva cheeseburgare for 99p. Sen gick jag igen… Buckingham Palace, St James Park (massor av faglar med konstiga fotter och halvtama ekorrar), Parliament Square med Big Ben och allt, Trafalgar Square med Nelson, Leicester Square (kollade in Zoo Bar dar jag, Ellinor och Johanna var i varas), Piccadilly Circus, Regents Street, Oxford Street… och sa hem. Fast jag satt ett tag pa Topshop och vilade mig (men de hade tagit bort de coola fatoljerna som fanns dar forut) och en stund pa McD vid Marble Arch ocksa. Helt okej att se sig om lite, men det hade ju varit trevligt att fa halla David i handen under tiden…

Sen var jag tvungen att handla lite mat, men jag hittade inte Budgens… gick runt ett tag, sa alltsa fick jag se lite mer av Bayswater, och nojde mig till slut med en annan affar. Nar jag kom hem var jag TROTT… Johanna kom hem lite senare, hon hade fatt sms fran Stuart, som sa att han garna ville traffa oss och kopa drinkar till underbara mig, hehe. Sa vi gick ut till ett stalle dar vi trodde att det fanns gratis internet, for att skicka ett sms tillbaka (Johanna har inga pengar pa telefonen), men det fanns bara nagon skum emailfunktion… Jag stannade iaf ute och ringde lite, pratade med min David och mamma.

Pa kvallen begav vi oss till Trash, jag, Johanna, Claudia, Emilia, Kristin och Henrik. Utanfor tunnelbanan stod en gubbe och salde travel cards for 50 p… en enkelbiljett kostar £1.50 och det har visade sig vara endagarskort… helt ok, skulle garna kopt det TIDIGARE bara… Trash lag i andra anden av Oxford Street, vid Tottenham Court Road-stationen. Fick varldens chock nar vi kom fram – en mandagkvall och det var KO utan dess like… Peaches skulle spela. Vi hade inte kommit in om inte Kristin och Johanna kant Phil, som sprang runt dar med gastlistan och fuskade in folk… Forst stallde han oss langre fram i kon, vi var for manga for att bara fa komma in… men till slut hamnade vi i alla fall i den snabbgaende VIP-kon.

Dar inne var det knokfullt i kvadrat… Bland det forsta som hande var att jag fick en drink over mig, i haret, i orat, i ogat (svida!), pa halsen… och pa min ljusbla troja, som jag efter manga tvattar och tva olika flackborttagningsmedel antligen hjalpligt fatt bort tidigare drinkflackar fran. SUCK! Den kanske ar forstord nu… en av mina favorittrojor, ganska ny ocksa.

Vi dansade ett tag, men jag och Henrik hade inte sa kul… seg musik och sa kandes det som att vi var de enda som inte laddat upp med smink och stringtrosor och hoppades pa att traffa “spanet”. Sa vi gick hem vid halv 2-2 eller sa. Och vi GICK verkligen hem…. hela vagen… sa jag gick en de igar.

Sen satt jag med Henrik och Calle i koket tills de andra kom hem, da gick vi och la oss allihop, jag och Johanna skavfotters saklart…

Usch vad med pengar det gar at… jag vaxlade in en tusenlapp innan jag akte och nu har jag fatt ta ut mer… SURT.

Alla ar lite oroliga med tanke pa vad som hander i Afghanistan just nu… Varfor ska de halla pa och bomba for? England ar ju pa jankarnas sida, sa det ar kanske inte helt lyckat att vara i London just nu. Tur att jag ska nagon annanstans snart. :)

Lämna en kommentar

Hej fran London

Johanna bor granne med ett internetcafe… och dar sitter jag nu, medan regnet oser ner utanfor. Det har ar London…

Har blivit mailbombad igen… tur att jag kom online idag, sa att jag kunde tomma… suck, forstar inte varfor man maste fa 150 mail som ser likadana ut…

Resan gick bra igar. Till min stora forvaning lyfte planet faktiskt i tid och vi landade till och med tidigare an beraknat. Jag kom fram till att Stansted Express och bussresan till Norfolk kostar lika mycket… SE ar ganska dyrt! Funderade nastan pa att ta den tidsodande bussen i stallet, men det var nog tur att jag inte gjorde det, for nar jag kom fram till Liverpool Street Station stod Johanna och Claudia dar och vantade! Sa det blev inte alls svart att hitta dem… Claudia ar alltsa en kompis fran Schweiz, som ar har och halsar pa. Hon var ocksa i London forra gangen Johanna var det.

Lagenheten ligger i ett enormt hus, det ser precis ut som ett hotell nar man ar ute i korridoren. 7 svenskar bor dar, nu ska vi se om jag kommer ihag namnen… det ar Johanna, Calle, Kristin, Henrik, Emilia, Lina, Hanna. Nu ar dessutom jag och Claudia dar, samt en kompis till nagon annan, en Johanna till for ovrigt… sa det ar ganska fullt, ingen stor lagenhet precis.

Igar akte vi till Camden och traffade Noah pa The Great Mixer (pub). Intressant att se den omtalade… men han och Johanna ar visst bara vanner nu… hmm.

Forstar inte hur det kan ga at sa mycket pengar… usch, gjorde av med grasligt mycket igar, bara att aka till Camden och tillbaka kostade nastan 4 pund… och sa akte vi ju lite mer, jag kopte en cola, betalade Stansted Express och kopte ett telefonkort…

Kommer nog inte kopa ett SIM-kort, det kostar liksom ca 300 SEK bara for sjalva kortet. Knappast vart det for en manad. kanske far be mamma skicka hit mitt svenska iaf…

Fick efter manga om och men tag pa David igar, fran en telefonkiosk med en massa porrbilder i… foraldrarna daremot, var inte hemma. Jaja, de far val skylla sig sjalva. :)

Ikvall ska vi tydligen ut pa Trash, stamstallet…

Johanna jobbar till sent, sa jag ska roa mig bast jag kan, bland annat forsoka hitta till Victoria Station utan att anvanda tunnelbanan (dyrt) och utan att regna bort (svart). Ska kopa bussbiljett dar…

Lämna en kommentar

ENGLAND

Jahapps… i morgon bitti bär det av. Jag vet inte hur ofta jag kommer att kunna kolla mail och uppdatera hemsidan, men förhoppningsvis hittar jag väl någon dator någon gång ibland, även om nätnärvaron inte riktigt blir densamma. Jag har bestämt mig för att vara borta i ca en månad den här gången, så snart är jag väl tillbaka igen och surfar runt på nätet som förut.

Hur känns det då? Jag vet fortfarande inte… det är ju så tråkigt det här med David… kika förresten gärna in hos honom och pigga upp honom med ett gästboksmeddelande, länken till hans dagbok står här till höger. :) …men en månad borde ju vara hanterbart. Hoppas det blir bra.

Hade förresten tänkt lägga in en del bilder (från Norrköping och Stockholm, samt kräftfesten och grillfesten) innan jag åkte, men klockan är nu 22.17 och jag prioriterar att packa och att prata med David… så jag får fortsätta med det om en månad, OK? :)

Lämna en kommentar

INTE singel!!!

Usch, gårdagen var inte rolig… det var jättejobbigt att stå där på perrongen och höra mitt tåg ropas ut… och inte blev det roligare av att komma hem till ett tomt, stort, ensamt hus, där nästan alla saker på ett eller annat sätt påminner om David…

På kvällen pratade vi länge i telefon… han är också ledsen… och jätteensam lämnad kvar… Vi kom i alla fall fram till att vi inte skulle säga att det är slut mellan oss… för det är ju verkligen inte alls vad vi vill… så vi är fortfarande tillsammans… vilket gör att det hela känns lite bättre åtminstone. Snart kanske jag kan uppbåda åtminstone någon liten form av entusiasm för att jag ska iväg. :) Dessutom har jag bestämt mig för att bara vara där borta i 4 veckor, vilket är minimumkravet. Sen ska jag till David och söka jobb, kanske på ett sånt där telefonintervjuställe.

Vet inte hur det blir sen… jag ska ju till Cornwall i januari, men jag kanske kan komma hem efter det och vara hos David ett tag, för att kanske åka till London i ett par månader bara.

…det bästa vore ju om David och jag kunde åka någonstans tillsammans… han ska i alla fall kolla upp hur det funkar med hans garantiplats, om han kan ta den ett år senare… (basårsfolket har garantiplats på vissa utbildningar)…

————

Hälsade på John och Ullis igår och fick se nya bäbisen… jätteliten! William och Tilde verkade så stora i jämförelse…

Har träffat Veronica idag, fikat och så. Har dessutom hämtat en väska som jag ska ta med till Johanna.

En skum pryl… I natt drömde jag någonting om att jag, David och Veronica åkte buss, tillsammans med en massa andra… David och Veronica mobbade mig för att det var ett hål i min tvättpåse… och så hände det massa annat också, David hämtade juice till nån tjej (..på en buss?) och lite annat jag inte kommer ihåg…
…men hur som helst, när jag skulle packa ner min tvättpåse idag såg jag att det var två små revor i den… och jag lovar, jag har INTE sett det förut… skumt… fast jag måste väl ha sett det antar jag, men inte registrerat det… eller nåt annat mysko…

Lämna en kommentar

Det glada singellivet?

Jahapps… då var man i Nyköping igen då, staden med alla föräldrar, fel färg på bussarna och bilar som faktiskt stannar för fotgängarna vid övergångsställen. Det senare kändes riktigt konstigt, när jag släpade hem min tunga packning från tågstationen. De stannar här och i Stockholm, men i Norrköping – glöm det! Någon som har någon teori om varför?

Jag är inte särskilt glad nu… Jag har åkt ifrån David och Norrköping och därmed är jag åter att betrakta som singel… trots att vi i allra högsta grad fortfarande vill vara tillsammans… vilket känns en aning beige, för att ta till århundradets underdrift.

Detta gör att jag för allt i världen inte kan förmå mig att tycka att det är kul att jag ska till London i ett par dagar, för att sedan åka till Norfolk och träffa massa folk och tjäna pengar. Surt. Jag hoppas att det ger med sig… Jag vet ju att jag vill ut i världen och att jag vill passa på medan jag är ung och outbildad och allt det där. Och om jag skulle stanna i Norrköping vore ju året helt bortkastat, då skulle jag ju lika gärna kunnat börja plugga nu.

Jag har glasögon på mig idag, linserna skulle bara ha blivit helt täckta av salt… Jag förstår inte dem som aldrig gråter… som David… Fast iofs, om man bara kan sluta TÄNKA vore det ju ingen konst att hålla tillbaka tårarna. Men det kan inte jag. Min hjärna tvingar mig att tänka på allt som är tråkigt, det här är sista gången jag sover med David, det här är sista gången jag viker hans tvätt, det här är sista gången jag kramar honom utan kläder på, det här är sista gången jag kysser honom, det här är sista gången jag SER honom på jättelänge och sen kanske det aldrig mer blir det samma. Det är sånt som får mig att gråta… jovisst, jag gråter nu när jag tänker på det.

Jag vet inte vad jag ska hoppas. Alternativ:
1) Det blir jättekul i Norfolk, massa roliga folk, aktiv fritid, jag klarar mig och saknar David bara hanterbart mycket och stannar till jul.
2) Det blir trist, tråkiga folk, bara sitta och sakna David utan något annat att sysselsätta mig med… jag åker hem efter minimitiden och får vara med min David.
På sätt och vis kommer jag ju vara en loser om jag åker hem tidigt, men samtidigt låter det just nu ganska lockande ändå att försöka hitta något jobb i Norrköping och få vara med David… fast usch, så lågt kan jag väl inte sänka mig? :) Dessutom ska jag ju ändå vara i Cornwall 7 januari, så det är ju bara att köpa lite tid, väldigt lite tid.

Jaja. Jag ska försöka i alla fall…

Lämna en kommentar

Separationsångest

Då var vi inne på min sista dag i Norrköping… i natt sover jag med David för sista gången… i morgon bitti åker jag till Nyköping. Då är det slut mellan oss, eftersom jag ska vara borta så länge… allt jag kan hoppas på är en “favorit i repris” när jag kommer hem till jul.

Usch, det känns riktigt jobbigt det här. Varför ska jag åka, egentligen? Vill jag jobba på fabrik i Norfolk, eller åker jag bara för att jag har bestämt mig för att ha mitt lilla utlandsäventyr? Kommer jag klara att åka ifrån David… eller kommer jag genomlida minimumtiden på 4 veckor där borta och komma hem med svansen mellan benen och söka jobb i Norrköping?

Bara en sån sak som att sova ensam………….

Dessutom undrar jag var fasen jag ska ta vägen efter 21 januari… jag ska alltså “volontära” på ett apcenter i Cornwall 7-21 januari. I februari någon gång är det tänkt att Veronica och Ellinor ska komma till London och så ska vi bo där allihop, Johanna och jag också. Men redan 21 januari?? Och… vill jag vara i London över huvud taget? Ett tag, jovisst… men hela våren??? Jag ville ju ut och se så mycket som möjligt…

Davidsituationen är inte alls rolig… men man får ju försöka vara realistisk… Nästa höst börjar han plugga i Linköping och jag antagligen i Norrköping. Om jag stannade här till dess (och gjorde VAD, kan man ju undra… blev galen, antagligen) skulle det väl ändå ta slut då… eller kan man tänka så?

——————

Ska tillbringa sista dagen här med att tvätta. Har bokat två tvättstugor från 10-14. :) Det innebär 4 tvättmaskiner, 4 torktumlare och 2 torkskåp. Helt okej tvättmöjligheter här på Bollen, i alla fall vardagar när det sällan är mycket bokat. Har redan sorterat upp all tvätt i fyra påsar, för att spara lite tid. Går väl ner snart, klockan är 9.35…

David kommer hem på lunch 10-13… sen har han lektion till 15 och efter det ska han försöka undvika alltför mycket plugg, så han har lite tid att mysa med mig idag, sista dagen… Usch, jag kommer säkert börja storgråta och så kommer jag känna mig dum för att han inte gör det. Han gråter aldrig…

Lämna en kommentar

Medieteknik?

Nu har jag pratat lite med Erik, korridorkompis som går medieteknik… Det verkar onekligen väldigt bra. Redan första året ÄR det tydligen en hel del grafik och sånt man får pyssla med. Dessutom har man tillgång till värsta fräscha medielabbet… Det kanske får lov att bli det i alla fall… men jag vet inte. Vill jag bo i Norrköping i 4,5 år? Det känns liksom som att jag redan sett vad jag behöver se här… ungefär. Men alla som går här rekommenderar Norrköping och Campus, så det kan ju inte vara jätteilla?

Hittade förresten äntligen Studenternas hus igår, men det var inte det lättaste. Huset var verkligen anonymt en vanlig kväll, när det inte hände något där. Så vi gick runt och runt, innan vi till slut hittade en dörr där det stod att vi var välkomna in via brandtrappan… hm. Gick in en snabbis och morsade på folket där.

Men först och främst träffades vi alltså vid 7, David och jag, och fikade på Fräcka Frökens Frestelser vid Skvallertorget. Frestelserna visade sig vara bara lite halvt frestande, min äppelkaka var rätt trist… men det var såklart mysigt att gå och fika med David, sista gången vi gör det kanske… som nu i alla fall… men vi får väl se vad som händer i jul…

Det var alltså efter det som vi letade rätt på Studenternas hus… och sen gick vi till Videobutiken i korsningen S:t Persgatan/Kungsgatan och ställde oss och tittade på ett par korvar i 20 minuter… det var ungefär så lång tid det tog innan de blev grillade. De brukar bara ha två igång i taget och det var en nisse som köpte två PRECIS när vi kom in. Men vi väntade och fick lön för mödan… fast de hade iofs inte hunnit bli sådär jättevarma…

Lämna en kommentar