Kvack, kvack…

Hej fran Great Yarmouth, en ganska bisarr stad i Norfolk… Den tror att den ar ett Las Vegas i miniformat.

Idag orkade vi inte ga till jobbet… ganska manga av oss, tydligen. Nu hanger jag har pa natcafet med Dave och Trent fran Australien i stallet.

Jag har det riktigt bra faktiskt, aven om jag kanske jobbar lite val mycket. Bussen hamtar oss 6.30 pa morgonen och vi kommer hem igen ca 19.00. Jobbar fran 8 till 17.45, resten ar transporttid… fabriken, Kerry Foods, ligger namligen i en hala som heter Ellingham.

Jag jobbar i en del av fabriken som kallas High Risk… laskigt va? Detta innebar att jag far ha rott harnat och roda plastskyddsklader, rod krage pa min vita rock och vita gummistovlar i stallet for grona… alla andra i fabriken har bla prylar i stallet for grona. Sa jag ar speciell… tillsammans med ca 6 andra, varierar fran dag till dag.

Vad jag gor? Vi packar anka… Som tur ar, ar allt vi jobbar med i High Risk tillagat redan. Vi packar hela ankor, halva ankor och ankben… De trevligaste sysslorna ar att satta lock pa ladorna, samt att plasta in dem. Annars kan man bland annat pyssla med deboning, dvs slita ut benen ur ankstackarna… Jobbar med diverse olika folk, personal kommer och gar hela tiden pa Kerrys. De forsta dagarna var det jag, en korpulent engelsk dam av aldre argang, samt 6 irakier som inte forstod engelska. Men nu ar det lite mer blandat… Det varsta med jobbet ar att det ar KALLT, men man borjar faktiskt vanja sig.

Det finns en massa skumma manniskor pa hotellet, vissa ar riktigt trevliga, andra mest… underhallande. Polisen tittar ofta in till oss pa Dunbar… fast jag har skott mig, jag lovar.

Jag hoppades ju att jag skulle traffa nagon som ville resa med mig… och det har jag kanske gjort ocksa, fast uj, det kanns strange… liksom, min David ar ju hemma i Sverige… Vi far val se vad som hander, om jag star ut i Norrkoping eller inte… mycket kluven. Nu ska jag i alla fall hem om en vecka, ska kopa bussbiljett till Stansted idag. Ska bli trevligt att traffa David igen…