Fantastisk steampunk-Ronja

Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Bild av Alexander Jansson, lånad från: http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Igår var jag och Ava på teater efter skolan. Det blev sent, men det var det värt! Vi såg Ronja Rövardotter i steampunk-tappning på stora scenen på Kulturhuset Stadsteatern. Jag tror aldrig att jag gillat en barnteater så mycket? Det var verkligen bra!

En stor anledning till att det var bra är förstås att Astrid Lindgrens berättelse är bra. Pjäsen var den trogen och jag kände igen mig i replikerna. Samtidigt var den ju helt unik, framför allt visuellt. Steampunk! Det passade oväntat bra, faktiskt. Jag tyckte det var riktigt lyckat att ersätta den visuellt tilltalande skogen, som man ju kan njuta av både i den gamla klassiska tv-serien och den nya tecknade, med någonting annat visuellt spektakulärt. Mattisborgen som ett metallvidunder, vildvittror på styltor och med enorma metallklor… mörkt och läskigt, men tilltalande.

Foto: Matilda Rahm. Lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Rumpnissar. Foto: Matilda Rahm. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/
Birk och Ronja. Foto: Petra Hellberg. Bilden lånad från http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Pjaser/2014/Ronja-Rovardotter/

Det var ingen musikal, men det fanns några melodiska inslag som vårskriket och när Borka gör entré och spelar elgitarr. Det bjöds på dans och akrobatik, inte minst av rumpnissarna som var försedda med studsiga jätterumpor. Ett flertal riktigt häftiga nummer förhöjde stämningen.

…och jag som vanligtvis är enormt kinkig gällande att ”spexa till det” gillade verkligen alltihop. Jag tyckte inte att någonting var fånigt eller överdrivet på ett dåligt sätt. Ingen skämskudde, bara wow. Så himla bra avvägt.

Det fanns visserligen ett par karaktärer som gav lite comic relief, vilket jag brukar störa mig på. Jag tänker på de två rövarna som hade verbala problem och kämpade med varandra om att få framföra det de ville säga, men lyckades halvbra. Men det var bara ett fåtal tillfällen och det kändes inte utdraget. Pluspoäng dessutom för att det var kvinnor som agerade comic relief.

Där kom vi in på genusbiten och rollfördelningen. Alla grupperna innehöll både män och kvinnor! Rövare, vildvittror, rumpnissar… och grådvärgar antar jag, men det var svårare att se. Jag tyckte det var häftigt att höra vildvittror med mörka stämmor. Och att de kvinnliga rövarna var lika skitiga och gutturalvrålande som de manliga.

Skådespelarna var väldigt bra. Kul detalj att Skalle-Per spelades av ”Alfred” från tv-serien om Emil i Lönneberga.

Se den om du kan (den är från 7 år)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *