Forandringar

Idag kande jag for forsta gangen pa lange att jag kommer att sakna jobbet… men det skulle inte hjalpas om jag stannade, for det kommer aldrig att bli det samma igen. Idag fick vi veta att Albert har blivit mer eller mindre tvangsforflyttad, sa nu ar det bara jag och Nonni kvar av det ursprungliga toppenganget. Nonni kommer formodligen att sluta snart, han har nog fatt nog av Caffe Nero vid det har laget. De nya manniskorna ar val trevliga men det ar helt enkelt inte samma sak. Och det har allmant varit valdigt rorigt personalmassigt pa sistone, vi har nu haft fyra managers under de 3 manader jag jobbat dar. Den nast senaste jobbade bara hos oss i 2 veckor och det var nog tur… den nya ar mycket battre. Den nyaste baristan, Caroline fran Frankrike har en tendens att inte komma till jobbet, eller att komma valdigt mycket for sent, dessutom ar hon minst sagt ganska sprakbegransad.

Det enda som kommer att finnas kvar att sakna ar egentligen KUNDERNA!!! Mina snutteduttpluttigull!!!!!!! Jag kommer att sakna Ian, killen/gubben med enormt stort mellanrum mellan framtanderna, han kommer in varje dag och tar for det mesta en liten latte med tex en chokladmuffin eller en brownie. Han ar sa sot, nar Kicki fortfarande jobbade kvar sa hon alltid att det maste vara nagot fel pa honom… men det ar sa charmigt. :)

Jag kommer att sakna Grande Skinny Decaf Mocha Guy, han kommer ocksa in nastan varje dag och bestaller ovanstaende… han jobbar pa gymet i narheten av cafet och sa bor han nara mig. Han ar ascool… och paminner laskigt mycket om Trent, fast han ar aldre saklart!!

Soppkillen (han kommer in och ater soppa vid lunchtid varje dag) kommer jag definitivt sakna, vi har pratat en hel del sa jag vet att han bor i Brighton men jobbar i London pa bank, mycket siffror och han blir trott pa datorer och klagar garna over jobbet. :)

Silvio ar ju rolig att prata med, sa jag antar att jag kommer att sakna honom ocksa… men han ar samtidigt lite slemmig, sa det kanske inte gor sadar jattemycket. :) Men det AR kul nar han kommer in och stannar jattelange bara for att fa prata med mig, sa kaffet hans kolleger ska ha blir alldeles kallt. Fniss.

Alla single espressogubbar, italienarna, kommer jag mest sakna av princip… de ar ju egentligen inte ens sarskilt trevliga eller sallskapliga… :)

Grande hazelnut cappuccino takeaway kommer jag ocksa att sakna bara for att han koper det varje dag… :)

Och Teresa bara for att Nonni flirtar med henne jamt! :)

Soup ladies ar ocksa sa sota, de har blivit sa fortroliga med mig, liksom “nu vill jag bli serverad av Helena for HON vet hur jag vill ha mitt specialkaffe”… tihi… vissa av dem vill ha typ grande latte med bara ett half shot of coffee, vilket i princip ar mjolk med en skvatt kaffe… och sa ar det ju den bastanta morkyade damen som vill ha en stark latte i ett glas, med choklad pa… vilket i princip ar en liten cappuccino i ett glas, men hon far garna kalla den sin special-latte om hon vill. :)

Annars har vi ju ratt manga dryga manniskor som typ star och pratar i mobiltelefon eller med varandra HELA tiden nar man serverar dem och forsoker prata med dem…

Det finns manga fler… skulle de inte finnas skulle jag inte statt ut sa har lange pa Caffe Nero, gud vad trakigt om man inte hade sina stammisar!!!!

Ska jobba pa ett annat CN pa mandag, eftersom vart ar stangt, det ar bank holiday da… da kommer jag nog inte kanna igen en enda kund, det kommer inte alls vara samma sak… men det kan ju vara en intressant erfarenhet.

Jaja… annars har det val inte hant jattemycket… Veronica har varit och halsat pa pa mitt cafe ett par ganger och igar var vi pa Museum of London, men sjalva utstallningarna var inte lika roliga att se som byggnaden och tradgardarna…

Har kopt fet guidebok till Indien, fatt svindyr biljett hem, inte hittat biljetter till Indien an… funderar pa att bestalla en retur fran Bangkok ca 30 juli. Kanske vore smart.